När Sofia Säterskog, 20 år, betalar räkningar eller går runt på Ikea och tittar på möbler kan hon plötsligt slås av tanken ”Oj, det här är vuxet – och nu gör jag det!”

Men när hon funderar över vilken högskoleutbildning hon ska söka eller hur man lagar fisk så är det till mamma och pappa i Vänersborg som hon ringer.

–Det är så skönt att ha dem att rådgöra med. 20 år är en mellanålder, man är både ungdom och vuxen.

Att njurkapaciteten är på topp är inget som man går runt och gläds över dagligdags när man är 20 år. Inte heller över att hårstråna är som glansigast, huden smidig av höga talg- och vattenhalter, brosket i lederna ännu inte luddat till sig, att hjärtväggen är tjock och fin och att hjärnan ännu inte börjat tappa vikt.

Sofia Säterskog får ofta höra ”Nu är bästa tiden, njut av att vara ung”. Äldre släktingar säger ibland ”Du som är ung och inte har ont någonstans”.

–Då tänker man ”Jaha, det är ju bra.” Men jag tror inte man reflekterar så jättemycket över det.

Men lite har hon funderat över ålderns betydelse, speciellt när hon jämför sig med föräldrarna som är i 50-årsåldern.

–Om jag började träna intensivt en månad skulle jag förbättra min kondition väldigt mycket. Är man 50 är det inte samma sak – man tränar tre gånger i veckan, får jätteont någonstans och måste vila i två veckor.

När Sofia senast var hemma i Vänersborg hos föräldrarna hade hennes mamma testat att hoppa studsmatta. Hon beklagade sig över att när hon var barn kunde hon göra vilka hopp som helst, nu blev det svart i huvudet när hon försökte.

–Åh, då måste jag hoppa mycket nu, tänkte jag. Men jag tycker fortfarande att mina föräldrar är unga, de är påhittiga och gör mycket saker.

Vi ses dagen efter att Sofia Säterskog varit på upprop på Södertörns högskola för att läsa PEO-programmet, politik, ekonomi och organisation med inriktning mot förvaltning, ämnesinriktning sociologi.

–Samhällsutbildningar är väldigt breda, man kan jobba med många olika saker. Jag känner att jag får se lite vad jag tycker är roligt. När man tycker att något är roligt blir man ofta ganska bra på det.

Nu när hon har bestämt sig och är inställd på att plugga känns det kul. Men i våras vacklade hon mellan alla val.

–Det finns så mycket jag vill göra, vara volontär, sticka ut och resa eller fortsätta att jobba. Men jag känner mig inte stressad, åker jag inte ut på volontärjobb nu kan jag ta ett sabbatsår och göra det senare.

Det viktigaste i livet är relationerna, till familj, vänner och pojkvän. Så kommer det nog att vara senare i livet också, tror Sofia. Det som skiljer 20-årsåldern från andra åldrar är kanske just alla dessa val.

Sedan ett halvår bor Sofia i en lägenhet på Östermalm som hon delar med tre tjejkompisar.

–Det är en grej man kan göra nu, men som man inte gör när man är 35. Vi har så roligt tillsammans, när man kommer hem sitter vi och pratar och vi käkar tillsammans. Det är en stor gemenskap.

Sofia Säterskog har varit tillsammans med sin pojkvän i 2,5 år och hoppas att det är med honom hon en dag ska bilda familj.

–Jag kan tänka på familj, men åh hjälp vad långt fram i tiden det känns! I den här åldern så tänker man nog bara en termin framåt i taget…

Att vara ung i Stockholm innebär ofta att bo i andra hand och aldrig veta hur länge man får bo kvar.

–Det hade känts oklokt att planera en massa grejer för man vet aldrig vad som händer, man får ta det lite som det kommer – det är i och för sig väldigt skönt.

Förutom vänner, familj och pojkvän är det en händelse som Sofia ser som oerhört betydelsefull för hennes utveckling. Det var när hon åkte på ett kristet sommarläger mellan 8:an och 9:an och tog beslutet att bli kristen.

–Om jag inte blivit kristen hade säkert allting sett annorlunda ut, både livsval och kompisar. Inte så att jag bara umgås med kristna, men jag har fått många bra vänner genom kristna läger. Jag tänker kanske mer på andra i dag. Man vet att Gud alltid är med en, det är en trygghet.

Sofia flyttade till Stockholm för ett år sedan och har jobbat på sjukhem och som reseförsäljare vid SJ. På SJ är det ingen tvekan om när man slutar vara ungdom – det är den dag man fyller 26 år. I verkliga livet är det svårare att säga var gränsen egentligen går.

–På en del ställen är det när man fyller 18 år. Men jag tycker inte att man är vuxen vid 18. När jag ser dem som tar studenten tycker jag att de är ganska små. Ung vuxen är ett ganska bra begrepp. Vissa saker gör man på ett vuxet sätt och så har man kvar en del ungt…

Sofia Säterskog tycker att man kan vara ungdom ganska länge, men att det är individuellt. Kanske beror det mer på vad man är med om i livet än faktisk ålder. Hon har kompisar som fick barn när de var 23 år.

–De blev plötsligt jättevuxna, inte för att de förändrades jättemycket som personer men plötsligt kretsade allting kring barnet.

Efter intervjun ska Sofia åka till Ikea och köpa möbler. Ingen av kompisarna har bil så det blir till att ta bussen hem med skrivbordshurts, skrivbordsben, taklampa, gardinstång, gardiner, tavla, växter, stolsdyna och lite småplock.

–Det är en klassisk grej, alla som flyttar hemifrån eller till ett nytt ställe åker till Ikea.

En vuxenrit så god som någon.