För Mahin Alipour handlar ateism om mänskliga rättigheter. Under ett drygt decennium levde hon under ayatollornas stränga sharialagar i Iran. Av ”religiösa” skäl tvingades hon lämna universitetet, be sin man om tillstånd att arbeta, gömma sin kropp under ett heltäckande svart tygsjok, fasta trots att hon var höggravid och stanna kvar i ett kvävande äktenskap. Sedan dess är hon emot all form av religion.
- För mig är islam främst förknippat med tvång. Jag har sett på nära håll vad som kan hända i ett samhälle där religionen ges för stort utrymme. De religiösa makthavarna förnekar människor deras livsmöjligheter och förtrycker kvinnor och barn, säger hon bittert.
Det är en rakryggad och orädd kvinna jag möter en regnig fredagseftermiddag i Skärholmens centrum söder om Stockholm. Vi har stämt träff utanför en av de större klädbutikerna och under den korta stund som jag väntar drar en mängd kvinnor med
slöjor och fotsida kappor förbi.
Mahin Alipour är dock inte en av dem. Hon dyker upp med ett brett leende, svart kavaj och det mörka hårsvallet utsläppt. Egentligen vill hon inte ge sig in i den infekterade slöjdebatten, men när vi slår oss ner på ett kafé med varsin kopp ljummet kaffe, kan hon ändå inte låta bli att ge sin syn på saken.
- När islamisterna tog makten i Iran 1979 var jag plötsligt tvungen att börja bära slöja. För mig var det väldigt kränkande. Slöjan är en symbol som visar att kvinnan är en manlig ägodel och ett kringvandrande sexobjekt. Sedan kan vissa muslimska kvinnor påstå att det är ett fritt och eget val de gör.

Mahin Alipour kom hit som politisk flykting för 16 år sedan. Hon har universitetsutbildning från både Iran och Sverige och jobbar som driftskemist på ett vattenreningsverk. En stor del av fritiden ägnar hon åt frivilligarbete för olika kvinnoorganisationer i Sverige och internationellt.
Hon bor i södra Storstockholm och är ensamstående mamma. Av de fyra barnen är det dock
bara minstingen, den femåriga sonen, som bor kvar hemma. Äldsta dottern jobbar som advokat i London och mellansönerna har flyttat hemifrån och läser på Stockholms universitet.
- Religionen lurar människor när den talar om paradiset och utlovar en annan bättre värld. Jag tror bara på det här livet så för mig är det viktigt att barnen utbildar sig och tar vara på sina livsmöjligheter, säger hon.
Själv kommer Mahin dock inte från någon akademikerfamilj. Hennes pappa var arbetare och dog när hon var liten. Mamman var analfabet. Trots det stod föräldrarna för ”upplysta” värden, enligt Mahin.

När vårt samtal kommer in på uppväxten i Iran upprepar hon flera gånger att hon haft tur. Väldig tur. I ett så patriarkalt samhälle gäller det att födas in i rätt familj om man är flicka. Och det gjorde Mahin.
Hennes mamma blev visserligen änka redan som 31-åring och stod då ensam med ansvaret för nio barn. Ingen hade blivit förvånad om hon så snabbt som möjligt hade försökt gifta bort sina döttrar. Enligt sharialagarna
i dagens Iran kan flickor ingå äktenskap från nio års ålder.
- Men mamma var inte troende och lät därför oss barn vara i fred. Hon sade tidigt till oss flickor att vi själva fick välja vem vi skulle gifta oss med. Dessutom ville hon att vi skulle studera, resa till Europa och uppleva andra saker innan vi gick in i äktenskapet.
Mahin vet inte riktigt varför hennes mamma var så modern i sin livsinställning, men kanske hade hon påverkats av sin radikale make. Han var ateist och tyckte att kvinnor och män skulle ha lika rättigheter.
En annan avgörande faktor var troligen att familjen bodde i ett område som tillhörde det brittiska oljebolag där pappan var anställd fram tills han dog. Där fanns en särskild skola för oljearbetarnas barn och affärer som sålde västerländska varor. Hela familjen influerades av den västerländska livsstilen.
Det här var dessutom före den islamistiska revolutionen då Iran fortfarande var ett av de mest sekulariserade länderna i Mellanöstern. Den siste shahen, Mohammed Reza Pahlavi,
försökte modernisera landet och eftersom han kämpade för en form av självständig kapitalism, behövdes kvinnorna som billig arbetskraft. Därför yrkesarbetade alla Mahins äldre systar.
Själv utbildade hon sig till agronom på universitetet i Ahwaz. Vid sidan av studierna engagerade hon sig politiskt och tillhörde en vänsterfalang som ville minska klasskillnaderna i samhället.
1979 störtades shahen och den landsförvisade ayatollah Khomeini återvände från Frankrike och utropade Iran till en ”islamistisk republik”. Den gudomliga lagen sharia skulle tillämpas under noggranna kontroller av mullor. Hela samhällslivet genomgick en islamisering.
- Många lärare på universitetet stängdes av och det skedde en utrensning bland studenterna. Jag fick lämna universitetet och eftersom agronomyrket plötsligt sågs som manligt, fick jag inget jobb. Det kändes hemskt att sitta hemma och känna att ens utbildning inte var något värd.