Pojkarna skulle själva utse platsen i skogen för sin nattliga ceremoni. Och det blev så klart fel, säger Peter Lissjanis som valde en dunge så tät att han knappt såg tio meter framför sig när det blev mörkt.
Parallellt byggde flickorna var sin koja av grenar och filtar, täckte med presenning och kröp in och lade sig på Moder Jord. Och så var det bara att bita ihop mot fobier för småkryp och sniglar
Panik, minns Sofia Lissjanis som tyckte det var ännu läskigare när hon tände ficklampan.
Där skulle de befinna sig, mol allena hela natten - Peter, nyss fyllda 16 år och Sofia 14. I sin ensamhet skulle de ställa sina frågor till naturen: Vem är jag? Vad behöver jag bli bättre på i mitt liv? Vilka är mina goda sidor?
- Jag kände mig helt utlämnad, säger Peter. Det knakade i skogen och det var som om någon tittade på en hela tiden. Men det var stort, sammanfattar han.
Peter Lissjanis låter fortfarande uppfylld när han berättar om veckan i Småland tillsammans med mamma och styvpappa våren 2002. Han gick sista
terminen i nian i Vansbro i Dalarna, lillasyster Sofia gick i sjuan. Tillsammans med tre andra pojkar och tre flickor deltog de i en övergångsrit för ungdomar enligt den shamanska kunskapsvägen Sweet Medicine Sundance Path.

Och en övergångsrit - det är ”att träda ut ur den gamla världen och in i en ny tid” enligt Åsa Kullberg, kursens ledare.
När vi ses har hon just lett en 14-dagarsretreat i Östergötland om att lösa upp kroppens spänningar. Då och då dimper hon ner i sin tvåa i Bromma utanför Stockholm, där smarta compact living-hyllor pryds av stora örnvingar, skålformade bröllopskorgar, skallror, en Gaiafigur.
Det är attributen från vardagen som auktoriserad lärare i schamansk undervisning - den roll som givit Åsa Kullberg tillnamnet Stjärnorm. När hon i vårt samtal ska koncentrera sig på riterna för en tonårings inträde i vuxenlivet vill hon påpeka att samma ceremonier också finns i programmen för vuxna.
I grunden förmedlas indianernas urgamla kunskap om manlig respektive kvinnlig energi, hur
Moder Jord står för det feminina och mottagande, Fader Sol för det maskulina och utgivande. Att växt-, djur-, mineral- och människoriket alla är Moder Jords barn och måste vara i balans. Att det går att fråga naturen själv om livet och vem man är, och få ett svar som kan vara mer helande än dyra samtal hos en terapeut.
- Om du skickar ut en kille ensam i skogen, eller en tjej att lägga sig på Gammelmor Jord en natt och prata med henne, då händer det något, säger Åsa Kullberg.

När syskonen Lissjanis åkte med familjen på schamansk kurs var särskilt Sofia svårflirtad. Hon tyckte mamma var pinsam med alla sina indianprylar hemma: Vad ska mina kompisar säga? Ibland kunde hon slänga ur sig: ”Gå härifrån, jag bryr mig inte om ditt indian-hokus-pokus”
Men hur det var så följde både hon och Peter med till Småland. En knapp vecka skulle de tillbringa med fem andra tonåringar mellan 14 och 17 år och ett tiotal vuxna som var bekanta med den schamanska skolan.
På lägret väntade fyra ceremonier som var särskilt
avpassade för ungdomarnas inträde i vuxenlivet: En samtalsrunda mellan föräldrar och tonåringar med hjälp av en talstav, en svetthydda med kvinnorna respektive männen, en natt i enskildhet i skogen och de vuxnas hedrande av de unga av motsatt kön.
Föräldrar och barn som kommunicerar över en talstav uppmanas att ta upp det som behöver uttalas för att båda ska kunna gå vidare.
Peter ville att hans mamma skulle stötta honom mer - alltså på rätt sätt, mer positivt och inte med så mycket gnäll.
Lyssnade hon?
- Det blev en jädra skillnad efteråt.
Och Sofia som insåg att det ”hemma är lätt att skylla ifrån sig, börja tjata på mamma eller gå iväg till kompisarna” kunde också lyssna på mamma.
Peter fick höra att han var lat och aldrig plockade upp efter sig. Sofia att hon inte tog ansvar för saker som hon slarvade bort. ”En del av att bli vuxen innebär att ta ansvar i sådana situationer” förklarade mamma.

