NEDÄRVDA MEKANISMER - En serie om mänskliga mönster som skapar onda cirklar.

Del 3.

Det måste ha varit någon gång i mitten av 1980-talet, då min förstfödde var en liten, nyfiken pojke. På den tiden när författaren Marianne Fredriksson var chef för Idagsidan. Vi brukade åka tillsammans till jobbet på tidningen i hennes klassiska Saab 900 turbo.

En morgon råkade jag berätta om hur starkt min son reagerat inför ett krucifix som hans italienske farfar hade på väggen i garaget, så socialist han var. Spikarna genom händer och fötter, blodet som rann …

– Jag kan inte titta. Det gör så ont!

Marianne stirrade på mig och utbrast:

– Medkänslan! Det är det nya med kristendomen!

Jag fattade ingenting, först. Vad menade hon?

Jag tror inte Marianne kände till den franske filosofen René Girard, som vi presenterar på Idag den här veckan. Men några år senare skulle hon ge ut en roman, Den som vandrar om natten …, som just utspelar sig på Jesu tid, och vars budskap är besläktat med Girards.

René Girard


Man skulle kunna sammanfatta det så här: Det finns bara ett motmedel mot ondska – och det är att frivilligt välja offrets perspektiv. Att gå emot mobben, att hellre ta skit själv än att delta i människans eviga jakt på syndabockar.

Ni som är allergiska mot kristendomen kan sluta läsa här, för det kan inte hjälpas: resten av artikeln kommer att handla en del om Jesus. Det är nämligen enbart genom att härma honom som vi människor kan bryta den våldsspiral som styr våra liv, menar René Girard. Vilket förstås är en extremt obekväm hållning i vår sekulariserade del av världen. (Inte är den mångkulturell, heller.)

Och ändå. Tänk bara på fotografen Elisabeth Ohlson Wallins kontroversiella fotoutställning Ecce Homo. Vilket himla liv det blev – i vårt avkristnade land – när dåvarande domprosten i Uppsala, Tuulikki Koivunen Bylund, öppnade domkyrkan för den, det var 1998. På en kväll kom 8 000 människor och såg utställningen. I centrum: Bilden av en lidande Jesusgestalt. I form av en homosexuell man, döende i aids. Under premiärvisningen sa domprosten frankt att det var hög tid för kyrkan att be homosexuella om förlåtelse.

Det ledde till både mordhot och spott och spe. På tioårsjubileet var Elisabeth Ohlson Wallin tvungen att bära skottsäker väst.

När man fattar ett moraliskt riktigt beslut har man ofta inte alls pejl på vad det leder till. Man bara gör det.



Nej, det var inte okontroversiellt att tolka kristendomens budskap på samma sätt som René Girard gör: Som en plikt att ställa sig på de svagas sida.

I dag är Elisabeth Ohlson Wallin en världsberömd konstnär. Och Tuulikki Koivunen Bylund biskop i Härnösand.

– Jag tror inte att René Girards tankar om syndabocksmekanismen ger någon allomfattande förklaring till allt taskigt mänskligt beteende, säger hon. Men helt klart är det väldigt vanligt att vi projicerar våra tillkortakommanden på andra.

Själv talar hon ogärna i offertermer:

– Det kan vara rent av farligt att tolka Jesu offer på så vis att man låter sig hunsas. Ju mindre offerlamm han är för oss, desto större källa till inspiration kan han vara!

Hon förklarar: Varje tid har sin tolkning av Jesusgestalten. För dagens människor är det blodiga offret på korset ofta tämligen svårsmält.

– Det är snarare vad han sa och gjorde som kan inspirera: Att gå i hans fotspår, icke-våldets väg i solidaritet med de marginaliserade och fattiga.

Att ta de maktlösas perspektiv, de som lever i utanförskap, som man säger nuförtiden.

Ja, att ”göra som Jesus” kräver inte sällan ett rejält mått civilkurage. Men ofta, menar Tuulikki Koivunen Bylund, är det faktiskt de många små besluten i vardagslivet som till sist kan få avgörande konsekvenser.

– När man fattar ett moraliskt riktigt beslut har man ofta inte alls pejl på vad det leder till, säger hon. Man bara gör det. Och eftersom vi kristna tror att Jesus uppstod från de döda, finns han också med i allt detta, som en kraft att räkna med.

Men hur vet jag vad som är det moraliskt riktiga handlandet? Livet är ju så komplext … Det är lätt att bli förvirrad och passiv.

– Det ingår i paketet ”att vara människa” att livet inte är lätt. Det går inte att bara slå upp något bibelställe och hitta facit. Tolkningsprocessen är svår, vi måste hjälpas åt med den.

Det är också kyrkans ansvar, menar hon, att skapa sådana sammanhang där vi kan träffas och resonera med varandra. Och låta oss utmanas.

– Sedan får man väl fråga Gud i bön: ”Vad ska jag göra?” Lyssna inåt. Till sist brukar man få svar – även om det tar tid. Det är en erfarenhet som kyrkan är bärare av.

En känd berättelse i Bibeln, (Joh 8), Jesus och äktenskapsförbryterskan, kan tjäna som exempel på hur det kan gå till att ”göra det rätta” och undvika syndabockmekanismen.

Scenen är tempelplatsen i Jerusalem. Jesus är där i kretsen av en skara människor, det är evangelisten Johannes som berättar, de flesta förståsigpåare menar att han var med och såg vad som hände när några skriftlärde kom dit för att utmana Jesus:

– Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Moses att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?

Fariséerna ville sätta dit honom. Skulle han verkligen våga gå emot lagen?

Bibeltexten fortsätter: Men Jesus böjde sig ned och ritade på marken med fingret. Det står inte vad det var han ritade. Fast man anar ju att det blev tyst, kanske till och med spänt under tiden. Och så undvek han att se sina fiender i ögonen, utmana dem tillbaka.

De insisterar med sin fråga. Återigen ritar Jesus på marken, undviker deras blickar, tiger.

Vi vet hur det gick sen: Stenarna som föll ur händerna. Folkmassan som troppade av. På grund av orden, de bevingade: Den som är utan skuld kastar första stenen.

René Girard har skrivit mycket om händelsen. Här ett citat ur antologin Syndabocken:

”Om folkmassan i evangeliets berättelse om äktenskapsförbryterskan som togs på bar gärning inte låtit sig övertygas av Jesus, om steningen ägt rum, hade

Jesus också riskerat att dödas. Att misslyckas med att rädda ett offer som hotas av en kollektiv död, att finna sig ensam vid offrets sida, det är att löpa risken att drabbas av samma lott.”