Att hemmafrun fasades ut i slutet av 60-talet hade inte bara med pengar att göra utan även med nya attityder. Men trots att hon dyker upp som ideal här och där är hon nog borta för gott. Det tror i alla fall professor Yvonne Hirdman.

– Många kraftfulla kvinnor arbetade för att höja statusen på hemarbetet. Några få ansåg att hemmafruarna borde få lön, men hur mycket var hemarbetet värt och vem skulle betala? I stället var det arbetets status som skulle höjas och innehållet förändras och moderniseras, säger Yvonne Hirdman professor i historia vid Stockholms universitet.

– Man brukar nämna den obligatoriska särbeskattningen 1971 som en viktig reform för att få ut kvinnor i arbete. Men då tror man, liksom i diskussionerna om pappamånaderna, att det här bara handlar om pengar. I  stället handlar det mycket om attityder och den stora förändringen i synen på hemmafruar hände under 1960-talet då hemmafrun var det normala i början av årtiondet, men något gammalmodigt i slutet.

Tycker du att man glömde bort barnen i jämställdhetsarbetet?

– Nej, det är falsk historieskrivning. Barnet stod i centrum i alla reformer. Det var aldrig fråga om daghem som förvaringsplatser.

Tror du att hemmafruar kommer att bli mer vanligt igen?

– Nej. Jag kan tänka att det finns protester mot ett arbetsliv byggt på en manlig norm. Men det behöver inte accepteras. I stället kan man ha ett rimligare arbetsliv med en jämnare fördelning mellan föräldrarna. Och ska verkligen de barn du får bestämma hela resten av ditt liv? Då blir det som Alva Myrdal skrev – när barnen är stora är det ingen som tackar en. Jag tror det vore nyttigt för dem som vill bli hemmafruar i dag att läsa 60-talsdebatten.

Det finns en hemmafruvurm bland 80-talister. Det upptäckte analysföretaget United Minds när de undersökte hur människor födda på 80-talet fungerar.

– Jag tror att tre omvärldshändelser varit viktiga för den här generationen: globaliseringen, kriget mot terrorn och klimathotet. De faktorerna har gjort 80-talister lite mer trygghetssökande och tillbakablickande, säger Markus Larsson, analytiker på United Minds och en av skribenterna till rapporten ”80-talisterna – så funkar de”.

– Men den här hemmafruvurmen handlar inte om en återgång till traditionella eller konservativa ideal, utan det är i första hand en lek med mode och stilar på det ytliga planet – killar köper fluga och hängslen och tjejer går i 50-talsklänningar. Mode har vuxit i betydelse och blivit en viktigare stilmarkör för unga människor än musik, säger Markus Larsson.

Han tror att 80-talisternas hemmafruvurmande i de flesta fall stannar vid en dröm om en tid då man hade färre val och samtiden inte var så komplicerad. Trenden går igen i populära tv-serier för den här åldersgruppen, så som Desperate Housewives, Mad Men och Big Love.

– För 80-talister är det viktigt att kunna vara med sina barn. Status handlar mer om att kont­rollera sin egen tid och att vara en god förälder än om prylar. De långsamma sysslorna är också trendiga, som att ha ett surdegsprojekt igång.

Hur ser 80-talister på jämställdhet?

– Det är något självklart. De lever det som generationerna innan kämpade fram. I rapporten frågar vi om föräldrarna i ett heterosexuellt förhållande ska dela lika på föräldradagarna även om pappan tjänar mer och majoriteten svarar ja.