Typiska ämnen, konstaterar Åsa Kullberg. Tonåringarna vill att föräldrarna slutar med att veta vad som är
bäst för dem. Föräldrarna önskar mer respekt från sina tonåringar. En del passar på att berätta hur sårande det känns att bli kallad ”idiot”.
- När de nått en förståelse för varandra gör de nya överenskommelser för nästa fas i livet, säger Åsa Kullberg. Båda måste göra varandra fria för att tonåringen ska kunna bli vuxen.
Och vad innebär det? Det undrar nästan alla ungdomar när de har frågestund med de vuxna i en kolmörk, bastuvarm svetthydda. Både Peter och Sofia minns att det först kändes skrämmande att gå in i hettan.
- När man väl satt där med enbart kvinnor omkring sig - då var man jättetrygg, säger hon.
- Stämningen med bara våra röster i kolmörkret blev väldigt avslappnad, säger Peter. Samtidigt uppstod en särskild energi där inne.
Han hade tänkt fråga precis allting, säger han. I stället låste han sig nästan. Till slut hade någon av pojkarna undrat över vad det innebär att vara manlig.
Återigen typiskt, enligt Åsa Kullberg. Ungdomarnas vanligaste fråga handlar just om vad det innebär att vara
vuxen - som man, som kvinna.
Vad svarar de?
Med en anekdot eller berättelse som de själva känner är allra viktigast att förmedla till en ung person. Kvinnornas svar handlar oftast om kroppen, relationen till män och om att föda barn.
Männen talar om att ge sig ut på en resa, sikta på sin livsdröm och tro på det man vill.
- De vuxna sa mycket om att våga satsa, spränga gränser och utgå från sig själv, berättar Peter Lissjanis. Jag gick ut från svetthyddan med mycket bättre självförtroende.
Men det prövades redan den natten han skulle tillbringa i skogen alldeles för sig själv. Och Sofia som skulle vara ensam i sin hydda fick panikkänslor av bara tanken: Jag vet inte vem jag är! pep hon till mamma. Hon kände sig ovan vid att tänka på bra och dåliga sidor av sin personlighet.
- Men natten gick fortare än jag trodde, berättar hon. Jag funderade på vad som hände i mitt liv till vardags med skolan och kompisarna och det blir som ett högre tänkande.

För Peter var natten stundtals jobbig - särskilt ”efter
rundan med frågorna om vad man kunde förbättra” - då mådde han inte så bra, säger han.
- Man var ju helt själv hela natten. Då sätter tankarna i gång om varför man gjort si och inte så i livet. Det var jobbigt. Men det lättade sen när man skulle tänka på vad man är bra på.
Det var svårt, tycker Sofia. Till slut kom hon på att hon är framåt, och kan bjuda på sig själv.
- Under natten får de möta rädslor och vara med om enorma saker, vet Åsa Kullberg. När de kommer tillbaka på morgonen har de flesta vuxit enormt.
Då vidtar en avslutande hedrandeceremoni där de unga bjuds på mat - efter att ha fastat i 24 timmar. De vuxna männen hedrar de unga kvinnorna, och de vuxna kvinnorna de unga männen. Med små gåvor visar de sin respekt för det motsatta könet och ger dem några ord på vägen.
- Jag hörde kvinnorna ösa positiva omdömen över mig, som ”du har ett stort hjärta”, ”du är en varm person” berättar Peter och konstaterar: Då känner man sig hur bra som helst!
Förmågan att relatera respektfullt och
kärleksfullt till det motsatta könet - och till det egna - är ungdomsritens allra viktigaste syfte, enligt Åsa Kullberg.

På vilket sätt bör dagens unga visa respekt för sin egen manlighet respektive kvinnlighet?
- För en kille handlar det mycket om att tro på sig själv. För de flesta tjejer är det viktigt att kunna acceptera sin kropp. Fastän självrespekten och det grundläggande egenvärdet finns där, har många unga i dag skamkänslor för den egna kroppen.
Så om inte den egna och den ömsesidiga respekten sätts på plats genom ungdomsriten, riskerar det manliga och kvinnliga att stå främmande inför varandra, enligt den schamanska skolan.
Hur fungerar konfirmationen som övergångsrit? Sofia upplevde att ”det var ju något man gjorde för alla andra och inte växte av så mycket själv”.

