Jesus framhålls mindre i kyrkorna i dag än förr, skrev vi i vår serie. Och undrade därför: Vad är det för fel på Jesus? Kan man vara kristen utan att tro på Jesus? De trosvissa ropar nej, som svar på den senare frågan:
"Redan i gamla testamentet står det skrivet att Jesus skulle komma till världen för att rädda mänskligheten från synd. Det är en omöjlighet att vara kristen utan att tro på Jesus Kristus. Vi är alla syndiga människor. Endast Jesus är utan synd. Jesus är vägen, sanningen och livet. Det är en tro som man kan leva och dö på."
Så skriver Birgit Börjeson-Melbing. Monica Tanner Krantz håller med: Man kan inte vara kristen utan att tro på Jesus. Visserligen kan det vara lockande att "bara" tro på Gud, eftersom man kan göra det utan uttalad religionstillhörighet. "Men kristendomen utan Kristus är helt omöjlig."
"Varför pratar man inte om Jesus i kyrkan? Jag tror att Jesus är en utmaning idag också. Om man tar Jesus på allvar kan man inte längre vara så där lite allmänt religiös. Då krävs det plötsligt mer och det kan bli väldigt jobbigt. Kanske rent av skrämmande. Inför den utmaningen vore det skönt att komma ihåg Guds kärlek till mänskligheten, men det är inte lätt för någon."

Även för Arne Lundqvist är Jesus en central figur i kristendomen. Och det är inget fel på Jesus, anser han och många läsare. (Monica Jorge undrar istället vad det är för fel på SvD.) Däremot är det fel på Gud, menar Lundqvist:
"Han är judarnas Gud och även islamisternas. Adam och Eva var de första judarna. Det fanns människor en miljon år tidigare och de kom från Afrika. En guds ande kom in i en människa, som blev Gud. Han var mycket sträng", skriver Lundqvist och målar upp en bild av den gammaltestamentlige guden som hatisk och krigisk.
"Jesus kom för att upphäva lagen och profeterna. Det är han som är vår frälsare och hjälpare i nöden. Det är Nya Testamentet, som är de kristnas bibel. Endast Jesus har varit god. Han tog på sig våra synder. Hans ande skall bo i våra hjärtan."

Teuvo Broström tycker inte heller att en kristendom utan Jesus är någon kristendom, utan snarare judendom. "Men att predika om Jesu jungfrufödsel och om korsfästelsen tilltalar inte folk idag och är därför meningslöst. Det finns dock en tredje väg, vilket är att fokusera på vad Jesus sade! Vi kan kalla det han sade för Den kristna livsfilosofin. Där finns otroligt mycket att hämta."
Så skriver Broström och berättar om hur hon under en resa i Israel fick en bok i handen, skriven av Barbara Thiering Jesus the man. I den förs teorin fram att Jesus inte föddes i Betlehem, utan i Qumran. Och det var inte frågan om någon jungfrufödsel och han dog aldrig när han blev korsfäst. Jesus tillhörde Eseerna som bodde kring Döda havet och han kallades den galne prästen. Han gifte sig med Maria Magdalena och de fick barn tillsammans. De skilde sig så småningom och Jesus dog först år 64.
"Vilken ordinär kristen skulle kunna ta emot något sådant? Jag frågade mig själv innerst inne om det spelade någon roll för mig om Barbara hade rätt eller om den klassiska tolkningen var rätt. Jag fann att det spelade ingen som helst roll. Det viktiga för mig var vad Jesus sade. Att ramen kring Jesus förändrades spelade för mig ingen som helst roll, för kärnan förblev ju densamma."

Och vad är kärnan - Jesu budskap?
"Att vi ska älska vår nästa såsom oss själva. Att vi ska hålla fred med andra människor. Med andra ord poängterade han relationernas betydelse, precis som alla profeterna i Israel gjorde. Och vägen dit går genom att man har kontakt med det gudomliga. "Du skall älska Gud av hela ditt hjärta och hela din själ och din nästa såsom dig själv". Man kan älska sin nästa enbart om man har kontakt med kärlekens källa; Gud."
Och vad är Gud?
"Vi alla utgör Gud! Ingen kan säga 'Jag är Gud' och slå sig för bröstet. Nej, men vi är alla små, små celler i Guds kropp, och tillsammans är vi Gud. Helheten är Gud."
"Det är så allting hänger ihop. Det är därför som helheten är så viktig. Det är därför som varje enskilt liv är heligt. Det är därför som relationerna är av avgörande betydelse, ty vi alla förverkligar Gud i och genom våra relationer."

