När den rika farbrodern dog startade en uppslitande arvstvist som nu går in på åttonde året. Striden har handlat om många miljoner, om en fin villa, en fet aktieportfölj och en ö i skärgården.

– Jag har sett hur giriga människor kan bli då det bara handlar om pengar, pengar, pengar, säger Georg om tvisten. Själv halkade han in i konflikten lite från sidan och har betraktat den från åskådarplats.

Det här är hans berättelse, så som han upplevde tvisten.

Men vi tar det från början.

Georgs pappa ville egentligen bli skådespelare men övertalades att satsa på affärer istället och blev egen företagare. Det gick bra för honom. Men representationskontot på krogen var yvigt.

Georg själv hade även han konstnärsdrömmar och gick ett tag i målarskola. Där hemma pratades det aldrig om känslor och idag inser Georg att han växte upp i en dysfunktionell familj.

Vad du än gör: börja inte i din pappas firma, sa hans mamma strax innan hon dog. Nej, sa Georg och började i pappans firma när hon dött.

– Vi jobbade från nio till tolv. Sedan gick vi till Operakällaren och drack ihop. Varje dag. Vi började alltid med en åtta gin och tonic och fortsatte med öl, snaps och groggar. Det gick väldigt fort för mig att bli alkoholist, berättar Georg.

När mamman dog rasade allt för Georgs pappa. Georg slutade på firman och blev vaktmästare på bank. Och drack.

När han skilde sig 1983 brakade allt samman även för honom. Till slut satt han på parkbänken vid busshållplatsen med a-lagarna. Han åkte in och ut i olika behandlingshem, tog antabus men söp ändå och var nära att dö några gånger på grund av detta.

Efter många års hårt krökande träffade han sin nuvarande fru och den 31 oktober 1989 – en tisdag – blev han nykter och har så förblivit.

Georg kom tillbaka till livet och utbildade sig till auktoriserad terapeut med inriktning på drogmissbruk.

En som hela tiden uppmuntrade honom var farbror Karl. För honom hade det gått riktigt bra. Han var förmögen, hade fint hus, tjock aktieportfölj och till och med en egen ö i skärgården.

– Jag och min fru kom att stå honom mycket nära. När hans hus brann hjälpte vi honom. Då var han mycket ensam och satt förtvivlad i en liten etta, berättar Georg.

På Karls firma arbetade hans frus brorson, Johan. Han var framåt och farbror Karls favorit. Karl hade inga egna barn så när han gjorde upp sitt testamente skrev han därför i princip allt han ägde på Johan.

Men så en dag gjorde Karl en upptäckt. Det var då allt började.

– Karl ringde och var förtvivlad. Han sa att han inte längre ägde sitt företag och att Johan visat upp kvitton som Karl skulle ha skrivit på om att överlåta aktiemajoriteten till Johan, berättar Georg.

Det blev rättegång, namnteckningarna skickades till Statens kriminaltekniska laboratorium som bekräftade att de var äkta. Karl hävdade att han i så fall manipulerats att skriva på. Men Johan – som bytte lås på firman för att Karl inte skulle komma in – vann rättegången.

Det var nu som Karl beslutade sig för att hämnas – bortom sin död.

Han skrev ett nytt testamente och gav nu halva villan till Georg – för att blockera att hans frus brorson Johan skulle få något.

– Jag kom liksom in i tvisten på ett bananskal, säger Georg.

Johan tog upp striden om den halva villan, anlitade advokat – men förlorade, varpå hela villan tillföll Georg.

När det slaget var förlorat inriktade sig Johan på ön. Enligt det första testamentet hade han rätt till hela ön. Men efter det att Johan fallit i onåd hade Karl skrivit ett nytt testamente där han satte in sitt systerbarns son Mikael att ärva – inte hela – men halva ön.

