En familjejurist gör sin första arbetsdag på byrån som bland annat sysslar med boutredningar. Upp dit leder en hiss med dörr direkt in mot kontoret. Plötsligt glider hissdörren isär och någon där inne kastar in en bur med en skrikande papegoja.

”Ni har tagit allt för mig så då kan ni lika väl ta den här också”, skriker en man i hissen innan dörrarna går igen.

– Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra utan ringde Skansen. Vi skänkte papegojan till dem ­eftersom de inte ville köpa den, berättar familjejuristen.

Någon dör och lämnar en papegoja efter sig eller en miljonförmögenhet i aktier. Arvet ska skiftas och det sägs att det är då som en människa visar vem hon egentligen är.

– Min mamma rådde mig: Innan ni gifter er ska ni resa tillsammans och gärna ärva tillsammans. Då kommer du att se hur hon är, den du tänker gifta dig med. Det var ett bra råd. Det är tidigare okända sidor hos människan som kommer fram när det handlar om att ärva saker och pengar, berättar en familjejurist.

Vi har talat med ett antal ­begravningsentreprenörer och familje­jurister om vad som kan hända när någon har dött och arvet ska fördelas. Inte sällan blir det bråk – som kan pågå hur länge som helst.

Författaren och visdiktaren Evert Taube dog 1976 och tvisten om hans arv pågår fortfarande. Bröderna Per-Evert och Sven-Bertil har inte pratat med varandra på 24 år. Tvisten handlar framför allt om hur Everts efterlämnade konstskatt ska förvaltas.

Pingsten 1999 hittades en kvinna som varit sekreterare åt en försvarsminister skjuten till döds i Norge tillsammans med sina föräldrar. Först misstänkte polisen ett politiskt motiv. Men det var en arvstvist. Sonen i familjen sköt ihjäl sin syster och sina föräldrar för att han ensam skulle få ärva gården.

Så här säger en begravningsentreprenör med lång erfarenhet.

– Jag märker med en gång när de kommer till mig om de inte är överens. Det märks på kroppsspråket. Man kan bråka om var vederbörande ska begravas och hur, vad det ska vara för symbol på dödsannonsen, en blomma ­eller ett kors, eller vad man ska ha för musik på begravningen. Värst tycker jag det är när de har små barn med sig som tvingas lyssna när de vuxna träter. Som mest kan man vänta ett år med en begravning – och det förekommer faktiskt.

En familjejurist berättar om en man som ville ha hjälp med att vinna en arvstvist. Juristen studerade ärendet och förklarade för mannen: Om du anlitar mig kommer det troligen inte att finnas ett öre kvar även om du vinner, ett nollsummespel alltså. Det skiter jag i, sa mannen. Rätt ska vara rätt, den andra ska i vart fall inte få något.

Ett annat fall: En farmor dör. Två syskon som levt tillsammans hela livet och tyckt om varandra får ärva. Och börjar bråka.

– Om allt. Dagböcker, fotografier, brev, vykort. Allt. Vi kopierade allting för att båda skulle få. Då bråkade de om vem skulle ha originalet. Om hon ska ha ska jag också ha! Båda ville uppnå en känsla av att vinna. Eller att den andre inte fick något. De blev fiender efter den arvstvisten, berättar en familjejurist.

När författaren och debattören Harry Schein avled 2006 efterlämnde han minst 30 miljoner kronor. Allt testamenterade han till vännen Eva. Men så upptäckte man ett nytt testamente, i en plastficka fastsatt under en bänkskiva i köket. I det framgick att Scheins granne skulle ärva allt. Tvisten mellan grannen och flickvännen hamnade i rätten.

I november 2004 kom Stieg Larsson till tidningen Expos redaktion. Hissen fungerade inte, Larsson tog trapporna, föll ihop av en massiv hjärtattack och dog. Inom kort började miljonerna rulla in för hans succéthrillers. Men då han inte skrivit testamente tillfaller allt som böckerna inbringar hans far och bror – och inte till Eva som han levt med i 32 år. En tvist började om rättigheterna till böckerna och ingen av parterna vill vika sig.

En kvinna ligger döende på ett sjukhus. Två dagar innan hon dör plockar mannen ut ett sexsiffrigt belopp från deras gemensamma konto, troligen i maskopi med ­sonen. Efteråt förklarar mannen att han lagt hälften av summan i den döende hustruns klädskåp på sjukhuset. Och att pengarna nu är borta.

– Att man stjäl är vanligt. Jag har sett många prov på förslagenhet och girighet. Man plockar på sig grejer, snor från döende fruar och män, plockar med sig tavlor från mamma. Girighet är en stark kraft. Numera tycker jag att jag kan se när någon ljuger, säger en jurist.

En vanlig orsak till arvstvister är när så kallade särkullbarn är inblandade, barn från tidigare förhållanden. Ett exempel: Två barnkullar tvistar om arvet efter en man som ägde en lantgård. Ärendet har pågått i tio år.

– De bråkar om gamla skolböcker, kläder de haft som barn, antikviteter. Det går inte att ha de två kullarna i samma rum, berättar en jurist.

Det kan också dyka upp en okänd släkting som har rätt att ärva. Samtidigt som det kan upplevas som roligt att ha fått ett syskon till, måste man kanske dela arvet på fyra istället för tre.

– En ganska vanlig konfliktorsak är när arvingarnas respektive lägger sig i – trots att syskonen är ense. De har ju den avlidne på större avstånd än arvingen, säger en begravningsentreprenör.

När en gammal kvinna dör beger sig barnen till hennes hem, tömmer det och delar upp det sinsemellan. Strax därpå anländer kvinnans 80-åriga syster.

– Hon blev så arg att jag var rädd för att hon skulle avlida. Det slutade med att allt bohag fick köras tillbaka igen och delas upp på nytt. Jag var tvungen att lämna de inblandade en stund för att de skulle lugna ner sig, berättar en familjejurist.

Kung Lear bestämmer att två av hans tre döttrar ska dela på riket, den tredje gör han arvslös. Det visar sig dock att de två som ärver är falska, de smickrar honom bara för att komma åt makten och härligheten. Den tredje som han förskjuter visar vara den som verkligen älskar honom.

”Otacksamhet hos mina barn! Det är väl samma sak som om min mun bet av mig högra handen som tack för maten!” säger kungen och dör av sorg i Shakespeares skildring av denna gamla arvstvist

– Upptäcker man girighet hos barnen tycker jag det är bra om man minimerar arvet. Man kan inte göra barnen arvlösa, men man kan minimera det som ska ärvas. Och så kan man bilda stiftelser eller göra andra konstruktioner för att så mycket som möjligt ska gå till nästa generation, till barnbarnen, råder en jurist.

En jurist som varit med om många uppslitande arvstvister säger sig inte ha förlorat hoppet om människan, men däremot ”sett hur komplex en människa är”.

En annan familjejurist anser sig ha blivit mer och mer cynisk genom åren:

– Men till skillnad från vårdnadstvister är arvstvister enklare på ett sätt eftersom man bara är ute efter pengar och saker. Det är inte barnen man sliter och drar i.

Fotnot: Av hänsyn till klienter och anhöriga uttalar sig de intervjuade utan namn.