En väns historia. Vi kan kalla honom Peter. Peter står i en bar och försöker beställa en öl. Nyktert ser han sig omkring och tänker: "Allt är som vanligt".
När han fått sin öl sicksackar han till sin plats. Väl tillbaka snör hela hans kropp ihop sig. Det känns som om hjärtat ska explodera. Hela han blir paralyserad "Min flickvän sitter i en annans mans knä!"
Sedan följer en ström av automatiskt känslostyrda tankar som "det är så jävla typiskt för mig" och "det är å andra sidan inte så konstigt med tanke på vilken idiot jag är". Tankeströmmen, som bokstavligen är fysisk i form av svettningar, ökat blodtryck och darrningar, avslutas med den för stunden så effektiva:
"Skit samma. Den där horan passar ändå mer ihop med den där tönten." I samma ögonblick släpper Peter ölflaskan så att den exploderar i oräkneliga bitar precis framför det chockade paret. Han sliter tag i sin rock, skriker "era nollor" och går ut ur lokalen som i en ond dröm.

Dagen efter ringer flickvännen och undrar vad det är för fel på honom. Varför drar han alltid förhastade slutsatser och ställer till med scener som sårar andra? Medan Peter letar efter nya hårda ord att kasta över henne, hör han henne långt där borta säga: "Det var ju bara min kusin Henrik. Du vet han som bor i New York."

Jag tänker på Peter då en två dagars intensiv workshop i Stockholm om så kallad schematerapi avslutas. Längst ned i den sluttande salen står schematerapins grundare, Jeffrey Young, varmt leende med den nalle han just fått av Svenska institutet för kognitiv psykoterapi, som arrangerade workshopen.
Händelsen med Peter är ett exempel på vad man skulle kunna kalla en "schemaattack". Det visar hur flera typiska mönster sätts i gång. Jeffrey Young definierar scheman, som alla är destruktiva på olika sätt, enligt följande:
"Känsloscheman är breda och ihållande psykologiska mönster, bestående av minnen, känslor, sätt att tänka och kroppsförnimmelser, som formas i barndomen och sedan följer med under ens liv, där de i olika grad är eller har blivit till hinder."
Dessa mönser har utvecklats i barndomen som strategier för att överleva känslomässigt när ens grundläggande behov inte blivit tillgodosedda: du har bara fått kärlek om du varit på ett visst sätt, du har inte fått det skydd eller den empati som du hade behövt, du har utsatts för trauman och så vidare.

Från början, när man var liten, var alltså dessa strategier funktionella och fick dig att klara av motgångarna. Men då man omedvetet bär med sig dessa mönster in i vuxenlivet och i nya relationer, visar de sig ofta ha spelat ut sin roll. De har blivit känsloscheman som styr ditt tänkande, kännande och agerande på ett negativt sätt.
Det är inte bara så att dessa scheman får dig att överreagera i situationer som river upp dina barndomssår, och därmed förstör dina nära relationer. De får dig också att bli som mest förälskad i människor som genom sin personlighet ofta får dig att agera destruktivt.
Med tanke på Peters barndom kan man förstå hans agerande. Hans uppväxt i en alkoholist-familj gjorde
att han måste stå på sig eller värja sig. Han kände sig ofta övergiven och parerade det med att vara ömsom uppgiven, ömsom arg, på gränsen till elak.

Jeffrey Young har identifierat sammanlagt arton olika känsloscheman. För att återgå till Peter skulle man med hjälp av Youngs schemateori kunna ta sig friheten och identifiera ett flertal scheman hos honom: övergivenhet, känslomässig undernäring, känslan av att vara oälskad, misslyckad, men också ett berättigandeschema, vilket bland annat gjorde att han tog sig rätten att döma ut flickvännen och kusinen som nollor. (Se artikeln intill om känsloscheman.)
För att nå in till de automatiska känsloscheman som driver människor använder schematerapeuter olika metoder. Det kan vara allt från frågeformulär till att väcka känslominnen från barndomen till liv, bland annat genom rollspel.
Ett annat effektivt verktyg schematerapeuter allt oftare använder sig av är den buddhistiska tekniken medveten närvaro (mindfulness), som Idagsidan beskrivit i flera artiklar. I det här sammanhanget använder man mindfulness dels för att klienterna ska få en djupare insikt sina känsloscheman och det virrvarr de ger upphov till, dels för att de på ett relativt tidigt stadium ska kunna stoppa destruktiva handlingar.

Tara Bennett-Goleman, en av Jeffrey Youngs adepter, kallar sin kombination av schematerapi och medveten närvaro för Emotional Alchemy, ("emotionell alkemi" - alkemi därför att det handlar om människans omvandling) vilket också är titeln på den bok hon skrivit om ämnet.
På samma sätt som buddhister i flera tusen år, genom olika former av meditation, försökt att befria sig från illusioner och nå "sinnets sanna natur", försöker Bennett-Goleman få sina läsare och klienter att stegvis lämna sina skadliga känsloscheman genom att bli medvetet närvarande.

Med "intåget" av medveten närvaro inom schematerapi, kan man själv komma i kontakt med och identifiera de scheman som orsakar förvirrade tankegångar och automatiska känslo- och tankemönster vi alla är slavar under.
Från att till en början sitta under korta stunder och låta tankar och känslor komma upp naturligt, utan att döma dem, kan man efter en tids träning röja sina känsloscheman, sluta att identifiera sig med dem och upphöra att begå samma sorts misstag om och om igen. En av följderna av att praktisera medveten närvaro är insikten att tankar och känslor, angenäma såväl som jobbiga, "bara" är tankar och känslor.
Känsloscheman är inte permanenta och har ingen egentlig substans - även om det verkar så. Att bryta sig loss från dess grepp är inte gjort på en kafferast. När man försöker kan man uppleva dem som egna personligheter, som tycks slåss för sin överlevnad. Men Jeffrey Young tror att det hårda arbete som krävs är värt sitt pris.

Peters fortsatta liv är ett exempel på hur starka dessa krafter är. Några år efter den pinsamma händelsen började han missbruka kokain, förmodligen för att hålla sina plågsamma känsloscheman borta. Han hade varken stöd utifrån eller någon egen inre radar som fick honom att inse att han inte "var" sina scheman.