En accepterande inställning är basen i zen tillsammans med medveten närvaro. Båda anses ha läkande och livskvalitetshöjande krafter. Acceptans är ett förhållningssätt som hjälper oss att handskas med lidandet, och är enligt Anna Kåvers definition:
”Att välja att se, ha och stå ut med både den inre och den yttre verkligheten utan att fly, undvika, förvränga eller döma den och att handla utifrån denna verklighet effektivt och i riktning mot sina värderingar och mål.”

Vad vi behöver acceptera är följande:
• Oss själva som vi är
• Vår personliga historia
• Vårt inre - som tankar, känslor och kroppssensationer
• Vårt beteende
• Livet, som det är
• Andra, som de är
• Vår oförmåga att alltid acceptera

Att stå ut med psykisk smärta utan att bete sig destruktivt - det är vad acceptans används till
i den dialektiska beteendeterapin (DBT). Där poängteras att negativa känslor är en del av livsvillkoren och inte kan tas bort.
Smärta övergår i lidande när man inte är beredd att acceptera den, menar DBT:s grundare, den amerikanska psykologiprofessorn Marsha Linehan.
Lösningen kan därför handla om att ge upp kampen och våga se och acceptera hur verkligheten faktiskt ser ut – utan att förvränga den, eller förlora sig i åsikter om hur den borde vara.
Att villigt acceptera livssmärtan minskar lidandet – men det räcker inte en gång. Acceptans är en ständigt pågående process.

(Ur böckerna Dialektisk beteendeterapi vid emotionellt instabil personlighet av Anna Kåver och Åsa Nilsonne, samt Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver. Natur och Kultur 2002 respektive 2004)