När Felicia Gilljam i tonåren på allvar började fundera kring världens uppkomst, satte hennes pappa en bok om evolutionen i händerna på henne – och sedan dess har hon aldrig tvivlat.

– Eftersom vetenskapen har förmågan att förklara ett så fruktansvärt komplext fenomen som levande organismer, finns det ingen anledning att tro att vetenskapen i framtiden inte skulle kunna förklara andra saker, exempelvis universums uppkomst. Jag behöver därför ingen gud att plugga igen dagens kunskapsluckor med, säger hon.

Felicia är uttalad ateist och driver sedan några månader tillbaka en ateistblogg som handlar om ”livet före döden”. Den senaste tiden har hon på sin blogg rapporterat om allt från en polsk utbytesstudent som fastnade hos en fundamentalistisk kristen familj i USA till senaste forskningsrönen om människans gener – varvat med egna funderingar kring religion och meningen med livet.
– Jag är ateist, men det säger ju egentligen bara att jag inte tror på Gud. Därför kallar jag mig hellre humanist. Som humanist har jag stor tilltro till människans egen förmåga och behöver inte sätta min tillit till övernaturliga väsen som stjärnorna eller Gud.

Sedan ett halvår tillbaka är Felicia medlem i förbundet Humanisterna som verkar för en sekulär livssyn. Hon ansvarar för deras ungdomsverksamhet och deras nya mötesplats på nätet – UngHum.se. Felicia konstaterar att det finns gott om trevliga, men ganska knastertorra, ”kostymgubbar” i föreningen. Genom nätsatsningen hoppas hon få in lite nytt blod.
– Många unga är intresserade av livsåskådningsfrågor och nätet är ett alldeles utmärkt forum för sådana diskussioner. Däremot är det inte många 15-åringar som
dyker upp på en föreläsning om vetenskapshistoria på ABF. Mer än jag då … men jag är ju lite udda, säger Felicia och skrattar.

Hon växte upp i en förort till Stockholm. Hennes föräldrar gav henne en sekulär uppfostran och hon är varken döpt eller konfirmerad. I dag beskriver hon sin livssyn som väldigt ”förnuftsbaserad” – vilket tydligt märks under intervjun. När vårt samtal kommer in på olika trosföreställningar brister hon ofta ut i spontana kommentarer som ”Flummerier” ”Helt oförnuftigt!” ”Befängt!”. Däremellan slänger hon in referenser till olika vetenskapsmän som hon beundrar.
En av hennes tamråttor är för övrigt döpt efter evolutionspsykologen Steven Pinker…

– På ett sätt förstår jag att det kan kännas skönt att fantisera om paradiset och luta sig mot en allomfattande makt – särskilt om man mår dåligt. Men jag har haft en trygg barndom och kärleksfulla föräldrar. Därför har jag inte haft något behov av en snäll låtsaskompis som Gud, säger hon.

En annan av Felicias uppgifter inom Humanisterna är att administrera deras konfirmationsundervisning – som enligt henne själv är mycket seriösare än många kristna konfirmationsläger. Under en vecka diskuteras frågor som jämställdhet, demokrati, moral, sex och relationer. Därefter sker en konfirmation som markerar övergången från barndom till vuxenliv.

Det här med alternativa ceremonier ligger Felicia varmt om hjärtat. Riter är viktiga vid övergångsfaser i livet, menar hon, och trossamfunden ska inte få lägga beslag på alla dem. Själv skulle Felicia exempelvis kunna tänka sig att gifta sig. Dock inte kyrkligt.

Men om din partner var troende och det var viktigt för honom?
– Tveksamt. Jag skulle i alla fall inte kunna tänka mig att gifta mig i en kyrka med bilder av tortyrredskap och en blodig gubbe framme vid altaret. Många av de kristna symbolerna är ju helt groteska, säger Felicia med eftertryck.

Nej, då skulle hon hellre avge sina äktenskapliga löften ute i naturen. För det är där Felicia upplever andlighet och känner sig som en del av något större. Första gången hon exempelvis stod inför Grand Canyon i USA blev hon så tagen att hon började gråta.
– Religiösa människor vill gärna lägga beslag på andlighet och säga att vi ateister är torra och tråkiga, men den som säger att jag inte kan ha djupt andliga upplevelser kan slänga sig i väggen. Jag blir faktiskt förolämpad när jag hör sådana saker.

