Andlig öppenhet syns i din hjärna

Som 18-åring blev Lars Farde frälst. Det kom överraskande för den unge diskussionlystne killen. Efter en stormig tonårstid fann han Gud i en missionskyrka strax utanför hemstaden Umeå. Sedan dess är han troende.

För fem år sedan, som 50-årig professor i psykiatri, fick han en annan överraskande erfarenhet med andliga dimensioner. Tillsammans med sin (icke-troende) doktorand Jacqueline Borg kunde han konstatera att kemin i hjärnan avgör vem som är mer öppen för utomsinnliga erfarenheter.

De två forskarna var egentligen inte alls på jakt efter svar på vilka människor som har en andlig öppenhet. De studerade bilder av hjärnan i en så kallad PET-­kamera i syfte att ta reda på om olika personlighetsdrag kan kopplas ihop med en ökad benägenhet att få ångest och depression. Några sådana samband fann de inte, men upptäckten att antalet serotoninreceptorer och andlig öppenhet hänger ihop ansågs så intressant att studien publicerades i den ansedda amerikanska vetenskapstidskriften American Journal of Psychiatry.

Bilderna av hur hjärnkemin såg ut kompletterades med ett testbatteri på runt 150–200 frågor. Bland annat fick försökspersonerna svara på frågor om andlighet och livsåskådning. Resultaten visade att personer med få receptorer i serotoninsystemet (se fotnot) är mer öppna för utomsinnliga upplevelser. Andlighet i olika former tilltalar dem mer.

Personer med många serotoninreceptorer var däremot skeptiska till mystiska erfarenheter. Skeptikerna tror inte på annat än det i tillvaron som syns, hörs, kan tas på eller mätas.

Studien som publicerades år 2003 gjordes på 16 män. Senare i år kommer resultat från undersökningar av en betydligt större grupp män och kvinnor.

Avgör hjärnkemin om man blir troende?

– Nej, det finns inget stöd för att om man har många eller få receptorer avgör huruvida man blir kristen eller inte. Men man kan tänka sig att det har betydelse för vilken trosinriktning man tilltalas av. Om man till exempel väljer en karismatisk som betonar att Gud kan tala övernaturligt till människor eller om man väljer en som betonar att allt redan är sagt i det skrivna ordet, Bibeln. Detta är jag angelägen om att det kommer fram. Annars kan det framstå som om man är predestinerad att bli troende.

Hur kan man vara säker på att få serotoninreceptorer ska tolkas som att man är mer öppen för utomsinnliga upplevelser?

– Det kan man inte säkert säga på individnivå. Men för en grupp har vi sett ett starkt samband. Om man jämför poängen från frågorna om andlig öppenhet med PET-kamerans resultat kan varje individ anges som punkt i en graf. Då ser man att punkterna närmast faller på en rät linje. Det är ett uttryck för att det finns ett statistiskt samband. Därför kan vi säga att om man har få receptorer finns det stor sannolikhet för att man bejakar en andlig verklighet.

Hade de andra personlighetsdrag som var gemensamma?

– Inget uppenbart.

Hur tror du att din egen hjärna ser ut?

– Det vet jag ju inte, men jag gissar att jag ligger i mitten. Som de flesta.

Lars Farde är professor i psykiatri vid Karolinska institutet och chefsforskare på Astrazeneca. Han talar om andlighetens betydelse i både professionella och privata spörsmål när SvD möter honom i ett magnifikt hörnrum i Rörstrands slott. Det ligger i anslutning till Filadelfiakyrkan i Birkastan, Lars Fardes hemförsamling.

Hur gick det till när du blev frälst?

– Ja, det var en upplevelse som kom lite överraskande. Jag satt och lyssnade på en sång som hette ”Han fann mig”, minns jag, och bad bara en enkel bön ”Jesus finn mig”. Då hade jag en sorts upplevelse av en varm ström som gick genom min kropp och jag kände också en väldig glädje. Det var oväntat, jag hade inte tänkt att något sådant skulle inträffa. Detta var den 7 januari 1972. Jag var 18 år.

Var dina föräldrar religiösa?

– Nej, inte mer än i en allmän mening.

Har du haft perioder av starkt tvivel sedan dess?

