Pojken, som egentligen älskar rytmer, sitter ihopkrupen under ett bord med händerna för öronen när det är musikstund på förskolan.

Flickan, som egentligen älskar julen, faller i gråt när hon inser att julgranen ”dödats” och förts bort från sina trädkompisar i skogen.

Ett av fem barn anses vara ”högkänsligt”. Detta medfödda personlighetsdrag kan bli både en tillgång och en riskfaktor i livet – mycket beroende på vilket bemötande man får som barn.

– Eftersom ett känsligt barn beter sig annorlunda än majoriteten, blir de vuxna ofta oroliga och tror att det är något fel. Men forskning visar att särskilt känsliga barn som växer upp under trygga förhållanden och med förstående vuxna, tenderar att må bättre än genomsnittet såväl fysiskt som psykiskt, säger danska psykologen Lise August.

Lise August är specialiserad på högkänslighet och arbetar bland annat med rådgivning till föräldrar och personal inom skola och barnomsorg. Enligt Lise August kan känsligheten ta sig många uttryck, men ett vanligt kännetecken är att de känsliga barnen upplevs som lite ”tröga i starten”. När familjen får besök är de ofta först lite avvaktande. Och i stället för att kasta sig in i leken på förskolan, sätter sig de sig vid sidan av och iakttar kompisarna.

– Det här kan lätt missuppfattas som blyghet, men medan blyga individer helst undviker nya sociala situationer behöver de känsliga barnen bara lite mer tid på sig. De är sugna på att vara med, men vill först veta vad leken går ut på, om kompisarna är på bra humör och om det finns några risker, säger Lise August.

Högkänsliga individer tar in fler sinnesintryck från omgivningen och så länge stimulansen ligger på en lagom nivå, kan känslig­heten göra de här barnen ovanligt kreativa, empatiska och klarsynta. Men om intrycken blir för många är risken för överstimulering stor. Medan vissa då drar sig tillbaka för att försöka stilla känslostormen inombords, reagerar andra med häftiga känsloutbrott.

Som förälder är det viktigt att försöka förebygga sådan överstimulering. Ofta handlar det om att låta barnen vänja sig gradvis vid nya situationer och att se till att de får tillräckligt med tid för att smälta intryck. Inskolningen på förskolan kan till exempel behöva ta lite längre tid än normalt. Och det kan vara bra att begränsa antalet aktiviteter på kvällar och helger.

– Samtidigt är det ingen katastrof om barnen skulle bli överstimulerade då och då. Det viktiga är att de återfår balansen efteråt, säger Lise August.

I några familjer och förskolor som hon jobbat med har det inrättats en lugn vrå där det käns­liga barnet kunnat dra sig undan och varva ner när det blivit för mycket.

– Eftersom de här barnen lätt ”smittas” av andras känslor är det också bra att påminna dem om att de inte behöver ta ansvar för omgivningen och uppmuntra dem till att tänka mer på sina egna behov, säger Lise August.

Många av dessa barn har också en moralisk känslighet som gör att de tidigare än sina jämnåriga tar samhälleliga problem på stort allvar. Eftersom de bearbetar information på ett djupare sätt, tänker de ofta ett steg längre och funderar mer över konsekvenserna av sitt eget och andras handlande. De kan därför till exempel vilja bli vegetarianer eller uppröras mycket över krig, fattigdom och miljöförstöring.

– Det här är ju en av de fina sidorna med högkänsligheten, men barnen kan också påverkas väldigt djupt av exempelvis tv-bilder från krigsområden. Jag har träffat många högkänsliga vuxna som fortfarande minns hemska bilder som de exponerades för i barndomen – och som föräldrarna nog borde ha skyddat dem ifrån.