Finns det en risk med att sådana övergångsriter försvinner?
- Ja, för då går vi in i vuxenlivet med ett otillfredsställt barn inom oss. I ceremonierna kan man hela och läka det där inre barnet, säger Åsa Kullberg.
Men för att
övergångsriten ska fungera krävs en hel cirkel av män och kvinnor som kan reflektera tillsammans med de unga, påpekar hon.
Hur blev det för syskonen Lissjanis?
- Jag känner mig mer vuxen och självständig. Jag fick lära mig otroligt mycket om mig själv, säger Peter.
Och Sofia konstaterar:
- Jag lyssnar mycket mer på mig själv och vad jag känner. Förut fanns inget annat än den manliga, utagerande sidan hos mig. Nu kan jag sitta lugnt och tänka efter och bara vara
Pojkarna skulle själva utse platsen i skogen för sin nattliga ceremoni. Och det blev så klart fel, säger Peter Lissjanis som valde en dunge så tät att han knappt såg tio meter framför sig när det blev mörkt.
Parallellt byggde flickorna var sin koja av grenar och filtar, täckte med presenning och kröp in och lade sig på Moder Jord. Och så var det bara att bita ihop mot fobier för småkryp och sniglar
Panik, minns Sofia Lissjanis som tyckte det var ännu läskigare när hon tände ficklampan.
Där skulle de befinna sig, mol allena hela natten - Peter,
nyss fyllda 16 år och Sofia 14. I sin ensamhet skulle de ställa sina frågor till naturen: Vem är jag? Vad behöver jag bli bättre på i mitt liv? Vilka är mina goda sidor?
- Jag kände mig helt utlämnad, säger Peter. Det knakade i skogen och det var som om någon tittade på en hela tiden. Men det var stort, sammanfattar han.
Peter Lissjanis låter fortfarande uppfylld när han berättar om veckan i Småland tillsammans med mamma och styvpappa våren 2002. Han gick sista terminen i nian i Vansbro i Dalarna, lillasyster Sofia gick i sjuan. Tillsammans med tre andra pojkar och tre flickor deltog de i en övergångsrit för ungdomar enligt den shamanska kunskapsvägen Sweet Medicine Sundance Path.

Och en övergångsrit - det är ”att träda ut ur den gamla världen och in i en ny tid” enligt Åsa Kullberg, kursens ledare.
När vi ses har hon just lett en 14-dagarsretreat i Östergötland om att lösa upp kroppens spänningar. Då och då dimper hon ner i sin tvåa i Bromma utanför Stockholm, där smarta compact living-hyllor pryds av
stora örnvingar, skålformade bröllopskorgar, skallror, en Gaiafigur.
Det är attributen från vardagen som auktoriserad lärare i schamansk undervisning - den roll som givit Åsa Kullberg tillnamnet Stjärnorm. När hon i vårt samtal ska koncentrera sig på riterna för en tonårings inträde i vuxenlivet vill hon påpeka att samma ceremonier också finns i programmen för vuxna.
I grunden förmedlas indianernas urgamla kunskap om manlig respektive kvinnlig energi, hur Moder Jord står för det feminina och mottagande, Fader Sol för det maskulina och utgivande. Att växt-, djur-, mineral- och människoriket alla är Moder Jords barn och måste vara i balans. Att det går att fråga naturen själv om livet och vem man är, och få ett svar som kan vara mer helande än dyra samtal hos en terapeut.
- Om du skickar ut en kille ensam i skogen, eller en tjej att lägga sig på Gammelmor Jord en natt och prata med henne, då händer det något, säger Åsa Kullberg.

När syskonen Lissjanis åkte med familjen på schamansk kurs var särskilt
Sofia svårflirtad. Hon tyckte mamma var pinsam med alla sina indianprylar hemma: Vad ska mina kompisar säga? Ibland kunde hon slänga ur sig: ”Gå härifrån, jag bryr mig inte om ditt indian-hokus-pokus”
Men hur det var så följde både hon och Peter med till Småland. En knapp vecka skulle de tillbringa med fem andra tonåringar mellan 14 och 17 år och ett tiotal vuxna som var bekanta med den schamanska skolan.
På lägret väntade fyra ceremonier som var särskilt avpassade för ungdomarnas inträde i vuxenlivet: En samtalsrunda mellan föräldrar och tonåringar med hjälp av en talstav, en svetthydda med kvinnorna respektive männen, en natt i enskildhet i skogen och de vuxnas hedrande av de unga av motsatt kön.
Föräldrar och barn som kommunicerar över en talstav uppmanas att ta upp det som behöver uttalas för att båda ska kunna gå vidare.
Peter ville att hans mamma skulle stötta honom mer - alltså på rätt sätt, mer positivt och inte med så mycket gnäll.

Lyssnade hon?
- Det blev en jädra skillnad efteråt.
Och Sofia
som insåg att det ”hemma är lätt att skylla ifrån sig, börja tjata på mamma eller gå iväg till kompisarna” kunde också lyssna på mamma.
Peter fick höra att han var lat och aldrig plockade upp efter sig. Sofia att hon inte tog ansvar för saker som hon slarvade bort. ”En del av att bli vuxen innebär att ta ansvar i sådana situationer” förklarade mamma.
Typiska ämnen, konstaterar Åsa Kullberg. Tonåringarna vill att föräldrarna slutar med att veta vad som är bäst för dem. Föräldrarna önskar mer respekt från sina tonåringar. En del passar på att berätta hur sårande det känns att bli kallad ”idiot”.
- När de nått en förståelse för varandra gör de nya överenskommelser för nästa fas i livet, säger Åsa Kullberg. Båda måste göra varandra fria för att tonåringen ska kunna bli vuxen.

