”Jag kämpar för att bli svensk”

IDENTITET. Efter 900 mil på motorcykel genom Sverige för att söka svenskheten hittade Qaisar Mahmood bara olika utseenden och olika sätt att vara. Ändå hade de flesta samma föreställning om vad svenskhet är: Att vara blond och reserverad. Kanske är det därför Qaisar känner sig utanför, trots över 30 år i Sverige.

Under sin motorcykelresa genom Sverige fann Qaisar Mahmood – en lök. ”Lager på lager av utveckling har skapat en föreställning om vad det är att vara svensk, men det behövs nya lager nu,” säger Qaisar Mahmood.

Under sin motorcykelresa genom Sverige fann Qaisar Mahmood – en lök. ”Lager på lager av utveckling har skapat en föreställning om vad det är att vara svensk, men det behövs nya lager nu,” säger Qaisar Mahmood.

FOTO: Angelica Zander

VAD ÄR ATT VARA SVENSK? - En serie om vad som krävs för att få vara med.

Del 2.

Qaisar Mahmood känner sig vilsen. Det är fest ute i det fria hos några av hans bekanta i Stockholm. När han scannar av scenen möts han av en vedertagen medelklassbild: någon rör omsorgsfullt i en paellapanna över grillen, en annan skär upp hembakt surdegsbröd. Barn springer omkring och leker i en lagom vildvuxen trädgård och vårluften fylls av förväntningar. Strödda kungörelser om sommarplaner studsar mellan väggarna. Stämningen är gemytlig.

Trots att Qaisar på det materiella planet delar flera attribut med många av de närvarande har han svårt att njuta av atmosfären. I likhet med tidigare samkväm av samma slag upplever han sig vara en utomstående betraktare som blickar in i en gemenskap som inte är till för honom.

– Det har bland annat att göra med att jag inte känner mig som en naturlig del av Sverige, säger han när vi träffas en tidig morgon på ett sömnigt fik i huvudstadens centrala delar.

– Mitt i den här surdegsklassen som i mångas ögon, inte minst på landsbygden, beter sig ”osvenskt”, känner jag mig ändå alienerad, understryker han.

Tillställningen skildras i Qaisars kommande reportagebok Jakten på svenskheten. Det är en 900 mil lång motorcykelodyssé genom Sverige där han söker efter svaret på två frågor: vem är jag och varför känner jag mig inte svensk, trots att jag borde göra det? Ett middagssamtal under tidigare nämnda paellakväll gjorde att Värmland kom att bli den första destinationen på spaningen efter förklaringarna. I Värmland är nämligen Sverige som svenskast. I alla fall enligt Qaisars bordssällskap, en kvinna född och uppvuxen i Karlstad.

Upprinnelsen till resan började emellertid långt tidigare. Qaisar föddes i Pakistan 1973. Han växte upp i staden Lahore tillsammans med sin mamma och sin syster, medan pappan sedan några år tillbaka levde i Sverige. När Qaisar var sju år gammal följde resten av familjen efter till det kalla landet i norra Europa. De bosatte sig i Tensta, en förort till Stockholm.

– Det var en ganska odramatisk historia, förklarar han och tittar ut genom fönstret.

– Pappa är arbetskraftsinvandrare, helt enkelt.

Svenskhet är någonting högst verkligt. Men vi måste uppdatera begreppet.



Det är en fin dag, termometern står på tio plusgrader och solen lyser. Qaisar (som precis tagit fram motorcykeln för årets säsong) är klädd i en mörkblå, smalt skuren kostym. Arbetsdagen på ”byråkratjobbet” har ännu inte börjat. Den svarta luggen faller ibland ned framför ögonen på honom. Under skjortan skymtar en tatuering som löper över bröstet. Rösten är lågmäld.

– Det var egentligen först när jag var 18 år som jag började tänka på min egen identitet. Det var då vi flyttade in till stan. I Tensta, där människor kom från olika delar av världen, var alla annorlunda. Helt plötsligt insåg jag att Sverige inte alls såg ut som jag föreställt mig.

Tittar man på Qaisars liv är det frestande att dra slutsatsen om en framgångssaga, att han inte borde bekymra sig över vad som skulle kunna uppfattas som ett självpåtaget utanförskap. Invandrarkillen, vars föräldrar städade och diskade i sitt nya hemland, flyttade från förort till innerstad, presterade bra på högskoleprovet, fortsatte till universitetsstudier som följdes av arbete på bland annat regeringskansliet och riksrevisionen.

Han är en välanpassad svensk medborgare helt enkelt. Den gnagande känslan av att inte höra till har delvis med klassresan att göra, delvis med en problematiserande personlighet, det medger han, men det ligger även någonting annat bakom. Det blev högst konkret när han var på semester i Thailand nyligen.

– När mina döttrar lekte med de andra barnen från Skandinavien fick de hela tiden frågan om varifrån de kom, trots att de är födda i Stockholm. Jag sa att de skulle förklara att man kan komma från Sverige även om man har mörkare hy.

