– Alkohol är en så sjukt dålig present, säger Erik, 24 år.

Det har hänt att han fått en flaska vin, till exempel i sommarpresent av föräldrarna på förskolan där han jobbar. Men då har han hällt ut vinet eller gett det till en kompis.

Och när Erik ordnar fest hemma hos sig är det regeln ”no meat – no sprit” som gäller.

Erik brukar bjuda på allt som han själv tycker är gott: juice, lassi (en yoghurtdryck), te, god vegetarisk mat, glass, chips och godis. En del kompisar som dricker går vidare till krogen efter ett tag medan andra kan uppskatta att festa utan att vara fulla.

– Om det är några som jag blir imponerad av så är det dem som vågar dansa och ha kul utan alkohol. Alla jävlar kan dricka sig fulla, det är inget häftigt. Det som är stort är att stå för att man är nykter.

Erik har nog inte druckit mer än sammanlagt några teskedar vin och sprit i sitt liv. Han tycker att det smakar illa och fick mer än nog av alkohol under sin uppväxt med en ensamstående alkoholiserad mamma. Varje fredag, från att han var 6–7 år, fick han följa med mamma till Systembolaget och hjälpa henne att bära en del av helgransonen i sin skolryggsäck – det brukade vara en ansenlig mängd vin och en liten flaska Explorer.

– Det var så förödmjukande att bära hem spriten och att behöva vara i den miljön. Alla stirrade på mig och jag kände att alla tyckte det var konstigt att jag var där.

Efteråt gick de och köpte chips och godis till Erik. Men något mys infann sig aldrig med en mamma som fyllnade till allt eftersom kvällen framskred. Erik brukade sticka över till kompisar så fort han kunde.

När andra mammor ägnade helgen åt att tvätta, städa, storhandla och annat som inte hinns med i vardagen så sov och söp sig ­Eriks mamma genom helgerna. Det var alltid drivor med disk och så stökigt och smutsigt att Erik aldrig ville ta hem kompisar.

Hans mamma drack ibland på vardagar också, men inte mer än att hon klarade jobbet och var en uppskattad lärare.

– Men det hände att hon gjorde bort sig och ringde och skällde ut föräldrar när hon var på fyllan. En gång ringde en kollega till mamma hem och frågade mig om mamma drack, men då nekade jag.

Om det var hemskt att ha en full mamma hemma så fanns det en sak som var värre: att ha en full mamma på stan. Ibland när hon var berusad föreslog hon att de skulle gå på Skansen eller på krogen. Erik blev expert på att manipulera henne att stanna hemma genom att säga att han mådde dåligt eller att han helst av allt ville vara hemma med mamma och se hennes favoritfilm.

Allra värst var semesterresorna utomlands. Under en Marocko­resa, när han var 15 år, stängde hon ute honom på en hotell­balkong för att tvinga honom att gå och köpa vodka.

Eriks mamma åkte gärna på utflykter, men var inte så noga med att passa bussen hem. ”Hem kommer man alltid”, sade hon och beställde en karaff vin till.

– Det är så sjukt otryggt. Tänk att det är kväll och man är på en plats där ingen pratar engelska, mamma är så packad att hon inte kan stå och vägrar röra sig. Då går hjärnan varm – hur fan ska jag få hem mamma.

Fast det värsta var kanske när mamma stod på fönsterblecket, sluddrade att Erik inte älskade henne, och hotade att hoppa och ta livet av sig.

Alla fasansfulla barndomsminnen berättar Erik lugnt och återhållet. Men så är han också van. Varje vecka sedan han var 16 år har han gått på möten hos Al-Anon, en självhjälpsrörelse för anhöriga till alkoholister, och vänt och vridit på sina barndomsminnen.

Efter den vidriga Marockoresan berättade han allt som hänt för sin 13 år äldre bror. En dag kom brodern till skolan och sade ”Nu ska vi gå till kuratorn”. För första gången i sitt liv var Erik beredd att berätta. Då var han 16 år. Social­tjänsten hade även tidigare varit inkopplad, men hans mamma var duktig på att prata omkull folk.

– Det var en välsignelse från Gud att jag kunde släppa hela mitt försvar som jag hade burit så länge.

Erik flyttade till en fosterfamilj och bröt kontakten med mamman. Mamman började dricka ännu mer, men efter några månader kom vändpunkten. Hon sökte hjälp, fick plats på ett behandlingshem, insåg efter många års supande att hon var alkoholist och började gå på AA-möten. Hon slutade dricka och de tog upp kontakten igen efter något år.

– När jag kom hem var det var fräscht och städat, en helt annan atmosfär. Mamma sprang runt i en fin sidenpyjamas, hade kammat sig och det var klassisk musik. På soffbordet stod skålar med frukt, godis och nötter. My God – det var som att komma till himmelriket! Det här hade jag önskat mig hela mitt liv. Min mamma var bara helt cool, hon mådde bra.

Det är när Erik ska berätta som sin nyktra mamma, hon som han bara fick ha i ett år innan hon avled, som Erik rätar på sig, får liv i blicken och börjar berätta engagerat.

– Jag var extra stolt över min mamma när hon blev nykter, det finns ingen bättre människa. Jag skröt över henne: ”Min mamma är riktigt grym”. Mina vänner älskade att komma hem till oss. Hon behandlade dem som sina söner och döttrar, kramades och pussades, gav dem frukost och skämtade.

De gjorde om flera av de resor som tidigare gått överstyr. Sista gången flög Erik, hans mamma och hans bror till London. De åkte till en indisk stadsdel eftersom Erik börjat intressera sig för hinduismen, firade Eriks 18-årsdag och njöt av London.

Men det var också en resa fylld av sorg. Mamman hade fått diagnosen magcancer och de visste att hon bara hade bara en kort tid kvar att leva.

– Det var väldigt hårt. Hon hade blivit nykter och vi hade funnit varandra igen och då skulle hon dö. Men jag hade hittat min andlighet och Al-Anon, så jag hade två stöttpelare. Och jag hade min bror. Jag grät, men någonstans accepterade jag det. Om det är något man får lära sig i Al-Anon och AA så är det sinnesrobönen ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.”

I dag säger Erik att han mår väldigt bra, kanske bättre än andra eftersom han fått se inåt och arbeta med sig själv. Han har fått lära sig att det inte är hans uppgift att hålla alla andra människor på gott humör, så som han alltid höll sin mamma på gott humör för att hon inte skulle bli upprörd och dricka mer. Han har lärt sig förstå varför han alltid blir kär i tjejer som har samma trasiga bakgrund som han själv och han har tränat sig att känna efter vad han själv vill och behöver.

Men han är inte bitter på sin mamma. Efter det att hon blivit nykter uppmuntrade hon honom att fråga om han undrade över något som hon hade gjort när hon var full. Erik ställde ofta frågor ”Kommer du ihåg när ...” och mamman förklarade så gott hon kunde.

–  Då insåg jag verkligen att det är en sjukdom, mamma gjorde det för att hon var sjuk och inte för att hon ville. Jag har förlåtit henne, även om det känns sorligt att det hänt. Vissa saker gjorde ont – så är det.

Fotnot: Erik heter något annat i verkligheten.