En annan fördom hon stött på är att när man ser på världen genom vetenskapens lupp, blir den tråkigare och mindre poetisk. Men det är ju precis tvärtom, menar Felicia, som läst biologi vid Södertörns högskola i tre år och har stora planer på att forska om evolutionsbiologi och skriva populärvetenskapliga böcker.
– Det är som om regnbågen skulle bli fulare om man vet varför den ser ut som den gör. Och det är ju bara larvigt. Naturen blir i stället vackrare och vackrare ju mer jag lär mig om den.

– När jag går ut i skogen ser jag inte bara träd och blåbärsris, utan ett otroligt komplext ekosystem och spår av de evolutionära processer som under miljoner år har format det.

Felicia är alltså ”frälst” på biologi och evolutionsteorin. På
frågan om hon likt vissa religiöst troende vill missionera och omvända sina medmänniskor, svarar hon först lite skämtsamt:
– Klart jag önskar att alla kunde vara lika förnuftiga som jag.
Men sedan blir hon allvarlig och konstaterar att den här typen av insikter måste komma inifrån.
– Däremot skulle jag gärna
vilja konvertera folk till lite mer käll- och självkritik. Det jag har svårast för är egentligen oreflekterat troende. Som när människor bara tror på något luddigt som finns där ute och motiverar det med att det känns bra.

Och hur är det då med det egna ifrågasättandet?
– En sak som folk ofta säger om ateister är att de tror att de vet allt – och det gör vi förstås inte. Jag vet inte att Gud inte existerar, men jag ser inga som helst goda skäl att tro att han gör det.

Men resten av världens befolkning då? Majoriteten är ju troende och religionen ett viktigt inslag i deras vardag. Om det bara handlar om luddiga hjärnspöken – varför är då dessa så spridda?
Felicia har fått frågan förr och börjar genast redogöra för en rad tänkbara biologiska och sociala förklaringar.

En handlar om att religion skulle kunna vara ett överslag av människans behov av att se mönster och mening i allt omkring sig. Om bilen exempelvis får motorstopp blir vi arga och sparkar kanske på den – trots att den ju faktiskt inte haft någon avsikt med att stanna. På liknande sätt hänvisar vissa till Guds hand när de råkar ut för olika saker i tillvaron, menar Felicia.

– Människan har en benägenhet att tillskriva omgivningen intentionalitet och religionen är helt enkelt ett överslag av detta meningsskapande. Man ser blixten slå ner och orsaka en förödande skogsbrand, och kan man inget om meteorologi så ligger övernaturliga förklaringar nära till hands. Det ser ju ut som om någon är arg.
– Rent evolutionärt kan det här ha varit en fördel. Om vi ser en
tiger intalar vi oss att den är ute efter oss och tänker attackera. Vi lägger därför benen på ryggen och springer direkt i stället för att stå kvar och se åt vilket håll den faktiskt rör sig. Genom att springa ökar man överlevnadschansen.

Ateisten och filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö har påstått att religiös tro är ett tecken på ”psykologisk omognad” och att dessa personer behöver tröst i tillvaron av en ”låtsaspappa”. Hur ser du på religiösa människor?

– Hos vissa kan tron säkert bero på en viss omognad – vilket dock inte gör dem mindre värda. Barn är ju också omogna, säger Felicia.
Hennes syn på religiösa personer beror mycket på hur de har kommit till tro. Hon kan inte känna någon respekt för människor som säger att de läst Bibeln och sedan blivit troende. Även om det finns vissa vackra formuleringar, är det en oerhört obehaglig bok med en ”helt sjuk moral”, menar hon.

– Om någon däremot säger att de har talat med Gud, kan jag
lättare förstå att det är ett starkt argument för just den personen att tro. Människor tror sig se och höra en massa saker, så varför inte Gud? Man har ju gjort experiment där man utsatt hjärnor för magnetiska fält och därigenom framkallat religiösa upplevelser. Det är helt klart något som hjärnan har en förmåga att uppleva.
Gudomlig makt eller hjärnspöken – oavsett vilket menar många troende att religionen ger deras liv glädje, trygghet, innehåll och mening.

Hur påverkas ditt liv och din vardag av ateismen?
– Ateistisk humanism är en väldigt livsbejakande livåskådning. Jag tror ju varken på paradiset eller helvetet, utan på livet före döden. Därför försöker jag verkligen att njuta av det som pågår här och nu. Det är så osannolikt att vi ens existerar. Vi måste ta vara på den fantastiska gåva av liv som vi har.