Hemma i sin lägenhet mediterar Soenam Jamyangling, två timmar varje dag. ”Bara genom meditation kan du ana vad medvetandet är och hur det fungerar. Visst, man kan få intellektuell förståelse också, men den har inget djup.”
Så här kan han säga: ”Att inte vara medveten om sitt medvetande – det är som att köra bil utan körkort.”
Eller: ”Ge medvetandet fem minuters uppmärksamhet om dagen – och du inser att du har himlen inom dig.”
Men oftast beskriver Soenam Jamyangling medvetandet som oändligt, obegränsat och egentligen obegripligt för de flesta människor.
– Från sex år till 60 har jag utövat tekniker för att utforska medvetandet. Men jag förstår ändå inte allt, berättar han med ett litet bubblande skratt som verkar inbyggt i hela hans väsen.
Det är dagen före en lång resa. Soenam Jamyangling, ordförande i Svensk-tibetanska Skol- och Kulturföreningen, är på väg till sitt födelseland Tibet. Buddhistklostret som han sattes i som liten ligger numera under en konstgjord damm. Och visst är det fostran från de tidiga skolåren med munkarna på flera tusen meters höjd som fortfarande sitter i: Varje morgon vid halv fyra-tiden stiger Soenam Jamyangling upp, gör några yogaövningar för att balansera energin och mediterar. Det tar två timmar.
Han visar på fönstersmygen ut mot Rörstrandsgatan i Vasastan i Stockholm. Här sitter han under soluppgång, mörker eller måne, med gnissel från godståg som bromsar in vid Karlberg och mullret från storstadstrafiken.
– Det som händer runt omkring en hamnar i ett annat slags medvetande när man går in i meditation, förklarar han. Den grundläggande tekniken handlar om att hejda all intellektuell aktivitet, både sinnesintryck och tankar.
Han avbryter sig och säger nästan drömmande: Allt är så vackert. Soluppgång, månljus. Himlen är här, precis framför mig. Tänk om fler kunde upptäcka det?
Han, och buddhisterna med honom, menar att allt finns inom oss, genom det oändliga som är vårt medvetande. Och till skillnad från västerländsk tradition anser de att denna inre oändlighet kan undersökas. Vägen dit går genom strikta meditationstekniker som bygger på uppmärksamhet och koncentration.
– Bara genom meditation kan du ana vad medvetandet är och hur det fungerar. Visst, man kan få intellektuell förståelse också, men den har inget djup.
Nej, den vanliga vakenheten, med problemlösning, känslor och minnen, är bara ett objektivt medvetandetillstånd, menar buddhisterna.
Närmast därefter kommer det subjektiva medvetandet, en nivå där vi har våra privata upplevelser, som värderingar, vilja och känslor. I det undermedvetna kommer vi till ytterligare en nivå – med intuition, drömmar och djupare insikter.
Så långt är den västerländska forskningen med. Men buddhisterna anser att medvetandet har 18 nivåer. Till slut är allt bara ett kosmiskt flöde, en universell medvetandeström, som genomsyrar varje cell i vår tillvaro.
Soenam Jamyangling väljer ändå att beskriva medvetandet som bestående av i huvudsak två aspekter – ett universellt och ett individuellt.
– Det individuella medvetandet är viktigt för att förstå det kosmiska. När vi upptäcker hur mycket vi har själva, inuti, upptäcker vi också det kosmiska medvetandet. Plötsligt - aha! – inser vi att de egentligen är ett och samma.
Soenam hejdar sig: Nej, orden räcker inte till. Blunda, uppmanar han mig. Fötterna stadigt i golvet, rak rygg och händerna uppåtvända i knät.
Nu finns det inga gränser, säger han med mjuk röst. Huset runt oss är borta, vi är ett med allt. Din kropp är som jord. Ditt blod är som vatten. Din andning som luft och din kroppsvärme eld. Egentligen består du bara av de fyra elementen, inget mer. När du är död återgår du bara till vart och ett av dessa. Vad som blir kvar är medvetandet…
Vi öppnar ögonen igen och Soenam säger:
– Vi är så rädda att släppa, att förlora oss. Men vi förlorar ingenting, för vad är jag? Inget mer än de fyra elementen. Det som verkligen är du är det individuella medvetandet, och det är oändligt. Oändligt.
Soenam brukar råda människor att undersöka sitt eget medvetande. Där ska de också finna kärlek och medkänsla – människans osynliga väg. När de väl erfarit vad som finns där inne kommer insikten om att de har allt. Inget fattas.
