Undersökningen har gjorts av genforskaren Steve Cole vid University of California och presenteras i det senaste numret av ­Genome Biology. Efter att ha tillfrågat 153 personer mellan 50 och 70 år om de upplever sig ensamma gjordes ett urval av de åtta mest respektive minst ensamma.

Därefter analyserades testpersonernas vardera 22000 kända mänskliga gener. Resultatet visade att 209 gener hos dem som upplevde sig mest isolerade hade förändrats onormalt mycket. ­Förändringen innebär att de mest ensamma är mer utsatta för ­inflammationer, virus och allergier.

Att ensamhet kan orsaka hjärt- och kärlsjukdomar är enligt Per Olof Östergren, professor i social­medicin vid Lunds universitet, ingen nyhet. För honom är det inte heller förvånande att ensamhet även påverkar de mänskliga generna.

–Det är självklart att generna är inblandade eftersom de är mjukvaran i vår biologiska uppbyggnad, säger han.

Enligt Per Olof Östergren har tidigare forskning visat att ­generna har ett av- och påläge. Om en person exempelvis varit utsatt för svält kan dess avkomma ärva ett genanlag för att lättare tillgodogöra sig näring. ­Avkommans gen är då aktiverad på ett sätt som lättare kan leda till övervikt om tillgången till mat är god.

Han tror att den amerikanska ­studien visar på samma fenomen, att vissa personer via arvsanlag har en större uppsättning gener som aktiveras vid stress och ­depression orsakad av exempelvis ensamhet.

–Men det är alltid en fråga om vilket som är hönan och ägget. Känner sig personen deprimerad på grund av det genetiska arvet, eller är det ensamheten som aktiverar generna, säger han.

Han påpekar att den amerikanska studien är intressant eftersom vissa grupper i det svenska samhället utsätts för mer ensamhet än andra.

–Fysiskt funktionshindrade och äldre som har svårt att ta sig till platser där det finns folk ­riskerar ju ofta att bli ensamma, säger han.