Privatreligiös – det var 80-talet. Andligt smörgåsbord kallades det på 90-talet. Själv-spiritualitet hette det på 00-talet. Hur kommer den att beskrivas härnäst, tendensen att andligt intresserade västerlänningar plockar inslag från alla religioner för att få en form som passar dem personligen?

Efter en resa i södra Indien nyligen funderar jag över om det blivit dags för den multispirituella människan, den som lägger ihop alla läror som finns. Eller börjar man kanske tala om ett högre medvetande, bortom också andliga etiketter? Eller tar de helt nya rörelserna över med sin inriktning på ekologi och klimatmedvetenhet?

Så här kan man beskriva förändringen: Från att ha varit religiös på sitt eget vis, har folk upptäckt att ingen tro verkar sannare än den andra. Och så har man blivit den där själv-spirituella människan som litar mest på sin egen personliga upplevelse av vad det nu är som finns där ute.

Och då är vi i närheten av mystiken – en term som ska fånga in att man har en egen, andlig relation till det gudomliga. Varje världsreligion har haft mystiker utanför sina etablissemang sedan begynnelsen och de här personernas drivkraft har alltid varit att religionens förklaringsmodeller inte räcker till.

Nu har också intresset för mystik vuxit och konferensen Mysticism without bounds som jag var på i Bangalore i januari var den första i sitt slag som enbart handlade om mystik – genom psykologi, ekonomi, antropologi, litteratur, fysik … Att vara tvärvetenskaplig ”går ju i linje med det gränsöverskridande fenomen som mystiken i sig står för”, hävdar de arrangerande universiteten i programförklaringen.

– Och det är inte längre bara mystik som ämne, säger fader Kurian Kachappilly, professor på Christ University i Bangalore och huvudansvarig för konferensen. Nu börjar vi undersöka mystika upplevelser utifrån en högre nivå av medvetande. Då blir varken språk, nationalitet eller religion något hinder mellan människor.

Ett axplock ur konferensens 135 parallellseminarier: Den iranska filosofen Maha Al-Kaisy-Freimuth berättar att sufism, grekisk filosofi och hinduism, plus kristna mystiker, fanns runt Mekka på 700-800-talet, alltså i islams begynnelse.

– Hur har vi kunnat glömma att människor på arabiska halvön är vana vid att olika tankemönster samsas? undrar hon.

Ivory L. Lyons, pastor från Ohio, gör en ekologisk nytolkning av skapelseberättelsen och menar att jorden nu skriker av sorg och smärta över människans skövlingar. Enda vägen till läkning är att återställa jämvikten mellan man och kvinna, mellan människor och djur, mellan människa och planet.

– Hur skulle det vara om vi tänkte på vår planet som en del av vår kropp?

Och till detta – litet kaosteori, läran om system som är kaotiska och därmed ickelinjära. Jeff Shawn Jose, filosofistudent från Bangalore, påpekar att ickelinjärt tänkande också präglar mystiken, som genom kaosteorin därmed kan föras samman med vetenskapen. Kanske kan det börja bli rumsrent i väst att inte bara tänka rationellt och linjärt, i orsak och verkan:

– Vi står inför ett paradigmskifte, där konflikten upphör mellan det ickelinjära och det linjära. Vi får ett både och, inte ett antingen eller.

Men visar den här mystikkonferensen verkligen på en trend, så som huvudtalaren, den amerikanska teologen Bernard McGinn påstår? Han är en av världens kunnigaste på kristen mystik och tror så här:

– När människor kommer från 35 länder och fem kontinenter är det en global händelse. Det som är på väg att skapas är en global mystik och en global andlighet.

Antoon Geels, professor i religionspsykologi vid Lunds universitet och Sveriges främsta mystikforskare, är också en av föredragshållarna på konferensen. Han är tveksam till hur djupt det tvärvetenskapliga kan nå under dessa former.

– Om man verkligen vill överbrygga gränserna, kanske man behöver diskutera övergipande ämnen i panelsamtal. När var och en håller sina egna föredrag riskerar man att halka över i förkunnelse.

Och vikten av att slippa förkunnelse möter vi också när vi reser vidare till Saccinanda ashram i Kulithalai i Tamil Nadu. Hit kom den brittiske munken Bede Griffiths på 1950-talet och tog över som ledare 1968. Här är föreningen mellan kristendom och hinduism själva kärnan. Mässan innehåller på en gång bibeltexter och läsning ur Vedaskrifterna, nattvard och att kupa händerna över en låga.

Griffiths, övertygad om att det inte längre var ”fråga om att en kristen ska få andra att konvertera till sin tro, utan om att … växa tillsammans i ömsesidig förståelse”, trodde att om man bara kunde gifta ihop öst och väst  skulle världen räddas.

Det är inte precis någon ny trend att drömma om en fredligare värld, men intressant att se vilka visioner som lever kvar så där 40 år efter starten. 1968 invigdes Auroville, en nyanlagd stad i närheten av Pondicherry i södra Indien. Det började med att en fransyska – The Mother – mötte gurun Sri Aurobindo på 1920-talet, köpte ett stort markområde och ville få människor att leva ihop på ett nytt sätt, utan religioner och nationer.

I dag bor 2 160 personer i Auroville, målet är 50 000. Mitt i alltihop ligger ”Moderns tempel” som ett Globen i guld, och där ska ett nytt medvetande födas genom att människor mediterar – utan religiösa former, präst, ord eller bilder. Att inte skapa en ny religion var avgörande för The Mother.

Men går det att undvika? Gurun Sri Sri Ravishankar startade 1982 en idag världsvid rörelse efter att ha lämnat Maharishi Mahesh Yogi, grundaren av transcendental meditation, TM. Lärjungarna på hans The Art of Living ashram utanför Bangalore går klädda likadant som sin guru, odlar samma långa hår och samma skägg.

Målet sägs vara att skapa fredligare människor genom att lära ut en andningsteknik för meditation – inte så olik TM. Men här finns också gratis skolgång för byns barn, utbildning i ledarskap för unga och miljöprojekt på flera ställen i världen: Trädplantering, vattenskydd, lantbruk utan kemikalier.

Kan miljön vara den nya röda tråden i människors andliga intresse?

– Ja, tror Antoon Geels. När vi talar om klimatförändringar och nedrustning blir en global trend tydlig för mig. Vi klarar det inte själva, utan måste samarbeta bortom det politiska käbblet. Vi har ju bara en jord. Det är en kamp på alla fronter, och då kan spiritualiteten bidra.

Fader Kurian, professorn i Bangalore, sätter sin tro till mystiken:

– Jag menar att den står för ett högre medvetande, som för människor in i något enhetligt – kalla det en form av kraft eller energi. Kan människor från olika nationer och ideologier samlas så är det en lösning för dagens samhälle, som annars är så splittrat på olika linjer.

Och ja, kanske kommer den gemensamma nämnaren att vara just det multispirituella, där religiösa läror, mystika traditioner och ekomedvetande inte går att skilja åt.