Svenskar har bytt ut sina trädgårdstomtar mot gåtfullt leende Buddhastatyer. Buddhas huvud har också ersatt tavlorna på gråtande barn. Och istället för militäriska ”armar uppåt sträck” gör vi mjuka yogarörelser eller känner av qi-flödet då vi utövar qi gong eller tai chi. Man skulle kunna tro att vi blivit buddhister eller hinduer.

Så är det förstås inte. De flesta gör yoga bara för att må bra och Buddha är väl mest en snygg prydnad som råkar vara inne.

Ändå går det inte att komma ifrån att indiska tankar har trängt in i våra huvuden. Var tredje svensk säger sig tro på reinkarnation och svenskars luddiga föreställningar om Gud som ”en högre kraft” eller ”en kraft inom oss” har större likhet med indiskt tänkande än kristet. Samtidigt har en inte obetydlig andel svenskar valt att gå djupare in i de indiska tankegångarna.

Trudy Fredriksson är en av dem. Hon är sedan många år tillbaka verksam inom Samfundet för tibetansk buddhism och bor på Solbo, som är en buddhistisk kurs- och retreatgård i Fellingsbro.

– Jag tror att människors intresse för avbildningar av Buddha beror på att bilder tilltalar oss på ett djupare sätt än ord. Buddhabilder förmedlar och väcker ett slags känsla av frid och harmoni, som är något vi längtar efter.

Buddhismen är en universell lära som enkelt uttryckt handlar om hur man ska kunna uppnå en bestående lycka, säger Trudy Fred­riksson. Innehållet är inte beroende av en speciell kultur. Det kan man bland annat se i hur mindfulness, som är en central del av buddhismen, anammats inom många västerländska terapiformer.

– Inte ens buddhismens yttre former är bundna vid en specifik kultur. De har historiskt sett alltid anpassat sig till plats och tid.

Den tibetanska buddhismen skiljer sig exempelvis på ytan rätt så rejält från buddhismen på Sri Lanka eller i Thailand. Något som utmärker den tibetanska buddhismen är till exempel de många bilderna av Buddha, och då inte bara av Buddha Shakyamuni, som levde och verkade i Indien för 2 500 år sedan, utan av flera andra buddhor samt bodhisattvor, som sägs vara varelser som uppnått upplysning och som valt att verka för att alla ska vakna upp och bli upplysta, bli buddhor (buddha betyder just ”den uppvaknade” eller ”den upplyste”).

Det betyder inte att tibetaner och andra som är invigda i den tibetanska buddhismen skulle dyrka många olika buddhor eller gudar, påpekar Trudy Eriksson.

– Jag anser att det finns en yttersta andlig verklighet, som människor kan erfara och uttrycka på olika sätt. Egentligen överskrider den verkligheten alla begrepp, fast vi behöver begrepp för att kunna kommunicera kring andlighet, liv och död. Det tragiska är när vi fastnar i de yttre formerna, uppfattar dem alltför konkret och glömmer bort essensen, kärleken.

Gud, himmelen, Buddha och nirvana är ingen annanstans, menar Trudy Fredriksson, utan en här-och-nu-upplevelse av total närvaro i allomfattande kärlek, kunskap och vishet.

– Vi kan ha vördnad för och rikta våra önskningar till en buddha eller en annan gudomlighet, men de goda egenskaper som de står för finns redan inom oss. Buddha kan vara ett stöd för oss i vår känsla av otillräcklighet just nu.

En likande uppfattning har yogaläraren Mattias Hagman.

– När man i olika religioner talar om Gud syftar man, såvitt jag vet, på någonting utanför en själv, en form jag vänder mig till med kärlek och dyrkan. En sådan syn på Gud finns även inom hinduismen, i bhakti yoga, hän­givenhetens yoga. Fast inom hatha yogan, där man gör kroppsövningar, andningsövningar, mediterar och så vidare, är ”Gud” det man själv ytterst sett är.

Och vad är då detta yttersta?

– Jag har svårt att definiera det, men om jag ska försöka så handlar det om en formlös, ständig närvaro av vissa attribut som villkorslös kärlek och glädje, en närvaro jag ibland kan förnimma bakom vissa former som min familj eller i naturen, ibland i mig själv.

Gud – som ideal – är viktig för Mattias Hagman. Samtidigt menar han att det kan bli alldeles för mycket av höga ideal bland andliga sökare. Det andliga sökandet blir lätt ett uttryck för ett missnöje med sig själv. Ideal kan begränsa istället för att befria. För Mattias Hagman är det primärt att acceptera sig själv som man är och att söka det andliga i det vardagliga.

Yogan är framför allt ett verktyg för att lära sig hantera tankar, känslor och handlingar på ett konstruktivt sätt, menar Mattias Hagman. Genom att studera yogans filosofi förstår man bättre vad som är upphovet till ens personliga lidande och vägen ut ur detta lidande. Vad som så att säga finns på andra sidan, när man blivit befriad, återstår att se.

– Yogan är en underbar upptäcktsresa i det inre och den gör livet större, mer begripligt, men samtidigt mer förunderligt.

Även Stig Lundgren har valt att gå en hinduisk väg. Det syns inte alls på det yttre. Hans våning på Kungsholmen är inredd med antika möbler i fransk 1800-talsstil och hans klädval signalerar snarare europeisk gentleman än indisk vis man.

Men så är hans andliga väg också en övervägande intellektuell väg där man vägledd av lärorna i filosofiska skrifter som Upanishaderna och Bhagavadgita skär igenom allt som inte är sant. Framför allt handlar det om att lösgöra sig från illusoriska uppfattningar om sig själv som en individ med kropp, känslor och tankar. Målet är att vinna insikt om det som är bestående och sant, Brahman, och som också är det man egentligen alltid varit. När man förstår ”Gud”, Brahman, förstår man alltså sin egen sanna natur.

Fast Stig vill betona att Brahman, det obegränsade och absoluta, kan man inte begripa med det begränsade intellektet. Istället använder man en beprövad metod där man steg för steg skingrar okunskapen om Brahman. Och när man till sist, efter många år av andliga övningar och analyser, skingrat de sista kvarvarande resterna av okunskap är det bara Brahman som återstår. Man är slutgiltigt befriad och upplyst.

Vägen, eller traditionen, kallas för advaita vedanta, och betyder ungefär den icke-dualistiska slutliga sanningen. Bara ett fåtal svenskar har valt att vandra denna relativt svårtillgängliga väg. Hur kom Stig Lundgren in på detta?

– Jag hade tidigare studerat europeisk filosofi, men fann den ofullkomlig eftersom den bara talade om den sanna och högsta verkligheten, men kunde inte visa hur man skulle uppnå den. Som tur var hade jag kontakter som kunde vägleda mig till bra böcker om advaita vedanta, vilka mästare och ashrams som jag borde närma mig och vilka jag borde undvika.

Det är inte enbart en intellektuell väg, hjärtat är också viktigt, säger Stig Lundgren och visar mig det hinduiska altare som han har i ett av sina franska skåp. Där finns fem olika former av gudomen, som han dyrkar varje morgon i en speciell ceremoni.

– Den ska utföras med hän­givenhet och kärlek till det gudomliga i dess olika former. Kärleken är en kraft som drar en mot Gud, mot det sanna.

Fast ytterst sett är även dessa former en illusion, menar han. Ytterst sett är allt ett.