Flera läsare är inne på liknande tankegångar. Så här skriver exempelvis Kerstin Stina Carlsson:
"Jag tror att om vi i stället för att göra Jesus till Gud kunde se honom som en av de stora profeterna precis som sufierna gör så skulle mycket vara vunnet. Vad har vi i våra dagar, i vår rationella och upplysta tid egentligen för nytta av att se Jesus som Gud? Räcker det inte med Gud som Gud och att låta Jesus få vara en ovanligt klart lysande 'lampa'. "
Mystiska, gnostiska och spekulativa tankegångar ger inte Fredrik Vesteberg mycket för. Visserligen pläderar även han för att det som ofta kallas kärnan i Jesu budskap är det som vi bör ta fasta på: "Det viktigaste vi kan göra är att älska oss själva och varandra."
Men: Eftersom det varken är lätt att älska mycket eller självklart att älska talade Gud i Jesus. Guds och Jesu budskap lyder "älska varandra". Detta gäller både vänner och fiender. Guds- och människokärlek, vilket är den viktigaste kärleken, är att se till att någon blir det som den har förmåga att bli och samtidigt lär sig att älska sig själv och andra. Kärlek är det goda och positiva som ger liv ... skriver Vesteberg, och lägger ut texten väl om vad kärleken betyder för honom. Sedan avslutar han:
"De som har denna förståelse (av kärleken) och försöker leva efter den, oavsett filosofi och religion lever enligt Gud och Kristus ett bra liv. Obligatoriskt för att bli kallad Kristen är dock att: någon gång ha förstått att Jesus predikade detta, tycka om det, försöka rätta sig efter det, att inte säga nej till att i kärleksfull miljö döpas, konfirmeras och ta nattvard."

Men många läsare har svårt för Jesus, den konkreta gestalten av kött av blod som offrade sig för mänskligheten. Ja, en del dömer ut Jesus totalt. Ser tron på honom som vidskepelse och förklarar hans beteende med att han hade epilepsi. Så långt går inte Bengt Wahlund, som berättar sina upplevelser då han nyligen besökte kyrkan, efter sin fars bortgång.
Wahlund tyckte om två inslag i gudstjänsten: Syndabekännelsen och Välsignelsen.
"Däremot kunde jag inte alls delta i trosbekännelsen. Den är som det står i en av Idags artiklar alldeles för konkret. 'På tredje dagen uppstånden. Sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida.' Och ännu svårare: 'De dödas uppståndelse och ett evigt liv.'"
"Varför är det lättare att tala om och bejaka Gud än Jesus? Jag tror att det djupast beror på att Gud förnyar medan Jesus konserverar."
"Guds nåd innebär att det som drabbar oss kan upphävas. Att det finns hopp. När solen går upp i morgon kan saker ha förändrats. Gud har makt att ge oss det vi längtar efter, nämligen frid och försoning. Gud är evig. Det betyder samtidigt att det inte 'sker' något med Gud. Gud är den eviga källan som alltid kommer att finnas. "
"Det kunde däremot Jesus. Jesus dog på korset. Mycket lär som sagt tyda på att Jesus fanns som historisk person. I så fall får vi anta att han hade behov av sin grupp människor, framför allt lärjungarna. De fanns länge runt honom men de svek honom. Han övergavs av oss människor ... Ändå förlåter han oss våra synder. Hur kan han förlåta oss för det svek vi utsatte honom för?"

"Det kom chockartat för mig där i kyrkan. Knappt hade jag i största allmänhet bekänt mina synder förrän jag var förlåten. Jesus tog på sig mina synder. Men det håller ju inte. Det är 'för enkelt'. På vilket sätt är jag hjälpt av att Jesus befriar mig från skuld för mina svek? En sak är att jag drabbas av mycket ont, sjukdom, olyckor, otillräcklighet. Här behöver jag Guds nåd och kärlek. Men det jag själv gör mig skyldig till? Svek, lättja, lösmynthet, girighet. Behöver jag bara helt allmänt bekänna detta för att få nåd? Är det kärlek att se mig som ett oansvarigt barn som får förlåtelse bara jag säger att jag syndat? Måste jag inte ställas inför vad jag faktiskt har gjort?"
"Gud behöver vi med sina egenskaper av evig och nåderik. Jesus däremot förvirrar oss eftersom han var människa och som sådan obegripligt förstående och dessutom totalt anspråksfull om sin makt. Han förnekar våra behov av att växa upp och ta ansvar."
"Jag tror i alla fall att detta är en sida av vårt förhållande till Gud och Jesus."
Anders Haag