Karl hade ett uttalat syfte med detta vilket han berättade för Georg: Han ville att arvsstriden skulle fortsätta efter hans död och att så mycket som möjligt av hans tillgångar skulle blockeras för den avskydde gudsonen Johan. Och eftersom han inte heller tyckte om Mikael hade han ingenting emot att de två pucklade på varandra i en strid om ön. Han blev bönhörd.

Att han kommit att ogilla Mikael beror på en händelse strax före sin död. Det var samtidigt som det stod det klart för släkten att Karl var förmögen och att han inte hade långt kvar.

Mikael, som är mycket intresserad av exklusiva bilar, hade mycket litet kontakt med Karl genom åren. Men det ville han ändra på och begav sig en dag hem till Karl, tog med sig kaffebröd och en affärstidning.

Hemma hos Karl bläddrade Mikael fram en artikel i tidningen som han visade för Karl och där stod varför det var bättre skattetekniskt att ge honom ett förskott av arvet med en gång i stället för att vänta.

– Karl blev ursinnig och skrek åt honom att försvinna. Mikael har aldrig varit delaktig i Karls liv. Han är bara girig och vill åt pengarna. Senare, när Mikael gick vidare och överklagade beslut i arvstvisten, frågade jag honom varför han inte nöjer sig med den halva miljon som han kan plocka ut: ”Det är som poker. Chansar man kan man få mer – eller förlora”, svarade Mikael berättar Georg.

Precis som Karl ville trappades striden om skärgårdsön upp efter hans död.

Johan var mycket på ön när han var liten och ville ha hela – vilket han hade rätt till enligt det första testamentet. Mikael däremot har ingen relation alls till ön, men gav sig in i en rättslig strid för att i vart fall få halva.

En förklaring till Mikaels starka motivation kan vara att han övervärderade ön en tre, fyra gånger.

– Mikael har inget förhållande till ön. Han tänker inte sätta sin fot där. Han vill åt ön för att få så mycket pengar som möjligt. Samtidigt vet jag att Johans familj, hans fru och två barn, mår mycket dåligt av allt arvsbråk, det såg jag på henne när hon vittnade, berättar Georg.

Till saken hör att alla andra som har arvsrätt inte får ut sina pengar så länge som tvisten pågår. Det gör både Mikael och Johan allt mer avskydda. Över huvud taget förgiftade tvisten flera relationer i släkten. På omvägar fick Georg veta att släktingar påstod att han umgicks med Karl bara för att komma åt pengarna.

– Suck! Det är inte sant. Vi tyckte om honom och han tyckte om mig och min hustru. Vi stöttade honom när han hade det svårt och han stöttade mig när jag utbildade mig.

Den enda som fått några pengar under denna invecklade tvist är Georg som fick ett visst förskott då villan han ärvde såldes.

– Jag har varit bra på att dricka och funderade på om jag kunde bli bra på något annat också. Därför startade jag en mottagning för beroendeterapi för pengarna jag fick. Jag ville hjälpa andra som varit med om samma helvete som jag. I två år har jag hållit på men firman har inte gått runt. Därför lägger jag ner. Men jag kan tänka mig att fortsätta, fast ideellt, säger han och ser inte så ledsen ut. Han försökte i vart fall.

Arvstvisten har nu lett till fram till tvångsskifte vilket betyder att rätten utsett en så kallad skiftesman som bestämmer hur arvet ska fördelas, hur aktieportföljen ska delas upp och hur man ska göra med den delade ön. Men det beslutet kan förstås överklagas – varpå striden fortsätter.

– De kanske fortsätter efter min död. Vem vet. Jag ser det inte på det sätt som de andra inblandade. Jag har haft bottenkänning i livet, ibland inte haft en tia på mig. Visst är det roligt med pengar som man kan göra extra grejer med. Men lycka är inte pengar. Lycka är andra saker, att vara frisk till exempel, att ha varit nykter i 19 år och att ha en hustru som hela tiden stått vi min sida, säger Georg.

Fotnot: De inblandade personerna heter i verkligheten något annat.