Christer Perfjell är fortfarande deltidssjukskriven efter olyckan 2003. Förlamningen släppte efter ett par månader, men de märkliga upplevelserna av andra medvetandetillstånd har hela tiden ökat.
Foto: Simon paulin
Först en fysisk knäck. Sedan knäckt av vårdapparaten. Därefter ett psykiskt och känslomässigt sammanbrott. Då kom ett gytter av upplevelser han inte kunde förklara. Christer Perfjell, försäkringsmäklare, egenföretagare och tvåbarnsfar, kände andras känslor. Han anade saker i förväg. Och han rörde sig i andra verkligheter – verkligare än här och nu.
Jag vet inte om vågorna på mitt EEG är ett spratt i hjärnan eller något större än så.
De nu halvvuxna sönerna var väl inte helt förtjusta.
– Nej (skratt). De undrade ett tag vart pappa var på väg. Själv var han skiträdd när det började, säger han. Som att sitta på ett flygplan och inte veta om det fungerar.
– Jag stod helt utan strukturer för vad som hände. Det var så svårhanterligt att jag blev väldigt sökande. Samtidigt är jag nyfiken av mig, kunde inte låta bli att söka svar. Men vart jag än vände mig mötte jag bara massa flum.
I augusti är det åtta år sedan Christer Perfjell var på Bosön, Lidingö, och hoppade freestyleskidor med en kompis som var med i svenska landslaget. På somrarna kör man på en såpad matta, och så – plums i sjön. Andra dagen kände han starkt att han inte skulle hoppa mer. Hela kroppen sa nej.
Kom igen då, peppade kompisen. Okej, sa till slut Christer.
– Jag landade fel, på bakhuvudet. Skidhjälmen kom först och blev som en skovel med vatten. Den bara vred till. Där låg jag och skrek som en stucken gris, men kunde inte röra mig. Medan vattnet åkte upp och ned, säger Christer och gungar med handen framför näsan.
– Hela livet passerade revy – fort. Hemskt var det.
Christer Perfjell, då 41 år, flögs till hemstaden Göteborg med brott på femte nackkotan. Prognosen var att han skulle bli helt återställd från förlamningen, men återhämtningen tog längre tid än han själv kunde bedöma. När han tvingades sälja sitt företag fick han panikångest – för vem var han då? som han säger.
– Jag kom till en nivå då jag inte orkade hålla ihop längre. Jag släppte taget om allt, åkte av banan fullständigt. Det var när jag var långt därnere som de första upplevelserna kom.
För sina läkare berättade han att han kunde känna andras känslor. Att han i förväg kunde förnimma, tydligt, situationer som skulle hända. Småsaker, visserligen, men ibland var det som att han fångade dem – han gör en gest i luften – ”så här”.
– Neurologer och psykiatrer slog inte bort det. De tyckte det var spännande och sa att det inte hade med skadan att göra.
För att komma ur det trauma han upplevt som ”vårdpaket på Sahlgrenska” provade Christer i juli 2007 hypnos. Plötsligt var han på en annan plats, vilket i och för sig är vitsen: Vägen till djupavslappning går genom att i fantasin förflytta sig till en rofylld miljö. Men efter hypnosen kunde han när som helst vara där, eller i två världar på en gång, ”som om jag använde någon annans ögon och tittade ut”.
– Det var helt sjukt. I början undrade jag ju om jag var knäpp. Det ser ut som en dröm, skillnaden är att då kan man efteråt tänka ”oj, vad verkligt det var” och så vet man att det varit en dröm. Här vet jag att det inte är det, för det är nästan mer verkligt än att sitta här. Jag var chockad.
Fortfarande kan man få putta på honom, berättar han: ”Christer, psst! Hallå, kom tillbaka!”
– När jag är ”där”, vad nu ”där” är, så … Det är ett fantastiskt ställe, må jag säga. Så rofyllt, kärleksfullt, vänligt, omvårdande – allt det som vi alla önskar att livet skulle vara, jämt. Jag gråter nästan när jag måste därifrån. Det är görfräckt. Görhärligt.
Men det var inte bara härligt när det började. Christer hittade ingen som förstod vad han pratade om: att håren kunde resa sig i nacken, kroppen kännas som mycket större och saker i ett rum framstå som i ett vitt ljus. Energier, påstod några. Men när han googlade fick han bara fram ”flumflumpersoner”.
– Folk därute söker likasinnade. De börjar lyssna, men så kommer en massa hokus pokus, säger han och backar med hela kroppen bara han pratar om det.
