Hon ser ut som en ängel, där hon sitter så stilla i den vitdraperade soffan. Vitblond och klädd i en vit klänning och ett vitt hårband utstrålar Anette Carlström oskuld. Särskilt när hon ler. Och det gör hon. Nästan hela tiden.
Ur högtalarna sveper meditativ musik genom det stora tältet. En sommarvind drar genom tältets två öppningar. Den månghövdade publiken väntar tålmodigt, sittandes på golvet. En efter en hasar de sig fram till Anette Carlström och knäböjer inför henne. Hon lägger sina händer på deras hjässor.
En del skakar till. Hos andra går liksom vågor genom kroppen. Några gråter, eller skrattar. Fast de allra flesta går därifrån utan att något händer.
- Det är som en orgasm, säger en ung kvinna.
En orgasm?
- Ja, eller kanske snarare som efter en orgasm. Man blir helt lugn. Känner kärlek och glädje.

Vi befinner oss på Ängsbackafestivalen, en årlig sammankomst av New Age-karaktär i värmländska Molkom, dit bortåt tusen personer sökte sig i somras för att utveckla sig själva genom de
många kurser som erbjuds under de två festivalveckorna. På de senaste festivalerna har denna speciella typ av handpåläggning, som kallas deeksha, varit det stora samtalsämnet och den begivenhet som dragit mest folk.
Deeksha beskrivs som en överföring av ”kosmisk energi”. Denna energi sägs medföra en omstrukturering av hjärnan. Blockeringar frigörs. Genom deeksha kan man få alla sina önskningar uppfyllda, påstås det. Men framför allt är mottagandet av deeksha en genväg till ”upplysning”. Man blir fri från allt lidande. Som en modern Buddha.
Idén, och den påstådda energin, kommer som så ofta i sådana här sammanhang från Indien, närmare bestämt från de andliga ledarna och det äkta paret Bhagavan och Amma, som har var sitt tempel i södra Indien. De började ge deeksha för tre år sedan, och sedan dess har det utgått en väldig frälsningsvåg från Bhagavans och Ammas händer. Tusentals människor besöker deras huvudcenter varje vecka. (Läs mer om Bhagavan och Amma i artikeln härintill.)

Många som kommer till dem i
Indien är västerlänningar. Annette Carlström var bland de första av de 700 svenskar som redan varit där. I en paus mellan olika deekshagivningar får jag en pratstund med henne.
- Jag var en andlig sökare redan som barn. Undrade och ställde frågor. Berättade historier om Jesus och Gud för alla i tågkupén när jag var ute och reste med mina föräldrar. Och i vuxen ålder fortsatte jag. Drogs till och undersökte olika läror och livsåskådningar.
Men 26 år gammal bildade Anette familj, fick två barn och levde i många år ”ett ganska vanligt liv”. 2002 inleddes den stora förändring, som gjort Anette Carlström till en centralfigur i spridandet av Bhagavans mission - att göra alla människor på jorden upplysta.
- Jag träffade dansken Palle Nielsen, som just hade varit hos Bhagavan. Han gav mig deeksha och berättade om sina upplevelser. Under mötet fylldes jag av en gyllene energi, ett ljus, som rörde sig av sig själv inom mig. En röst sa: var inte rädd, du måste möta ditt lidande. Det kändes som om jag kommit
hem.

Ett år senare reste Anette Carlström till Indien och besökte Bhagavan och Amma. Hon fick deeksha direkt av dem. Redan på flygplatsen i Köpenhamn, märkte hon att ”allt var förändrat”.
- Det är svårt att förklara. Jag kände mig född på nytt. Alla delar av min gamla personlighet fanns kvar, men de negativa sidorna hade liksom förlorat sin kraft. Jag kände inte längre någon separation från något. Mitt sinne var fridfullt och mitt hjärta var fyllt av medlidande.
Anette fick ett erbjudande om att tala på ett möte och ge deeksha till dem som var där. Sedan dess är hon rejält uppbokad. Ibland ger hon deeksha tillsammans med Thomas Di Leva.
- Redan första gången jag träffade honom kände jag ett släktskap. Aha, där är en till, en som vågar vara sig själv.

Här på Ängsbacka talar en del om dig som en andlig ledare, eller en ”översteprästinna”. Vem är du egentligen?
- Äsch. Jag är en ganska vanlig tvåbarnsmamma från Helsingborg. Men det som har hänt genom mina möten med Bhagavan är att mitt medvetande är
förändrat. Och kan jag hjälpa någon annan att också komma in i detta förändrade medvetandetillstånd är jag bara glad. Tiden med gurus och sådant är förbi. Nu kan vi alla bli vår egen guru, och vår egen gud, genom att få deeksha.

Men deeksha är ju något som ges, den påstådda kraften kommer alltså utifrån?
- Jo, så är det. Men deeksha väcker det som redan finns inom oss.
Bhagavans rörelse har inga skrifter, de hängivna behöver inte göra några särskilda övningar och det finns inte heller någon klart uttalad etik. Men det finns en tydlig lära: 64 000 människor ska bli ”upplysta” före 2012, genom Bhagavans kraft (Bhagavan är upplysningen inkarnerad). Och lärjungarna ska i sin tur frälsa resten av världen.

Tror du verkligen på detta?
- Jag vet inte. Det finns en del hos Amma och Bhagavan som jag är skeptisk emot, exempelvis att kursledarna i Indien är så unga. Men så länge jag mår bra av detta, och så länge andra mår bra av det, kan jag inte se att det kan vara något fel på det.
Så tycks många på Ängsbacka resonera. Siv Wilhelmsen hade aldrig hört talas om deeksha innan hon kom hit. Men likt nästan alla andra prövade hon på, och överväldigades av en ”högre energi”, som fyllde henne med kärlek och frid.
- Efteråt blev allt så stilla, så intensivt. Tiden gick långsammare. Och det var som om jag gick för första gången.
Fast Siv tror inte att deeksha är ”enda vägen” och hon vet inte om hon kommer att åka till Indien för att träffa Bhagavan och Amma. Kanske hon låter sig nöjas med den upplevelse hon haft.
Andra personer på festivalen är betydligt mer skeptiska. Jojo Norell får kalla kårar när någon med brinnande tro talar om kosmiska förändringar, öppna kanaler till Gud och att man skulle kunna skåda sanningen genom att mixtra med huvudet.
- Jag har prövat deeksha och erfor ungefär detsamma som jag kan uppnå genom att meditera. Fast när jag mediterar blir upplevelsen mer bestående. Det här med deeksha tycker jag man kan likna vid att ta droger. Man får en kick. Men sedan då? Ja då måste man fylla på, genom att
få mer handpåläggning. Det är ju just så de håller på, deeksha-folket, tar emot deeksha var och varannan vecka.
En av de mest kritiska är Johan Erle.
- Deeksha. Nä fy sjutton. Jag mår illa av alla så kallade gurus som dyker upp och blir populära, för att sedan ersättas av någon annan. Just nu är det den där Bhagavan som gäller. Alla pratar om hans dyra 21-dagarskurs. Jag kallar hans ”gåva” för Adeeksha. Man blir addicted, beroende.