Ekorrhjulet snurrar allt snabbare. Med sprängfyllda almanackor stressar vi runt mellan dagislämningar, jobbmöten, bilbesiktningar och fotbollsträningar.
Samtidigt pågår den stora köpfesten – och vi tackar glatt ja till inbjudan. Ohämmat bränner vi tusenlappar på digitalkameror, designerjeans och plattskärmar.
Även om vi emellanåt faller ihop av stress, reser vi oss snabbt igen och rusar vidare. Måste arbeta mera – så att vi kan köpa mera.
Men det finns de som tröttnat på vardagsstress och köphysteri – och som faktiskt gjort något åt det. I USA kallas de för ”downshifters”. De är människor som frivilligt valt att lägga in en lägre växel på sin framfart genom livet. Som är beredda att byta pengar mot tid. Som vill ha mer utrymme för reflektion och nära relationer. Som vill skaffa sig ”ett liv före döden”.
En av dem som anammat det här synsättet i Sverige är tvåbarnspappan och forskaren Jörgen Larsson. I slutet av 1990-talet hörde han talas om begreppet ”downshifting” eller Voluntary Simplicity som livsstilen också kallas. Genom att surfa runt på amerikanska hemsidor och läsa böcker skrivna av rörelsens frontfigurer, tog han till sig tankegångarna.
– För mig blev mötet med Simplicityrörelsen en bekräftelse på det som jag själv hade känt och tänkt kring min livssituation. På den tiden tog jobbet all energi och jag orkade inte ha något meningsfullt privatliv, säger han.
En av de centrala idéerna inom Volutary Simplicity – eller Frivillig Enkelhet som rörelsen ofta kallas på svenska – är just att försöka kliva ur ekorrhjulet och få ett mer sansat tempo i livet. Enligt ”downshifters” är nämligen tidsbrist den stora folksjukdomen i vårt moderna samhälle. Botemedlet som ordineras är en frivillig minskning av arbetstiden.

Det handlar inte om att helt lämna arbetsmarknaden, utan om att kanske börja jobba 30-timmarsvecka i stället för 40. Inkomstbortfallet kompenseras genom billigare leverne och mindre konsumtion – vilket är en annan av de bärande idéerna inom rörelsen. Köp ett stort hus tillsammans med några vänner. Gå med i en bilpool. Fixa knytkalas i stället för att festa på krogen, uppmanar Simplicityförespråkarna.
För Jörgen Larsson var tanken att byta tid mot pengar tilltalande. Han var 33 år och utifrån såg hans liv antagligen ganska perfekt ut. Han var gift, hade ett fint hus och ett välbetalt jobb. Tillsammans med några kursare från Handelshögskolan drev han ett bolag som på konsultbasis utvecklade och implementerade miljöstrategier åt företag.
– Det var jättekul, meningsfullt och engagerande. Ändå tröttnade jag någonstans på
vägen. Jag gick inte in i väggen, men tempot var för högt och
arbetsdagarna för långa. Så ville jag inte leva mitt liv.
En annan sak som gnagde Jörgen var att den livsstil han lagt sig till med som välbetald konsult gick emot hans ”världsförbättrar-ambitioner”. Han hade länge varit engagerad i miljöfrågor och efter resor i tredje världen sympatiserade han starkt med tankarna om global rättvisa.
– Som konsult tjänade jag mycket pengar – vilket i sig inte behöver vara negativt för miljön. Men liksom många andra som får pengar över, brände jag dem på resor och bidrog därmed till de skadliga utsläppen av flygbränsle.
Att Simplicityrörelsen även propagerar för en ekologiskt hållbar livsstil gjorde att Jörgen Larsson attraherades ännu mer. Han är dock noga med att betona att det inte handlar om någon ny
variant av gröna vågen där människor ska flytta ut till landet och bli självförsörjande.
Tvärtom ser rörelsens frontfigurer en rad fördelar med stadslivet: man slipper tidskrävande pendling, klarar sig lättare utan egen bil och undviker den dyra och resursslukande uppvärmning som stora hus på landet ofta kräver.
Däremot gör förespråkarna för Voluntary Simplicity en tydlig koppling mellan överkonsumtion och miljöförstöring. Har man mycket pengar så köper man ofta fler bilar, längre flygresor och större hus – vilket bidrar till miljöförstöringen.
Människor som arbetar mycket är dessutom ofta stressade – vilket också kan framkalla ett mer miljöskadligt beteende. Känner man sig jäktad tar man kanske bilen till jobbet i stället för cykeln och köper snabbmat i stället för att laga sin egen mat med råvaror från lokala producenter.
– Ett sätt att värna om miljön är enligt Simplicityrörelsen att minska välbetalda människors arbetstid eftersom de då får mer tid och mindre pengar att röra sig med. För mig personligen innebar det att jag slog två flugor i en smäll. Jag fick ett mer balanserat liv och bidrog samtidigt till en bättre miljö.