– Jag vill inte ha den där ”så här är det”-mentaliteten. Många i den branschen är så fixerade vid sin egen sanning. Jag är naturvetare i botten och ville få grepp om det. Jag hittade inget ordentligt förrän i USA 2009.
Christer Perfjell sökte en struktur för sina upplevelser och hade tänkt på Tibet. Och han hade ju råd, medger han: Som försäkringsmäklare var han välförsäkrad och företaget han sålde efter olyckan var värt miljoner. Han kunde köpa sig rehabilitering, skaffa personlig tränare och kosta på sig resor för sitt sökande.
I San Francisco pågick den sommaren en konferens om medvetandet. En av föredragshållarna, neurologen Dean Radin, lät Christer delta i ett meditationsförsök med EEG. ”Resultatet var så kaotiskt att vi undrade om vi skulle ringa 911 omedelbart”, kommenterade Dr Radin och berättade att han först trodde Christers EEG-kurvor visade ett epileptiskt anfall.
Dr Radin hade bara sett så extremt snabba och stora gammavågor på hög frekvens på tibetanska munkar som mediterat i åratal och som därmed kan försätta sig i djupa meditativa tillstånd.
Din syn på medvetandet i dag?
– Jag har ingen aning om vad det är. Mina egna upplevelser är sanna för mig, men kanske är det bara fantasier. Jag vet inte om vågorna på mitt EEG är ett spratt i hjärnan eller något större än så.
Christer Perfjell slutade oroa sig över vad som hände honom och bestämde sig för att hitta ett sätt att ”också för allmänheten lyfta frågan om vad medvetandet är”, som han säger. Planen var att få världens främsta forskare inom området att passera Stockholm på väg till konferensen Toward a Science of Consciousness som första veckan i maj i år skulle hållas i Tel Aviv. Han bokade stora aulan på Stockholms universitet också den veckan, på ren känsla.
Så kom Ship to Gaza-konflikten och arrangörerna behövde flytta på hela konferensen. Det blev till Stockholm.
Christer Perfjell tror att alla kan uppleva intuition. Eller fundera över vem man är, var man kommer från och vart man är på väg. Eller om det finns något bortom universum. Hans upplevelser är kanske bara starkare än normalt?
– Jag blir ett med allt och samtidigt en individ, bara mer … ödmjuk, kanske. Den där fantastiskt sköna känslan är utan ilska, aggressivitet, avund, svartsjuka, rädslor. Man känner sig förlåten och bryr sig inte ett dugg om att folk har gjort en illa.
Christer skrattar till och säger att man kanske bara dör så där, och knäpper med fingrarna.
– Den stora grejen är att jag har funnit en inre trygghet. Jag vet inte om det är sant eller inte sant, men är det dit jag kommer när jag dör … så är det helt kolugnt.
Vad är egentligen hypnos?
Hallå där, Anna Gerge, leg psykoterapeut som använder hypnos för läkning av trauma och anknytningsskador.
– En metod för att reglera medvetandets flöde. Normalneurotiker kan använda det för att utforska sitt inre. Under trygga förhållanden kan djup trans också aktivera människans självläkande funktioner.
Hur då?
– Under guidad meditation aktiveras en god, inre plats hos patienten. Väl där kan man välja att uppfatta sina intryck som verklig varseblivning, och då berörs också kroppsliga förnimmelser. Läkandet sker när det inre bildskapandet förändrar patientens inre kartor så att man kan förhålla sig på ett nytt sätt till världen.
Kan vem som helst bli behandlad med hypnos?
– Eftersom man rör sig i det omedvetna kan det vara till skada för sköra människor som har svårt att reglera sitt medvetande. Patienter som har varit med om trauman ska ju hjälpas till nuet och slippa ifrån sina flashbacks, inte till att aktivera sina panikreaktioner.
Vad händer i medvetandet?
– Det är så komplext att vi inte riktigt vet, men i trans tycks man medvetet ge upp sin medvetna kontroll för att bli både upplevande och observerande på en gång. Då accepterar man sins emellan motstridig information – att vara här och nu och ändå befinna sig på en annan plats och i en annan tid.
Kan vem som helst ge hypnos?
– Det är alltid ens eget system som måste vilja låta suggestionen ske. Men man måste vara stark nog för att ha dessa upplevelser, så det är nödvändigt att ha legitimation och vara utbildad. Den som arbetar med klinisk hypnos har ett stort ansvar, vi laborerar ju i människors medvetandeströmmar.
