Lycka är att glida fram på longboarden, att göra en elegant stigning med den radiostyrda minihelikoptern eller att ta fotbollen under armen, gå ner på fotbollsplan och spela med kompisarna efter jobbet.

Gabriel Tobar, 30 år, hoppas att han aldrig någonsin tappar förmågan att leka.

–Jag vill inte förlora mitt barnasinne, utan fortsätta våga leka och inte ta allt så allvarligt.

När han leker med kompisars barn har han lika roligt som barnen.

Det spelar ingen roll om han åker skateboard eller sitter och ritar och klipper med dem. Förmågan att kunna leka med barn och känna att man är på samma nivå, den vill han ha kvar.

Samtidigt tycker Gabriel Tobar att det är skönt att ha fyllt 30. Det känns bra att ha blivit äldre och kommit ett steg vidare.

På jobbet känner Gabriel att han tas mer på allvar och får mer ansvar.

För en del kan 30-årsdagen vara en anledning att börja gruva sig över att ungdomen är slut.

–Jag har haft de tankarna, men jag har kommit på att det bara är onödigt att tänka så. Jag är ung fortfarande, det är hur man känner sig.

Det är regntunga skyar utanför kaféet där vi ses. Gabriel Tobar är takmålare och ledig när det regnar, då går det inte att måla plåttak. Å andra sidan får han ofta jobba lördag och söndag om solen skiner.

När han ser tillbaka på sina 30 år så tycker han att åren när han gick på högstadiet, 13–15 år, var den roligaste åldern.

– Det var bekymmersfritt. Man lärde känna sina riktiga kompisar och höll kvar dem som var värda att hålla kvar. Det var så mycket som hände, fester och tjejer. På den tiden umgicks man med kompisar hela tiden, även om man inte gjorde något speciellt var det kul att bara hänga.

Den sorglösheten, att inte ­behöva bekymra sig om morgondagen, kommer inte tillbaka.

–Nu är det allt ansvar man har. Man måste betala hyran och ha mat på bordet, man kan inte bara springa iväg.

Men det är inte så att han tror att de roliga åren är förbi, han hoppas att han har många bra år framför sig.

– När man skaffar familj och så.

För tillfället har Gabriel ingen flickvän, men han vill gärna träffa någon och så småningom skaffa barn.

De tankarna kom när han var 27 år, mest för att kompisar var på honom. ”Du är snart 30, ska du inte skaffa familj?”. Tankarna på att bilda familj är starkare nu när han är 30. Flera av hans vänner är på god väg.

Men hans mamma tycker att Gabriel gott kan vänta lite med att gifta sig och växa till sig lite först.

– Tjejer mognar snabbare än killar. Det är kanske för att tjejer helst ska skaffa barn i en viss ålder, 20–35 år. Vi killar kan skaffa barn när vi blir äldre också och kan kanske vara barnsligare lite längre.

Gabriel Tobar har kvar flera kompisar från högstadieåren. ­Ibland kan han tycka det är trist att behöva bete sig på ett visst sätt bara för att man är 30.

– De flesta nu tycker att när man blir gammal ska man gå på krogen, men jag tycker fortfarande att det är kul att bara sätta sig i gräset hemma på Kvarnbacken med kompisar en lördagskväll.

Han känner själv att han har blivit lugnare med åren, det är inte lika mycket fester och inte samma rädsla att missa något kul om han är hemma en kväll.

För Gabriel Tobar sitter det i ryggmärgen att visa respekt för gamla människor. Så är han uppfostrad från att han var liten.

–Det kan vara allt från att man inte ska hålla på och skrika som man kan göra med kompisar, men också att man hjälper till och till exempel håller upp en dörr.

Sin farmor hälsar han på i stort sett varje vecka. Han följer med henne till kyrkogården, slänger sopor, byter lampor eller hjälper henne med andra saker.

Ofta sitter de och pratar en stund om vardagliga saker.

–Det känns bra. Farmor kan fråga hur det går med tjejerna. Det gör inte mina föräldrar, de ser mig som barnslig fortfarande.

Gabriel Tobars föräldrar är från Chile, han var sju månader när de flyttade till Sverige.

– Hur man är mot gamla beror inte nödvändigtvis på vilket land man kommer ifrån, utan på hur man är uppfostrad. Men vi utlänningar har nog ofta blivit strängare uppfostrade och har haft närmare relationer till äldre. När man pratar med kompisar som är svenskar så kanske de hälsar på farmor en gång om året, till julen.

Har du någon gång tänkt ”så vill jag inte bli när jag blir äldre”?

– Jag vill inte bli en gnällig och jobbig människa, en sådan som gnäller i onödan. Till exempel på jobbet när vi står och målar kans­ke någon klagar på att det luktar målarfärg. Det är inget vi kan göra något åt. Vi måste göra vårt jobb.

Gabriel Tobar trivs med att vara takmålare.

Han tycker om höjden, att stå på ett högt tak, se ut över stan och känna vinden i ansiktet.

Men det är inget yrke han vill åldras i.

– De äldre brukar be yngre hämta saker. Men samtidigt vill de inte verka för svaga och klena så de gör ändå hårt jobb och sliter ut sig. I byggyrket ser man att folk är slitna. Det är därför jag inte vill göra det resten av mitt liv. Man ser att folk inte orkar lika mycket eller har ont i ryggen.

Gabriel Tobars dröm är att utbilda sig inom it, kanske jobba med datasäkerhet.

Han började programmera redan när han var liten och tycker att det är kul. Men han vet inte om det är ett yrke som är mer hälsosamt att åldras i.

– Kontorsjobb är aldrig bra. Du sitter för mycket och rör dig för lite.

I arbetslivet är det skillnad hur han behandlas nu jämfört med när han var 20–25.

–Man tas på större allvar och får viktigare uppgifter. Man ses inte bara som en springpojke som ska springa och hämta saker.

I stort tycker Gabriel Tobar att ålder är oviktigt.

–Det är inte åldern som gör människan, det är hur man beter sig och den erfarenhet man har.