För en hel del människor kan de här tankegångarna nog framstå som ganska lockande: mer tid och bättre samvete. Att gå från tanke till handling, är dock en annan sak. Efter en studiecirkel kring frivillig enkelhet var Jörgen Larsson i alla fall beredd att göra ett allvarligt försök.
– Jag fick arbeta två år med att försöka växla ner från 50 till 30 timmar i veckan. Först när jag gav mig fan på att stå emot impulserna att sitta med i alla arbetsgrupper och peta i allt, lyckandes jag.
I USA har många ”downshifters” berättat att deras omgivning varit oförstående eller skeptisk till deras nedväxling. En man valde till och med att låtsas ha ett andra jobb för att slippa frågor om varför han gick hem i förtid.
– De andra delägarna tyckte väl att det var lite jobbigt eftersom jag ville ta mindre ansvar och slippa sitta med i ledningsgruppen. Men de accepterade det eftersom de förstod att jag skulle sluta annars. Som delägare i det bolag jag jobbade för hade jag ju en väldigt privilegierad sits, säger Jörgen Larsson.
Nu har flera år gått och han lever fortfarande på det här sättet. Jämfört med tiden som heltidsarbetande konsult har han betydligt mer energi kvar efter arbetsdagens slut.
– Under konsultåren var jag så utmattad på kvällarna att jag inte orkade annat än att ligga i tv-soffan. Numera ser jag knappt på tv alls, vilket känns bra eftersom jag vill leva livet själv och inte sitta framför en tv och titta på andras liv.
I dag ägnar han i stället eftermiddagar och kvällar åt att umgås med barnen, föra ordentliga samtal med sin fru eller träffa vänner. På helgerna blir det även en hel del båtliv och snickrande på huset.
– Jag är medveten om att allt det här låter hysteriskt präktigt och idylliskt, men det är faktiskt saker som jag mår bra av att ägna min tid åt.

Samtidigt sticker Jörgen inte under stol med att han och andra ”downshifters” betalar ett pris. Att gå ner i arbetstid kostar,
i såväl pengar som uteblivna karriärmöjligheter.
– För arbetsgivaren är det ju tacksammare att satsa på folk som bara har ett enda fokus – arbetet. Det tycker jag är rätt rimligt. Däremot är det en felaktig uppfattning att de som jobbar mindre än 40 timmar skulle vara mindre engagerade i sitt arbete. Tvärtom arbetar de ofta mer effektivt eftersom de är utvilade när de väl är på jobbet.
För Jörgen har uteblivna karriärmöjligheter inte känts som någon större uppoffring. Hans ambitioner ser inte ut på det sättet, förklarar han. De handlar mer om att påverka världen.
Dessutom har han faktiskt en ny karriär på gång. Efter några år som deltidsarbetande konsult sade Jörgen upp sig och började så småningom att forska vid sociologiska institutionen på
Göteborgs universitet. Om ett par år ska hans doktorsavhandling om barnfamiljers tidspress vara färdig.
Det tunnare lönekuvertet har varit en mer påtaglig förlust. Jörgen och hans familj bor visserligen billigt i ett hus på Brännö utanför Göteborg. Men han och hans fru har valt att stanna hemma ganska länge med sina två barn. Under två av dessa år hade de föräldrapenning, men för att klara de övriga tre åren på bara en lön så räckte det inte fullt ut med att hålla nere utgifterna utan de fick också ta ett litet banklån för att dryga ut hushållskassan.
– Visst har det tagit emot lite att låna till vardagsutgifter. Det bryter mot normen för vad som är accepterat att låna till. Samtidigt är det inget verkligt problem för oss. När vi båda börjar jobba igen kommer vi lätt att kunna betala räntorna, säger Jörgen Larsson.

I dag finns Voluntary Simplicity-rörelsen i en rad länder, men störst är den i USA. Där har den närmast beskrivits som en väckelserörelse som drar till sig människor från alla möjliga håll: övervintrade grönavågare, före detta börsmäklare som vill varva ner, nykristna som vill satsa på familjen…
– Här i Sverige är det mer som öar av ”downshifters”. Fast det beror förstås på hur man ser det. Man skulle också kunna säga att hela Sverige är ”downshiftat”. Vi har en väl utvecklad föräldraledighet, lagstadgad rätt att gå ner i tjänst under småbarnsåren och möjlighet till friår. Att Simplicity-rörelsen hittills inte har spritts på samma organiserade sätt i Sverige beror kanske på att vi – trots allt prat om utbrändhet och stress – redan har det ganska bra.