Den amerikanske forskaren Andrew Newberg tar bilder av hjärnans neurologiska funktioner. Ett av hans forskningsprojekt studerar hur hjärnfunktionen är kopplad till mystiska och religiösa upplevelser. Än har han inte funnit några neurovetenskapliga bevis för att Gud finns. Men teologen Anne Runehov öppnar för möjligheten.
Franciskanska nunnor i djup bön. Buddhistiska munkar i tyst meditation. Koncentrerade fokuserar de på en bild för sitt inre eller en symbol de har framför sig.
När deras hjärnor scannades kunde forskarna se en ökad aktivitet i två områden: Det som används för våra synintryck och det som handlar om uppmärksamhet – ”precis som när man måste fokusera sitt medvetande när man kör bil” förklarar den amerikanska forskaren Andrew Newberg.
– Det intressanta här var att samma ökade hjärnaktivitet uppstod av ett osynligt objekt. Så hjärnan kan tydligen inte avgöra om den fokuserar på något som finns utanför oss eller något som skapas i vårt eget huvud.
Det här är ett av de argument Andrew Newberg använder när han menar att neurovetenskapen inte kan besvara frågan om Gud finns. Vi har också svårt att vetenskapligt bevisa vad som är verkligt.
Själv har han försökt länge: som professor i radiologi, knuten till avdelningen för radiologi och psykiatri vid universitetet i Pennsylvania, har han startat ett flertal forskningsprojekt där man tar bilder av hjärnans neurologiska funktioner. Här har scannats vad som sker vid åldrande och demens, vid depression och psykiatriska sjukdomar, vid neurofysiologiska samband med akupunktur och alternativmedicin och nu senast hur hjärnfunktionen är kopplad till mystiska och religiösa upplevelser.
– Forskningen säger inget om ifall Gud finns eller inte, påpekar han. Man kan ju tolka det både som att Gud bara är ett hjärnspöke, Gud finns bara i hjärnan. Eller så tänker man: Titta, Gud kommunicerar med oss.
I maj var Andrew Newberg i Sverige, med hustru och dotter Amanda, sex år, inbjuden av Uppsala universitet. När föreläsningarna i Geijerssalen var över väntade lunch med både teologiska fakulteten och familjen – så man fick sticka in sina frågor till huvudpersonen medan lilla Amanda konkurrerade om uppmärksamheten.
Och det är just uppmärksamheten, fast i en annan form, som hennes pappas forskargrupp lokaliserat till särskilda områden i hjärnan. Men de har inte bara kunnat visa vilka delar av hjärnan som är aktiva under olika tillstånd, utan också att meditationen minskar aktiviteten där vi har centret för att orientera var kroppen är i rummet.
– När hjärnan fokuserar intensivt, utesluter den allt som är irrelevant för det den fokuserar på, förklarar han. Får man ingen information för att orientera sig förlorar man sin jagkänsla, att man är åtskiljd från andra. Man får ett slags enhetsupplevelse.
Att detta händer när medvetandet når sitt ”högsta tillstånd” har mystikerna beskrivit i flera hundra år, berättar Anne Runehov, fil dr i teologi vid Uppsala universitet.
– Enligt Newberg kan detta tillstånd, som han kallar ‘absolute unitary being‘ (AUB), vara den gemensamma nämnaren i den möjliga upplevelsen av Gud, säger hon.
Är det något som sker inom medvetandet?
– Jag tror det. Man kan inte bortförklara en sådan upplevelse med vare sig biologi eller kulturpåverkan. I det heligaste där inne kommunicerar de med Gud. I stora drag visar forskningen att det kan finnas olika dimensioner av medvetandet, eller rum av medvetandet, något som stämmer överens med en buddhistisk syn.
Och vad är medvetandet inom teologin? Där finns ju inte ens ett gemensamt språk, berättar Anne Runehov som fått ett stipendium från Uppsala universitet för att reda ut vad teologerna menar när de talar om medvetandet.
Så i somras körde hon ner sin splitter nya motorcykel för att börja första etappen vid institutionen för systematisk teologi vid universitetet i Köpenhamn.
Och hittills ser det ut som om teologerna saknar konsensus om medvetandet:
– Om man ska tala om att komma till ett mystiskt eller ett högsta tillstånd av medvetande, så måste man först undersöka vad som menas, tycker Anne Runehov.
Så här långt har hon kommit med teologerna: I Bibeln talar man snarare om själen när man refererar till medvetandet. Tydligast blir det hos aposteln Paulus, där kan hon se en tydlig likhet mellan vad han kallar själen och vad vi i dag kallar medvetandet. Han menade också att anden går till Gud efter döden, själen dör med kroppen.