– Vi tror jämt att något fattas, säger han och berättar historien om mannen som haft inbrott hemma. Han rusar ut ur sitt hus och skriker åt alla ‘sätt fast tjuven!‘ Men tjuven har gömt sig under sängen.
– De flesta letar efter något utanför sig själva, som om deras medvetande var borttappat. Nej, stanna hos ditt medvetande, om så bara fem minuter om dagen, säger Soenam. På så sätt glömmer du inte dig själv.
Är det inte just det vi ska göra för att vidga medvetandet, släppa egot?
– Jo, men vi måste hela tiden stämma av inåt att vi handlar rätt. Om du vill göra gott för andra, men samtidigt är destruktiv – det fungerar ju inte. Alltså måste man ge sig själv tid till reflektion. Att inte vara medveten om sitt medvetande är som att köra bil utan körkort.
Och sedan, om vi tränar oss i inåtvänd koncentration, kan vi nå de nivåer av medvetandet där det handlar om att släppa egot. Det är större, djupare och mer komplext, förklarar Soenam.
– För att inte tala om det kosmiska medvetandet. Det är som om man vore austronaut och inser: Det jag ser av rymden är bara en liten, liten del av universum. Så är det med vårt medvetande också, det är obegränsat.
Men inte förrän man nått alla de 18 nivåerna menar buddhisterna att man kan börja förstå det kosmiska medvetandet.
Kan vem som helst nå dit?
– Vi når inte ens den första nivån, skrattar Soenam. För att komma längre behövs sträng, kontemplativ träning. Men man kanske kan få en första aning om att där kan finnas mycket mer.
Och munkarna i hans barndom? Oh, säger han, de nådde till och med bortom dessa 18 nivåer. De kunde hålla ett slags förhöjd medvetenhet även under nattsömnen. Och Soenam själv? Att nå så många nivåer är fortfarande komplicerat, svarar han. Det krävs disciplinerade uppmärksamhets- och koncentrationstekniker, sådana han tränades i under småskoleåren genom en särskild retreat kallad ”tre år, tre månader, tre dagar”.
– Den började ungefär vid åtta års ålder, mitt i separationen från mina föräldrar. Under de åren kunde jag se min mammas ansikte i månen och vara lycklig med det. Även tanken att vi bara består av de fyra elementen var en tröst. All den här träningen är basen för att förstå hur medvetandet fungerar, men sedan måste man ju fortsätta.
Först med lång, disciplinerad träning kan man uppnå ett tillstånd av intighet, ”emptiness” som Soenam säger. Bortom intellektet, sinnesintrycken, tankarna och dagdrömmeriet kan man uppleva en ström av – ingenting. Ett tillstånd som inte har ord, och som det inte heller finns ord för.
– Det krävs speciella tekniker för att nå dit och i det läget blir till och med meditationen icke-aktiv. Då först kan man släppa taget – om bindningar, begär, äganden, sitt jag. Det är som när du ska hoppa – precis innan kan du vara jätterädd. Men när du väl gör det, vilken känsla!
Vad händer?
– Det är som en annan tidsrymd. Stress blir något artificiellt. Om du upptäcker det här, har du kommit ett litet steg på vägen. Bortom finns det ytterligare ett steg, och ännu ett, och… Det är som ett oändligt antal steg på en lång resa.
Här är dock tillvaron för begränsad för att han ska kunna ta fler steg, säger Soenam. Han skulle behöva åka bort på flera månaders retreat, upp i bergen och där, säger han och skrattar igen, kommer han att bli så fri som fågeln…
Sedan blir han allvarlig. Även om tänkandet här tenderar att bli alltför materiellt, borde vi se oss omkring och notera vad vi skapat. Allt omkring oss är frukten av våra mentala resurser. Dessa är obegränsade. Tänk på det, påminner Soenam.
– Vi blir så imponerade av skapelserna där ute. Men tänk om vi skulle bli lika imponerade av vår egen insida? Allting där ute finns också här inne. Tyvärr glömmer vi lätt att vi har den inneboende potentialen.
Soenam Jamyangling säger att nyckeln till att vidga vårt medvetande finns inom oss själva. Det gäller bara att upptäcka hur vårt inre står i förbindelse med allt det som är utanför – och tvärtom. Allt hör ihop.
– Kärlek och medkänsla är oändligt. Rymden är oändlig. Det kan vi bara upptäcka genom vårt eget medvetande. Och att utveckla medvetandet är inte bara bra för oss själva, utan för hela samhället. Kärlek och medkänsla är nyckeln till en bättre värld.
