Tyvärr kom diskussionerna att nästan uteslutande att handla om bristen på vårdplatser.
- Till skillnad från andra handikapp så uppfylls inte lagen när det gäller hjälp till dem med psykisk ohälsa, hävdar Jonas Dahl, ansvarig jurist på Rikförbundet för social och mental hälsa, RSMH, i Stockholm.

Han bekräftar att det redan finns riktlinjer och vårdideologiska dokument om hur vård kring psykiskt handikappade ska bedrivas och att den i mesta möjliga mån ska utgå från den drabbades - och de anhörigas - vilja. Men det sker inte. Tvärtom. Alternativ undanhålls och de egna initiativen ifrågasätts.
- Det som är symtomatiskt för hela psykiatrin är den misstänksamhet som hela tiden riktas mot de drabbade och deras önskningar angående vård. Vi här på RSMH tycker att det har att göra med den förmyndigande roll som psykiatrin haft och som följt psykiskt handikappade sedan mer än hundra år tillbaka.

RSMH har dock inte tagit fram något eget exempel på hur hjälp till drabbade familjer ska se ut. De har att göra med att det finns så många olika symtom och åsikter bland deras medlemmar. Det som passar för en är fel för en annan.
- Den subjektiva upplevelsen är mycket viktig och det är nog det som är så svårt för sjukvården att hantera. Medan benbrott och diabetes bara kan behandlas på några få sätt är metoderna att läka psykisk sjukdom många fler.

Det mönster som ändå framträder är att de allra flesta som återhämtat sig från psykisk sjukdom har gjort det genom alternativa vägar. Inte med hjälp av psykiatrin.
- Det pekar på att vården misslyckats med sitt uppdrag. Man måste lära sig att lyssna mycket mer på individen och vad den sjuka har för behov. Det kräver både stor kunskap och ett öppet sinne för olika behandlingsformer.