Hos teologerna har hon hittills hittat fyra olika uppfattningar om hur man ska förstå relationen mellan medvetandet (själen) och kropppen:
1) Vi är andliga kroppar och själen är inte skild från kroppen. (Icke-reduktiv fysikalism)
2) Kropp och själ är två helt skilda saker, fysiskt och mentalt. (Dualism)
3) Vi inte bara är kropp och själ, utan också ande. (Trikotomi, Paulus tänkande)
4) Allt är huvudsakligen mentala processer, liksom all verklighet. (Monistisk idealism)
Och visst har de gamla grekerna haft ett stort inflytande på de kristnas tänkande. Aristoteles, som ansåg att vi var ett med vår själ, inspirerade sedan teologen och filosofen Tomas av Aquino.
Dualismen har sitt ursprung i Platon, som skiljde på idévärlden och den materiella världen. Han influerade senare kyrkofadern Augustinus.
– Augustinus skiljer på yttre och inre liv, berättar Anne Runehov. Inte på kropp och själ, men på insida och utsida. Vårt verkliga jag kan tillträda detta inre rum.
I sin skrift Bekännelser talar Augustinus om det inre rummet som vårt medvetande, medan den spanska mystikern Teresa av Avila liknar det vid ett stort slott. Det innersta rummet är det heligaste, menar hon, där sker utbytet mellan Gud och människorna.
– Man kan tänka att det är där det uppstår vad mystikerna kallar för ett högre medvetandetillstånd (AUB), menar Anne Runehov.
Tomas av Aquino intresserade sig för hur hjärnan förhöll sig till själen och upprättade ett slags själens hierarki. Där kan vi dra paralleller till hur neurovetenskapen i dag beskriver olika funktioner i hjärnan, menar Anne Runehov.
– I Aquinos hierarki fanns till exempel de mest grundläggande behoven som mat, reproduktion och växande längst ned. Den delen har vi gemensamt med växt- och djurriket, menade han. Enligt modern forskning finns dessa primära funktioner i reptilhjärnan.
Närmast ovanför ställde Tomas av Aquino våra fem sinnen, men fann också ett sjätte: förmågan att känna igen vän eller fiende. Denna funktion finns enligt neurovetenskapen i amygdala, en liten nervcellsamling i tinninglobens djup.
Därefter kommer själens tredje nivå, känslorna, som vi tillskriver det limbiska systemet. Överst i hierarkin placerade Aquinos viljan, det vi i dag betraktar som hjärnans kognitiva förmågor som finns i frontalloben.
Så vad är då medvetandet? Anne Runehov berättar historien om en Alzheimersjuk man som skrev dagbok om sjukdomsförloppet. Han är själv medveten om hur hjärnan bryts ned och frågar både Gud och sig själv varför han inte längre kan be.
– Hans själavårdare ser att det går åt skogen med hans hjärna, men inte med medvetandet, tycks det. Om medvetandet är hjärnan, vem är då denna ”jag” som undrar? Borde inte medvetandet brytas ned med hjärnan? Tänk om det finns ett medvetande fångat här i kroppen… funderar Anne Runehov.
Andrew Newberg vill genom sin forskning också peka på att det finns andra erfarenheter i fråga om vår verklighetskänsla. Någon har andliga upplevelser, vissa får nära-dödenupplevelser, andra känner gudsnärvaro. Men ingen bild av hjärnans aktiviteter kan ge oss något svar på om Gud var där eller inte, påpekar han.
– Nej, vi är fångna i vårt medvetande. Vad som egentligen är verkligt menar jag är ett fundamentalt problem, och där är vår hjärna begränsad. Den är inte ett dugg bra på att fånga verkligheten.
Så här menar Andrew Newberg: Det är inte uteslutet att människor med en enda andlig upplevelse bär på den känslan under ett helt liv. Och kanske erfar de att denna andliga verklighet är mer verklig än något annat.
– Vår forskning ligger mellan medvetandeforskning och religion. Vi kan vara nära att svara på människans större sökande – om vad verkligheten är, och om vad alltihop egentligen handlar om. Ska vi få svar måste vi ta hänsyn till att det finns mer än vad vetenskapen kan säga oss om verkligheten.
Anne Runehov, som i en nära framtid planerar ett samarbete med Andrew Newberg, vet att han helst skulle vilja hitta forskningsmöjligheter för att helt komma förbi hjärnan…
Och då kanske vi närmar oss vad Amanda, sex år, funderar på. Hon sitter inte tyst många stunder under lunchdiskussionen om hjärnan, andlighet och medvetande. Men nu har hon fäst ögonen långt borta ett tag och frågar plötsligt sin pappa:
– Dad, is your brain in your heart or in your head? Sitter hjärnan i hjärtat eller huvudet?
