Hur ska jag beskriva Bosse? En världsmedborgare som bor i en håla i mörkaste Småland. En troende som aldrig tänker på Gud, än mindre talar om Gud. En rationell vetenskapsman som är övertygad om att de viktigaste svaren kan man hitta inom sig själv.

Svårfångad, med andra ord. Därmed är han en ganska bra representant för ett enligt forskningen växande fenomen: spirituality, eller glocal spirituality. På svenska skulle det bli ”glokal andlighet”.

Men den forskare som intresserat sig mest för detta i Sverige, religionspsykologen Antoon Geels, professor vid Lunds universitet, vill helst inte använda ordet andlighet.

– Det är för belastat. Man kopplar det till institutionell religion och särskilt då kristen tro, exempelvis är ju andliga sånger ett känt begrepp. I  stället skulle jag vilja säga ”spiritualitet”.

”Spiritualitet”, smaka på det. Hm, det är inte lätt när man ska beskriva något som inte är det minsta konkret och som inte heller tillhör något som vi redan tror oss känna till, något som vi har definierat och lagt i ett kunskapsfack.

Enligt Antoon Geels handlar spiritualitet om en förändring i kulturen, en rörelse i tiden. Begreppet har förstås sitt ­ursprung i engelskspråkiga länder. Där säger många: ”I am spiritual, not religious.” De tror på något ”högre”, ”en kraft”, ”kärleken” – exakt vad är inte fastslaget, fast vad det än är finns det nära, närmare än den egna halspuls­ådern, och det är inneboende i naturen. Framför allt tror de på att alla människor har en stor ­potential till utveckling, och att vi alla hänger samman, med varandra, och med moder jord.

Någon särskild religion vill de inte tillhöra, utan de ser på världens religioner som en databas ur vilka man kan hämta material till en egen livssyn och metoder för sin andliga utveckling. En person som är ”spiritual” kan inspireras av olika lärare, men är annars skeptisk till auktoriteter och hierarkier. Egna andliga erfarenheter är viktiga, liksom den egna nära livssfären, som vårdas och vördas.

”Glokal” är förstås ett minst lika konstigt ord som ”spiritualitet”. Det är en sammansättning av global och lokal och står för människor som har global livssyn, de värnar alltså om hela planeten jorden och dess invånare, samtidigt har de en lokal förankring, berättar Antoon Geels.

Är du glokal? Jag ställer frågan till Bosse, som egentligen heter Bo Ahrenfelt, när han hämtar mig på stationen hemma i Hovmantorp. Ingenting annat än granskog och myrar fanns att beskåda från tågfönstret på vägen hit.

– Kanske det. I vilket fall är jag en riktig bonnläpp. Anledningen till att jag flyttade hit till Hovmantorp från Växjö för fyra år sedan är att jag gillar ”slow living”. Städers höga livstempo orkar jag inte med.

Var tempot för högt även i Växjö?

Bosse skrattar.

– Jo, för mig var det så. Samtidigt är jag ingen skogsmulle. Mina naturupplevelser brukar stanna vid promenader med hunden. Och är man för länge på en liten ort blir man snart insnöad. Därför känns det upplyftande för mig att åka iväg på vetenskapliga konferenser på olika håll i världen, vilket jag gör några gånger om året.

Om sanningen ska fram är det Bo Ahrenfelts fru som har störst förankring i de här trakterna. Själv härstammar Bosse från Stockholm och flyttade till Umeå, där han sedan växte upp. Sitt företags kontor har han hemma i den vita villan, som ligger vackert vid sjön Rottnen, men han jobbar ofta på annat håll.

Bo Ahrenfelt är läkare och psykiater. På deltid jobbar han som konsultläkare vid ett privat vårdhem för psykiskt sjuka och har också en privat mottagning för så kallad kroppspsykoterapi. På övrig tid leder han Institutet för liv och arbete, som sysslar med förändrings- och utvecklingsarbete inom både privat och offentlig sektor, ett ämne han också skrivit böcker om. Fast konferenserna han åker på handlar oftast om hans verkligt stora passion i livet: medvetandet.

– För mig är medvetandet det andliga. Medvetandet är inte begränsat till kroppen, det är gränslöst. Genom medvetandet är vi alla sammanbundna och genom att utforska och jobba med medvetandet kan vi uppleva stor lycka och kärlek och en dimension som ligger bortom den tid och det rum som annars begränsar oss.

När Bo påbörjade sin läkarutbildning och det sades att medvetandet var detsamma som hjärnprocesserna, eller att det var något som uppstod ur dessa processer, såg han det som en ”missuppfattning”. Redan då var han övertygad om att medvetandet var något betydligt större än elektriska och kemiska impulser.

Sin andliga karriär påbörjade Bo Ahrenfelt redan i barndomen. Han tog intryck av sin västerbottniska släkt, som såg sin unika förmåga till att få varsel som den naturligaste sak i världen. Fast den stora omvändelsen kom när han som 13-åring hittade en bok om zenbuddhismen på Umeås stadsbibliotek.

– Det var som att den kom till mig. Jag tog emot den och läste och läste. Och med den som vägledning började jag meditera på egen hand.

På den vägen är det. Senare i ungdomen var han i Paris och deltog i kampsportskurser. Fokus låg på meditationen och på att vara närvarande i det man gör. Ibland träffar han en tibetansk lama. På kurserna i förändringsarbete som han håller inleds dagen alltid med en meditation. I övrigt är hans spiritualitet något som han håller på med – och håller – för sig själv.

Vad är det då som händer när Bo Ahrenfelt mediterar? Han har lite svårt att beskriva det, talar om ett medvetande som växer, expanderar och om förändrade medvetandetillstånd. Fast det har inget egenvärde i sig. Poängen är att utveckla den positiva och hälsosamma delen av medvetandets innehåll, och att läka den mörka och negativa.

– Det är inget fel med psykoterapi, tvärtom. Själv har jag haft stor nytta av kroppspsykoterapi, där man framför allt jobbar med känsloblockeringar. Problemet är att man slutar för tidigt. Människans utvecklingspotential är oändlig.

Vi är förbundna med allt, andra människor, djur, växter, allt, säger Bo Ahrenfelt, och berättar om en fantastisk upplevelse där han i ett förändrat medvetandetillstånd fick kontakt med livet, det levande, och fylldes av en oceanisk känsla.

Närhet till något större, trevar han vidare för att försöka förklara. Så kommer det till slut några ord om Gud, ett citat av den medeltida munken Mäster Eckhart.

– Med samma öga som jag ser Gud ser Gud mig.