1. Frågan ”tror du på Gud?” kan delas in i flera frågor. Vad menas med att ”tro” på något?

Tro är en hållning eller attityd som man kan ha gentemot såväl personer som utsagor. Somliga former av tro hänger samman med sökandet efter sanning, så kallad kognitiv tro. Men tro kan också vara en form av tillit, som när vi säger ”jag tror på dig”. Religiös tro brukar innefatta både att man söker efter sanning och att man lever i en kärleksfull tillit till en gudomlig verklighet bortom det som vi kan iaktta med våra sinnen och undersöka experimentellt.

2).Vad kan man avse med begreppet ”Gud”?

Religionerna innehåller många gudsbilder, men knappast någon säger att det går att ge en riktigt rättvisande beskrivning av Gud. Somliga religioner (till exempel hinduism och buddhism) betonar särskilt våra gudsbilders begränsningar. Andra religioner (till exempel judendom, kristendom och islam) menar ändå att de går att säga något begripligt och sant om Gud, utifrån uppfattningen att Gud är världens skapare.

Man brukar skilja på tre sätt att använda språket när man beskriver Gud: via positiva, där man beskriver Guds egenskaper med entydiga begrepp (Gud är vis på samma sätt som en vis människa); via negativa, där man bestrider att Guds egenskaper liknar något vi möter här i världen (Guds vishet är helt annorlunda än mänsklig vishet); via eminentiae, där man använder sina begrepp om Gud på ett analogt sätt (Guds vishet liknar i somliga, men inte i alla, avseenden mänsklig vishet).

3. En annan vanlig fråga är om Gud ”finns”. Vad kan man mena med att något ”finns”?

Människor tolkar religiös tro alltefter sin verklighetsuppfattning. Somliga uppfattar verkligheten som något som ”redan finns där ute” oberoende av oss människor. Andra betonar att verkligheten i stor utsträckning är något vi själva konstruerar. Det rör sig om filosofiska skillnader som inte har några självklara svar, men som påverkar hur man förstår religionen. Den förra gruppen talar om ”Gud i sig” och menar då en verklighet som finns oberoende av oss, medan de senare talar om ”Gud för mig” och fokuserar på gudsbildernas funktion i människors liv. Båda grupper säger att Gud finns, men man lägger in olika betydelser i det. Ateister kan på motsvarande sätt mena olika saker när de bestrider att Gud finns.

4. Är tro och vetande helt skilda saker?

Det är rimligt att skilja på tro och vetande; de är ju trots allt inte identiska fenomen. Fast att säga att tro och vetande är varandras motsatser träffar inte pudelns kärna. Vetande förutsätter kognitiv tro och även om tro i huvudsak är frågan om en attityd menar en del att man kan uppnå en viss grad av visshet genom tron.

Vad postmodernismen har påmint oss om är att både tro och vetande är behäftade med diverse begränsningar, eftersom bägge betingas av de kulturella och historiska sammanhang som de ingår i. Vi umgås därför nu försiktigare med anspråken på universell giltighet.

5. Kan man veta något om Gud? Kan Gud vara verklig?

Somliga menar att gudstro enbart är en form av tillit, och de kan tänka sig en religion utan anspråk på vetande. Själv menar jag att religion också innefattar kognitiv tro, och att det åtminstone i princip är möjligt att veta något om Gud. Men eftersom Gud inte är ett objekt i världen bygger sådan kunskap på andra grunder än exempelvis experimentella undersökningar.

Så länge gudsbegreppet inte i sig självt är logiskt motsägelsefullt lär det vara omöjligt att visa att Gud inte skulle kunna vara verklig. Fast vad man menar med ordet ”verklig” varierar som sagt. För egen del finner jag det avgjort mera rationellt att anta att Gud finns än att Gud inte finns, eftersom tillvaron som helhet skulle vara obegriplig utan en intelligent grund.