Efter att ha besökt både större städer och bruksorter slogs han av att människor i Sverige var mer olika varandra än lika, både till sitt sätt och till sitt yttre. Ändå gav en stor majoritet en gemensam bild av vad som kännetecknade svenskheten: det typiska utseendet och det typiska beteendet. Blond, lång och ljus; reserverad, ordningssam och pålitlig – ett axplock adjektiv för att beskriva svenskheten.

– Mina föräldrar bär på samma föreställningar. Om jag berättade för dem att jag hela tiden kämpar för att bli svensk skulle de tro att det var någonting fruktansvärt. De skulle tänka: vår son vill byta efternamn, bleka sin hy, operera sina ögon, färga håret. De skulle undra varför jag vill bli någonting som jag inte är.

Oaktat föräldrarnas eventuella reaktion har det blivit en bok om jakten på att erövra svenskheten. Reseepisoder växlar mellan personliga reflektioner och resonerande partier förankrade i sociologisk och idéhistorisk litteratur.

I backspegeln kan man se att Qaisar letade efter svenskheten och fann en lök (metaforen är hans). Bonde-, bruks-, industri- och det postmoderna samhället har byggt lager på lager på löken, vilka tillsammans har skapat såväl föreställningar om svenskheten som existerande normer och beteenden. Genom sin analys placerar sig således Qaisar mittemellan det konstruktivistiska synsättet, förenklat att svenskheten är konstruerad, och det essentialistiska, att något specifikt svenskt skulle finnas inpräntat i vårt väsen.

– När väldigt många delar en föreställning skapas en verklighet som man måste förhålla sig till. Svenskhet är någonting högst verkligt, menar han.

– Men vi måste uppdatera begreppet.

Han visar vad han menar med hjälp av ett salt- och pepparkar.

– Om svenskhet i de flestas föreställningsvärld är det här (håller upp saltkaret) och du upptäcker att du ser ut så här (håller upp pepparkaret) så känner du dig utanför. Jag vill att även det här (pepparkaret) ska vara självklart svenskt.

Han förklarar: en självbild utgörs av två komponenter. Hur du uppfattar dig själv och hur du uppfattas av andra. Om dessa speglar varandra utvecklar man oftast en relativt sund identitet. Att som icke-vit se sig själv som svensk räcker därmed inte, eftersom man ständigt påminns om sitt osvenska yttre, både i landet och utanför. Ett incitament till hela resan var att Qaisar uppfattade att motorcykelgemenskapen var så öppen, hans hår- och hudfärg var av underordnad betydelse. Kriteriet för att bli en del av den var att ta motorcykelkörkort och köpa en motorcykel.

Ett svenskt medborgarskap räckte däremot inte för att känna sig svensk. Då bör man också vara vit, insåg Qaisar. Varför är lätt att förstå.

– Sedan länge har ett visst utseende kopplats till en viss plats och på den platsen har man gemensamma värderingar som utgör en kultur. Det är idéer som är svåra att rucka på, men det går.

Hur gör man det?

– Genom att bygga på ett nytt lager på löken. Ett lager som presenterar svartskallar av olika slag på olika sorters arenor i olika sorters befattningar. Ett lager som säger att det är lika svenskt att hoppa över en brasa när man firar nyår som att dansa runt midsommarstången i juni.

Vad är att vara svensk? - alla artiklar

  • Kopiera sidans adress

Profil

Namn: Qaisar Mahmood.

Ålder: 39 år.

Familj: Noor 9 år, Uma, 7 år. Gift med Klara.

Bor: I Vasastan, Stockholm.

Gör: Arbetar som enhetschef.

Kör: Kawasaki z750.

Största insikt om svenskheten efter resan: Identiteter är viktiga och ständigt omförhandlingsbara.

Favoritlandskap: Skåne.

Aktuell: Jakten på svenskheten utkommer på nationaldagen, 6 juni (Natur och kultur).

Visa mer fakta
Följ händelseutvecklingen med SvD digital – Just nu 5 veckor för 50 kr!
Kinberg Batra i spetsen för Moderaternas nya laguppställning. LÄSARDEBATT

”Ny M-ledare bör vara socialkonservativ”

LIVE

Vilka egenskaper bör M-ledaren ha? Skriv inlägg.

”Den med starkast motiv är Ryssland”

Chatt

Försvarsforskare om Östersjöspelet.

EU-kommissionen smäller till storbank

JP Morgan får böta en halv miljard kronor.

Expressen säger upp alla sina fotografer

Över 60 tjänster försvinner i sparpaket.

Se hur striderna har förstört staden

satellitbilder

Kobane – före och efter kriget.

Hennes son sköts till döds

SvD i Turkiet

Oron för inbördeskrig med och PKK ökar.

Oljeprisfall bäddar för stormigt möte

"Hur länge kommer då oljepriset att vara lågt?"

Wallström gratuleras – av Nordkorea

Hoppas på bättre vänskap och samarbete.

Present till frun ”värd en årslön”

Lista

Historier cirkulerar om Nordkoreas Kim Jong-Un.

Opera anklagas för antisemitism

Kultursvepet

Protester i New York.

4 dagar kvar: Vad betyder rationell?

Högskoleprovet

Träna på vårens orddel.

En banan om dagen gör dig gladare

Fruktstund

10 anledningar att äta banan.

”Inget man bara snyter ur näsan”

Löpning

Så gick det för gänget.