1996 dog min far. Han bodde i Stockholm och rökte pipa, märket på tobaken var Tigerbrand. Den hade han rökt länge. Själv bor jag i Halmstad. Några år efter min fars död var jag ute och körde med min bil. Plötsligt fylldes hela bilen av doften av Tigerbrand. Ingen röker i bilen annars, så jag tog det för en hälsning från pappa. Han visste att jag skulle känna igen hans tobak.

LENA CARLBORG

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Livet efter döden är för mig inte alls något ”övernaturligt” utan en lika naturlig del av människans varande som livet på jorden. Jag har mycket konkreta och vardagliga exempel på en hjälp man kan få om man kan ta kontakt med dem som inte finns i vår materiella värld. Jag har ganska kontinuerlig kontakt med några av mina nära anhöriga. Och med min vägledare som har följt mig sedan jag var liten. Nu är jag 59 år, och kan lätt känna av när min vägledare vill säga något. Eftersom jag arbetar med människor så har min känslighet, eller vad man ska kalla det för, kommit till stor nytta utan att jag någonsin har talat om det.

Från början förstod jag inte vad det var som hände då jag blev kontaktad av min vägledare. Det var mycket länge sedan. Syftet var att förbereda mig för flera tragiska dödsfall som skulle inträffa i min familj. Jag fick lära mig hur kontakten mellan en på jorden levande människa och en på andra sidan fungerar. Det hade jag sedan stor glädje av när jag och min familj under några års tid drabbades av tragiska förluster. Sorgen var inte mindre men den var lättare att bära. Inte bara jag utan även min mamma och min vuxna dotter fick samma slags kontakt med dem som gått över gränsen. Men i mitt fall har det fortsatt. Jag har också hjälpt andra människor att få kontakt med sina kära. Och jag har även träffat på dem som stannar kvar efter sin fysiska död och vägrar gå vidare. Det är de som ”spökar” i tid och otid.

Jag har lärt mig mycket av mina samtal med anhöriga i den osynliga dimensionen. Har inget behov av att försöka övertyga någon annan. För mig är livet på ”andra sidan” ingen trossak. Det är verklighet, och den verkligheten möter vi alla vare sig vi vill det eller inte.

”LEV NU”

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Vissa skribenter uttrycker oro över att demokratin är hotad när människor nedlåter sig att tro på andlighet och spöken. Jag tycker det snarare är ett demokratiskt problem när det uppenbart finns en sådan bristfällig respekt och tolerans gentemot dem, som tror annorlunda än vi.

Demokrati har vi först när alla – helst utan att bli diagnostiserade med ”psykiska problem” – får lov att uttrycka sin ståndpunkt och tro.

JOHANNES-OBERG

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Det har hänt mycket genom åren. Börjar med min mammas bortgång 1980, ett år efter bortgången visar hon sig för min äldre syster. Det hände i föräldrahemmet. Hon visade sig svagt genomskinlig i en vit nattskjorta och svävade en bit ovanför golvet. Hon sa till min syster: Jag vill att ni ska veta att det inte är slut. Jag har det bra nu. Så försvann hon.

Nästa gång det skedde var i början av 1990-talet. Min bror hade en kronisk sjukdom och mycket lidande på grund av detta. Hans äktenskap var inte heller bra, det blev skilsmässa senare. Vid tillfället sov han i sin gäststuga (en planktimmerstuga). Mamma visade sig för min bror. Han kunde se planktimret genom henne. Hon sa: Hur är det (min brors namn), har du det mycket besvärligt? Det är ett tecken på att en mors bekymmer för sina barn inte upphör när man har lämnat ”jordelivet”. Kan berätta om flera händelser men jag tror att detta får räcka. Inger

Jag tittar på Det okända i tv och förvånas över att det finns så många människor som upplever ”andars” närvaro. Själv vet jag inte vad jag ska tro. Kan så många bara hitta på? Det finns medier i serien som jag absolut inte tror på och det finns ett par som nästan övertygar mig.

Själv har jag aldrig upplevt något ”övernaturligt” däremot har jag en syster som gör det ibland och henne litar jag på.

När jag läser artikeln i dag om Benny Rosenqvist ville jag knappt tro på något han säger. Om alla människor hade en skyddsängel som skyddar och hjälper oss och/eller en så kallad guide skulle det väl inte finnas så mycket elände i världen. En annan fundering jag har är påståendet att släktingar väntar på oss på andra sidan. Det måste ju bli tusentals med alla förgreningar genom tiderna, från svärdssidor och spinnsidor och så vidare. Och varför finns de där och inte i nästa liv när det talas så mycket om reinkarnation?

Säkert skulle jag få invecklade förklaringar från medier på dessa undringar, men jag tror att jag inte skulle bli klokare. Samtidigt är jag övertygad om att det finns mycket som vi människor helt enkelt inte känner till, trots all forskning och alla framsteg.

ERIKA

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Tack för en intressant artikelserie om tron på spöken eller övernaturliga fenomen. Det jag tycker är spännande är hur man ofta diskuterar huruvida det går att bevisa spöken och övernaturliga fenomen eller inte medan det inte (åtminstone inte vad jag kan se) diskuteras detsamma när det gäller religion. Det är ju en väldigt stor mängd människor som tror på gud trots att gud inte på något sätt visar sig – det går inte att bevisa att det finns en gud eller vad han/hon spenderar sin tid med. Tänk, 2000 år utan att faktiskt visa sig – vad gör han/hon hela dagarna ... Maria

Vår dotter dog i november 1983. Någon vecka senare var jag ledsen och förtvivlad och kände att jag bara måste få komma ut från huset. Min man och jag gick till Hässelby gård där det var julmarknad. De hade bokstånd och jag ställde mig och tog upp den bok som låg närmast. Då höll jag på att svimma. Titeln var Helga Lekamens gränd och det var där min dotter bodde när hon dog. Bland flera tusen böcker var det just den jag plockade upp. När jag kom hem och tittade i boken så stod det att den var tillägnad Eva. Både jag och min dotter heter Eva, det var verkligen märkligt. Sådant kan man inte förklara.

EVA BERGER

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Spöken finns kanske, gudar finns kanske, tomtar finns kanske. Men så länge det inte finns en vetenskaplig grund så går jag inte omkring och tror på det. Och nej, livet är inte tråkigt eller meningslöst för mig bara för jag inte tror på hokuspokus.

JOCKE

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Debatten om andar och spöken har väl alltid funnits mer eller mindre i alla kulturer. Jag tror att det existerar men det har väl sannerligen varit tabu att tala om eftersom man tror att det är hjärnspöken. Har träffat medier som talat med bortgångna släktingar och ser det som ganska naturligt att det finns kommunikatörer på båda sidor. Skulle vilja rekommendera alla och envar att gå på en seans, för att endera behålla tvivlet eller bli övertygade om ett liv efter detta.

Ibland tror jag livet kan vara svårare att leva än att tro på ett liv efter detta.

EVA MARIA SMITH