Och vad innebär det? Det undrar nästan alla ungdomar när de har frågestund med de vuxna i en kolmörk, bastuvarm svetthydda. Både Peter och Sofia minns att det först kändes skrämmande att gå in i hettan.
- När man väl satt där med
enbart kvinnor omkring sig - då var man jättetrygg, säger hon.
- Stämningen med bara våra röster i kolmörkret blev väldigt avslappnad, säger Peter. Samtidigt uppstod en särskild energi där inne.
Han hade tänkt fråga precis allting, säger han. I stället låste han sig nästan. Till slut hade någon av pojkarna undrat över vad det innebär att vara manlig.
Återigen typiskt, enligt Åsa Kullberg. Ungdomarnas vanligaste fråga handlar just om vad det innebär att vara vuxen - som man, som kvinna.

Vad svarar de?
- Med en anekdot eller berättelse som de själva känner är allra viktigast att förmedla till en ung person. Kvinnornas svar handlar oftast om kroppen, relationen till män och om att föda barn.
Männen talar om att ge sig ut på en resa, sikta på sin livsdröm och tro på det man vill.
- De vuxna sa mycket om att våga satsa, spränga gränser och utgå från sig själv, berättar Peter Lissjanis. Jag gick ut från svetthyddan med mycket bättre självförtroende.
Men det prövades redan den natten han skulle tillbringa i skogen alldeles för sig själv. Och Sofia som skulle vara ensam i sin hydda fick panikkänslor av bara tanken: Jag vet inte vem jag är! pep hon till mamma. Hon kände sig ovan vid att tänka på bra och dåliga sidor av sin personlighet.
- Men natten gick fortare än jag trodde, berättar hon. Jag funderade på vad som hände i mitt liv till vardags med skolan och kompisarna och det blir som ett högre tänkande.
För Peter var natten stundtals jobbig - särskilt ”efter rundan med frågorna om vad man kunde förbättra” - då mådde han inte så bra, säger han.
- Man var ju helt själv hela natten. Då sätter tankarna i gång om varför man gjort si och inte så i livet. Det var jobbigt. Men det lättade sen när man skulle tänka på vad man är bra på.
Det var svårt, tycker Sofia. Till slut kom hon på att hon är framåt, och kan bjuda på sig själv.
- Under natten får de möta rädslor och vara med om enorma saker, vet Åsa Kullberg. När de kommer tillbaka på morgonen har de flesta vuxit enormt.
Då vidtar en avslutande hedrandeceremoni
där de unga bjuds på mat - efter att ha fastat i 24 timmar. De vuxna männen hedrar de unga kvinnorna, och de vuxna kvinnorna de unga männen. Med små gåvor visar de sin respekt för det motsatta könet och ger dem några ord på vägen.
- Jag hörde kvinnorna ösa positiva omdömen över mig, som ”du har ett stort hjärta”, ”du är en varm person” berättar Peter och konstaterar: Då känner man sig hur bra som helst!
Förmågan att relatera respektfullt och kärleksfullt till det motsatta könet - och till det egna - är ungdomsritens allra viktigaste syfte, enligt Åsa Kullberg.

På vilket sätt bör dagens unga visa respekt för sin egen manlighet respektive kvinnlighet?
- För en kille handlar det mycket om att tro på sig själv. För de flesta tjejer är det viktigt att kunna acceptera sin kropp. Fastän självrespekten och det grundläggande egenvärdet finns där, har många unga i dag skamkänslor för den egna kroppen.
Så om inte den egna och den ömsesidiga respekten sätts på plats genom ungdomsriten, riskerar det manliga och
kvinnliga att stå främmande inför varandra, enligt den schamanska skolan.
Hur fungerar konfirmationen som övergångsrit? Sofia upplevde att ”det var ju något man gjorde för alla andra och inte växte av så mycket själv”.

Finns det en risk med att sådana övergångsriter försvinner?
- Ja, för då går vi in i vuxenlivet med ett otillfredsställt barn inom oss. I ceremonierna kan man hela och läka det där inre barnet, säger Åsa Kullberg.
Men för att övergångsriten ska fungera krävs en hel cirkel av män och kvinnor som kan reflektera tillsammans med de unga, påpekar hon.

Hur blev det för syskonen Lissjanis?
- Jag känner mig mer vuxen och självständig. Jag fick lära mig otroligt mycket om mig själv, säger Peter.
Och Sofia konstaterar:
- Jag lyssnar mycket mer på mig själv och vad jag känner. Förut fanns inget annat än den manliga, utagerande sidan hos mig. Nu kan jag sitta lugnt och tänka efter och bara vara