Redan som barn lockade mig vildmarken. Drev runt i skogarna norr om hemstaden Linköping. Drömde om att bosätta mig i en grotta - och leva där med ett lejon och en vit häst. I fantasin skyddade jag skogens djur mot alla ”dumma” jägare.
I tonåren tänkte jag mig också en framtid i djupet av orörda skogar eller på klippor i höga berg. Fast syftet hade blivit mer filosofiskt. Läste bland mycket annat Henry David Thoreaus Skogsliv vid Walden:
”Jag flyttade till skogarna för att kunna leva överlagt, för att endast befatta mig med livets innersta och sannaste beståndsdelar och se vad jag kunde lära därav, så att jag i min dödsstund skulle slippa att göra den upptäckten att jag aldrig levat.”
Fast när jag väl försökte förverkliga detta på egen hand kände jag mig så ensam att jag drevs mot dalar och byar. Och upptäckte därmed ängens livsvänliga skönhet. Senare i livet skulle jag genom en stor kärlek också lära mig uppskatta havets tidlösa rikedom.
Säkert har vi alla liknande historier att berätta. Jag har träffat
en handfull människor som helst bara går på asfalt och som ryser vid tanken på att mingla med knott och byta innefikets kaffe latte mot svart kaffe i plåtmugg med tallbarr. De flesta svenskar får något drömmande i blicken då man talar om att komma ut i naturen, till fots eller med båt.
De undersökningar vi presenterar i inledningsartikeln till serien Naturens kraft talar sitt tydliga språk: Sven skar har stor respekt för naturen och värnar om att stora områden ska bevaras, både för naturens ”egen skull” och för att vi ska kunna vistas där.
Men handen på hjärtat? Hur ofta fattar din hand paddeln? När kände du senast den stora ryggsäcken hänga tungt på din rygg?
I en kommande artikel talar fjällguiden Göran Gennvi om vår svåröverkomliga bekvämlighet. Den sitter djupt i oss. Ja, vi är byggda för att röra på oss. Men vi är också programmerade för att spara på vår energi.
Den här serien, som har lite olika teman - skogen, ängen, fjället och havet, samt natur och andlighet - är tänkt att fungera som
inspiration, en kick i lata rumpan. Ni får gärna läsa de olika avsnitten sittandes på ett mossigt flyttblock, bland fjälljungen eller på en kobbe i havet - eller liggandes behagligt utsträckt på en blomsteräng.
