Det är få som inte har en åsikt om barn och dataspel. Å ena sidan är det utvecklande och stimulerande, ett bra alternativ till skräpfilmer på tv. Barnen lär sig och har kul samtidigt. Sällan har väl föräldrar varit så förtjusta över en McDonaldsleksak som när lek- och lärspelen "Lekis" och "Första klass" följde med hamburgaren i happy-mealpåsen i somras.
Å andra sidan är tv- och dataspel den mest demoniserade leksaken av alla på senare år. Under 90-talet fick spelen ta över samma roll som krigsleksakerna hade på 70-talet och rollspelen på 80-talet. De förleder, förför och förvandlar våra ungar till våldsdyrkare.
Till saken hör också att tv- och dataspelsindustrin växer snabbt och är oerhört lönsam. I USA omsätter den mer än filmindustrin i Hollywood. Det satsas mer pengar på att göra dataspel än på att göra barnprogram för tv. Marknadsföringen är aggressiv, och många föräldrar känner sig överrumplade av utvecklingen.

Samtidigt som barnen sitter klistrade vid datorskärmen och skjuter på varandra hör
vi det ena alarmerande nyhetsinslaget efter det andra. En amerikansk före detta militär säger att barnen lär sig att koppla bort spärrarna som hindrar oss från att döda andra människor. I flera länder blir ett dataspel bannlyst för att man kan göra karriär som rånmördare. I USA stämmer efterlevande till offren vid en dödsskjutning i en skola mediaindustrin på miljontals dollar. De anser att ett dataspel förvandlade två elever till kallblodiga mördare.
Vad ska man tro? Borde man införa något slags dataspelsförbud därhemma? Eller kan man avfärda larmrapporterna som moralpanik?
Cecilia von Feilitzen torde ha kunskap att skilja spekulationerna från fakta. Hon är vetenskaplig koordinator vid International clearinghouse on children and violence on the screen. Det är en Unesco-organisation vid Nordicom på Göteborgs universitet. Organisationen ska främja internationellt kunskapsutbyte på området.
- Vi pratar så mycket om dataspel just nu för att vi just håller på att lära oss att hantera det, säger Cecilia
von Feilitzen. Forskningen om aggressionspåverkan är tyvärr ännu i sin linda. Realismen i spelen har ökat markant bara de senaste åren, och därför går det inte att applicera äldre forskning om dataspel på de nyare spelen. Mycket mer forskning behövs innan vi kan säga något säkert.
Cecilia von Feilitzen säger att det är troligt att våld i dataspel inte påverkar barn på samma sätt som våld på tv och film. Det är skillnad mellan att betrakta våld och att vara med och påverka skeendet. Barn själva menar att våldet i spelen är mindre skrämmande än film- och tv-våld.
- Det finns nordiska undersökningar, en norsk och en dansk, som visar detta. Barn är medvetna om att spelen är lek. De har inte några problem att i spelet skilja mellan fantasi och verklighet. De kan bli skrämda, men inte lika skrämda som av tv- och filmvåld.

Den bilden bekräftar Jonas Linderoth, som arbetar på en doktorsavhandling om barns möte med virtuella världar. Han har studerat hur barn förhåller sig till spel som ska simulera verkliga
förhållanden.
- När barn spelar data- och tv-spel så är de så inne i att lösa en uppgift att kopplingen till den verklighet spelen ska representera försvinner. Figurerna i spelet blir spelpjäser. På samma sätt som vi inte tänker på att löparen hänsynslöst och kallblodigt dräper en bonde i schack så tänker inte dataspelaren på våldet i spelet som "riktigt" våld. Hur många som tittar på fäktning tänker på att det från början handlade om att människor skulle ha ihjäl varandra?
Även om dataspelen ser realistiska ut för en utomstående så uppfattas de inte så av dataspelaren. Spelvärlden har stora inbyggda begränsningar.
- Ett spel är ett begränsat universum. När vi går in i spelet är det för att komma bort från verkligheten. Vi lär oss de lagar som gäller i spelet, vilka skiljer sig från lagarna som gäller i verkliga livet.
Jonas Linderoth vill avdramatisera dataspelandet. De negativa effekterna är inte alls så stora som man ibland kan få intryck av i medierna.
- Många debattörer är väldigt snabba att
hävda samband mellan dataspel och ökad aggressivitet utan att ha vetenskapliga belägg för sina påståenden. En övervägande del av alla studier som gjorts i ämnet hittar inte något samband mellan dataspelande och ökad aggressivitet eller våldsbenägenhet.
Inte heller de positiva effekterna av lärande dataspel är så stora som föräldrar och lärare kanske ibland vill tro.
- Det beror på så många omgivande faktorer vad barn kan få ut av ett dataspel. I första hand lär de sig bara att spela spelet. Om en vuxen kan vara med och prata om innehållet går det bättre att koppla innehållet i spelet till världen utanför.

