Stuart Hameroff, 63, narkosläkare, chef för Centrum för medvetandestudier, University of Arizona, initiativtagare till medvetandekonferensen som ordnades första gången 1994.

– Medvetandet är fortfarande ett mysterium, och alldeles för komplext för att reduceras till att likna en dator. Att bara se det som funktionen av synapser där varje neuron skulle vara en ’bit’ och fungera som av- och påknapp – det är alldeles för reduktionistiskt. I så fall skulle en dator kunna bli medveten, men den saknar ju det som gör att vi har en fri vilja eller får känslan av att bindas ihop av ett själv, en jagmedvetenhet.

– Visst är hjärnan som en dator, men det är inte allt. För mig är medvetandet en helhet av sinnen, tankar, erfarenhet, känslor och den fria viljan. Ska vi få den större bilden av medvetandet måste vi lyssna på alla – filosofer, biologer, neurovetare, kvantfysiker.

När dina patienter är nedsövda – befinner de sig då i ett förändrat medvetandetillstånd?

– Nej, för då försvinner medvetandet, även om hjärnan är aktiv. Förändrade medvetandetillstånd är till exempel drömmar eller upplevelser vid livshotande olyckor. Då kan människor se den yttre världen som i slowmotion – ha fler medvetna ögonblick per tidsenhet än annars så att allt omkring verkar gå mycket saktare.

– Den närmaste tiden kan även gå baklänges, vilket synts i mätningar där hjärnan visat på aktivitet innan man själv reagerar på en händelse.

Du tror också att medvetandet skapas i mikrotubuli, mikroskopiska strukturer i cellerna. Hur?

– De bearbetar information i cellerna och ser till att de interagerar med andra celler. På den kvantnivån är allt sammankopplat och visar en del underliga egenskaper. Som att medvetandet kan befinna sig utanför hjärnan, eller på flera ställen på en gång. Det är vad som hänt när folk observerat sig själva vid till exempel en återupplivning. Jag tror också det kan finnas parallella universa och separata verkligheter. Det öppnar dörrarna till en spiritualitet, som finns på den här nivån.

Du måste vara kontroversiell bland andra vetenskapsmän?

– Ja, och det har jag råd med, för jag har mitt jobb som narkosläkare.

Antoon Geels, professor i religionspsykologi, Lunds universitet.

– Jag har en integrativ syn på medvetandet. Hjärnan behöver röra sig mellan medvetet och omedvetet, mellan det konkret rationella och det fritt associerande. Vi har de här olika kodsystemen för att bearbeta information och all forskning säger att man mår bäst av att kombinera dem.

– Förnuftet behöver explicita beskrivningar, språk som rakt på sak förklarar: där står en bil, den är grön. Det vilda tänkandet hämtar istället omedveten information på mer indirekta vägar, som poesi, drömmar och bilder. Det är djuppsykologiska system som också dominerar i religionens värld – mystiker använder symboler och metaforer för att beskriva sina religiösa erfarenheter.

– Bägge systemen är lika viktiga: De drömska processerna hjälper inte i stadstrafiken, då behöver vi vår varseblivning, reagera på intryck och kunna fatta beslut. Men i en kris kan drömmar istället leda oss bort från krisen, och bidra till andra bearbetningsprocesser.”

Vad händer om hjärnan inte rör sig mellan systemen?

– Då får vi ingen kreativitet. Alla kreativa människor har varit med om att få idéer när de kopplar av med att klippa gräset eller stirra in i en öppen brasa. Det är typiskt för kreativa människor att medvetandet är rörligt, de ser i helheter, föreställer sig saker i bilder.

– Jag tror vi behöver stimulera förmågan att tänka associativt genom konst, böcker, musik. Ju mer kontakt man har med medvetandets alla vrår och processer, desto mer människa är man.

Är medvetandet detsamma som jaguppfattningen?

– Den synen krockar med vad personer som fått religiösa erfarenheter är med om. De kan efter att ha stängt av syn- och ljud­intryck i meditation uppleva  att de inte har ett ”jag” längre.

– Det pekar åt att medvetandet är skilt från hjärnan och finns i universum, en världssjäl som genomsyrar hela kosmos. Om grunden för tillvaron är ett opersonligt medvetande får det teologiska konsekvenser. Då finns ingen gud att vända sig till i bön, eller att anklaga och ställa till svars.

Germund Hesslow, professor i neurovetenskap och filosofi, Lunds universitet.

– Medvetandet är ett biologiskt fenomen, en konsekvens av hur hjärnan är konstruerad, och handlar om nervkopplingar i hjärnan. Inte om något icke-materiellt, det jag tror jag inte alls på.

– Nyckeln till att förstå medvetandet är att hjärnan kan simulera sensoriska intryck: Andra delar av hjärnan skickar input till exempel till din synbark och du ser saker. Blunda och föreställ dig ett bord – det liknar då något utanför dig om du skulle tittat på det, ändå finns det bara i dig själv. Den här förmågan ger upphov till att vi föreställer oss en ”inre värld” eller ”inre verklighet”, och vi kallar den medvetandet. Den kan förklaras fysio­logiskt.

Kan en dator skapa medvetande?

– Här på institutionen har vi konstruerat en robot, ”K”, med en extremt förenklad version av medvetande. ”K” är inte så kompetent, men kan ta sig runt i en labyrint och göra förut­sägelser om vilka hinder den skulle se om den hade gjort en viss sak. Dessa förutsägelser skickas till robotens synsystem. Alltså kan den generera sinnesintryck inne i hjärnan. Sinnesintryck är viktiga för den inre världen, och gör att medvetandet blir så olika för olika personer.

– Det här är bara en aspekt av medvetandet, man kan lägga till fler i en robot. Däremot kanske du inte vill att den ska ha känslor också, vilket är en annan del av vad som kan räknas till medvetandet. Sedan har vi frågan om fri vilja, om sömn och vaka, om uppmärksamhet och självmedvetande.

Kan allt det här förklaras fysiologiskt i framtiden?

– Vi kommer att kunna förklara allt – om inte medvetandet som helhet, så alla delproblem. När vi har löst dem, har vi automatiskt löst också frågan om medvetandet.