– Nej. Sedan januari 1972 har jag alltid varit säker på Guds exi­ stens. Har jag haft tvivel har det varit mer på mig själv.

Vad gör Gud i din vardag?

– Gud är någon att kommunicera med. Det kan vara alltifrån en snabb tanke till en bön. Jag ser det inte som att Gud skapade allt detta för att sedan sitta där uppe och bara titta på. Han är mycket aktiv och verksam i saker som händer. Om det är ett angeläget ämne kan det vara en mer intensiv bön. Ibland känner jag att jag får ett väldigt klart svar. Då känner jag en trygghet att gå vidare i ett viktigt beslut.

Kan du ge något exempel?

– Ja, nyligen köpte jag och min fästmö ett hus och vi skulle sälja de bostäder vi hade. Det är lite oroligt på marknaden. Men inför det första steget, att sätta sin namnteckning på ett kontrakt så föregicks det av ett par dagar då jag bad vid flera tillfällen. Jag kände en stark trygghet i att det här är ett beslut man kan ta.

Är din fästmö också troende?

– Ja, för mig är det en förutsättning. Man delar så mycket mer då.

Har du många skeptiska kollegor?

–Där finns det en intressant polaritet, sedd utifrån den enorma kunskapsutveckling vi har just nu. Ta hjärnforskning till exempel, mängden vetenskapliga artiklar om hjärnan har fördubblats på åtta år. För en person som från början bestämt sig för att Gud inte finns kan den detaljrikedom man nu upptäcker innebära att han eller hon tänker att ’nu kan vi snart avslöja livets uppkomst och vad liv är’. Då kanske man glömmer att vi inte har svar på de stora frågorna än.

För Lars Farde är detta synsätt nästan en livsåskådning i sig. Den bygger på att människan kan liknas vid en maskin som vi kan förstå in i minsta detalj.

– När jag tar del av all ny kunskap och ser hur sinnrikt allt är ordnat förbluffas jag över att människokroppen kan fungera. För mig betyder detta att det måste finnas någonting bakom som är betydligt mer intelligent än vad vi är.

Så du står fast vid din tro på skapelseberättelsen?

–Den kan man diskutera i oändlighet och den kan tolkas på massor av olika sätt. Jag står fast vid att livet inte uppkom av en slump. Eller ur en blixturladdning i en kväverik vattenpöl till exempel. Eller att det plötsligt skulle ha funnits aminosyror som kopplades ihop och blev till liv. Jag har inte den trosföreställningen.

När man kommer in på stamceller till exempel kan det väl ha betydelse om man är troende. Hur ser du på det?

– Stamcellsforskningen har vi ännu inte sett vart den tar vägen. Men tillsammans med den molekylärbiologiska ingenjörskonsten är den en utmaning i sig. Jag har inte personligen arbetat med stamceller eller med forskning om dem.

– Jag har kanske närmast nalkats detta när det gäller om man kan reparera skador i hjärnan. Där kan man otvetydigt se en potential, även om jag inte är säker på att de lovande resultat man sett på möss och råttor kan tillämpas på människan. Det är ett stort steg. Men man kan tänka sig, i alla fall teoretiskt, att stamceller kan reparera skador i hjärnan som annars inte skulle låta sig repareras.

Det är inget du grubblar på?

– En sådan tillämpning har så många goda valörer. Har man sett patienter som haft stora svårigheter i livet efter olika hjärnskador eller hjärnsjukdomar ska man inte omedelbart kasta ut sådana möjligheter därför att det står under rubriken stamceller.

Tror du att det är något du skulle ha gjort annorlunda som forskare om du inte varit troende?

– Oj, vilken svår fråga. Om man vänder det så här. Jag har alltid haft intresse för frågor om kropp, själ och ande, filosofi och psykologi. På samma sätt som de intressena ledde fram till att jag fick en kristen tro, så tror jag att de grundintressena gjorde att jag valde psykiatrin till mitt område. Detta ämne är en skärningspunkt för så mycket intressant och enligt min mening den mest utmanande medicinska specialiteten i dag.

Fotnot: Signalsubstansen serotonin har betydelse för många grundläggande funktioner hos nervsystemet. Det är inbegripet i reglering av sömn, ­aptit, sexualitet och känsloliv.

Maria Carling

maria.carling@svd.se

Fler artiklar | Blogg