Friska och någorlunda harmoniska barn som spelar dataspel med måtta riskerar inte att få några allvarliga men. Dock menar många att överdrivet spelande kan vara skadligt på flera plan. Förutom vanliga ergonomiska skador som musarm och ont i ögonen finns det också en risk att spelaren drabbas av ett epileptiskt anfall.
- Risken för ett anfall är som störst med bildskärmar och tv-apparater som har
låga hertztal, säger neurologen Sven Pålhagen vid Huddinge sjukhus. Då är bilden flimrigare. Det är bra att ställa in skärmen på så högt hertztal som möjligt. Ny forskning visar att vissa personer är extra känsliga för ljusflimmer och vissa ljusmönster. Men vem som helst kan drabbas av enstaka epileptiska anfall. Risken är störst när man är sjuk eller trött.
- Jag rekommenderar ingen att avstå från att spela dataspel av rädsla för epileptiska anfall. Dataspel både aktiverar och stimulerar. Men spelare som har diagnosen epilepsi måste vara extra noggranna med sin medicin om de ska spela. För andra räcker det att vara måttliga i spelandet och inte sitta timmar i sträck.

En som ser andra risker med överdrivet spelande är specialpedagogen, författaren och debattören Ylva Ellneby. Hon lägger just nu sista handen vid sin nya bok Cyberungar - en bok om vad barn verkligen behöver. Hon menar att våldsspel kan påverka vissa barns förmåga att kontrollera aggressiva impulser. Hjärnan påverkas av stressen i spelen
på ett sådant sätt att även barn, som normalt sett är ganska lugna, kan förlora kontrollen i ett trängt läge. Hon hänvisar bland annat till den amerikanske professorn James Garbarino.
Hon säger också att överdrivet dataspelande kan hämma barnens sociala och emotionella utveckling.
- Dataspel engagerar en del barn så mycket att de väljer bort andra saker. De umgås mindre med andra och är inte ute och leker i friska luften. Det är ohälsosamt. Och för barn i föreskoleåldern finns det inga påvisbara positiva effekter med dataspelande alls.
Om de väljer bort andra aktiviteter för att spela mer dataspel så utvecklas barnen på ett ensidigt sätt. Barn behöver så mycket mer än en skärm och en mus.

Ylva Ellneby menar att vissa barn kan utveckla ett inåtvänt beteende av att spela dataspel. De kan inte slita sig från skärmen och lockas inte av andra lekar.
Men hur ser barnen själva på sitt spelande? Tja, för det första är de trötta på att vuxna tjatar om hur dåligt det är att spela tv- och dataspel.
Det säger
Ulrika Sjöberg som just skrivit färdigt en doktorsavhandling om barns förhållande till medier på bildskärm i vardagen. Hon disputerar i oktober vid sociologiska institutionen i Lund. Hon har bland annat intervjuat 42 barn om deras syn på dataspel.
- Barnen själva tycker inte att de påverkas, säger Ulrika Sjöberg. Däremot tror en del av dem att andra barn påverkas. Till exempel att de som upplevt krig påverkas av krigsspel. De säger också att det bara är "sjuka" människor som blir mördare av att spela våldsamma spel.
Pojkar ser dataspelandet som en kamrataktivitet. De träffas för att spela, byta spel och prata om spel. Flickor däremot väljer hellre att umgås med kompisar på andra sätt. Det är nästan så att de kan få dåligt samvete om de säger nej till umgänge för att spela istället.
Ulrika Sjöberg menar att dataspel tycks gynna det sociala livet snarare än tvärtom, i synnerhet för pojkar.
Och så var det föräldraskapet. Hur ska en vanlig, svensk pappa eller mamma förhålla sig till barnens spelande?

Cecilia von Feilitzen uttrycker det så här: Det bästa föräldrar kan göra är att engagera sig i barnens spelvärld. Var med och spela, ta reda på fakta om spelen genom att läsa recensioner i tidningar och på Internet. Föreslå spännande alternativ till de våldsammaste spelen. Följ åldersrekommendationerna som anges på spelförpackningarna och tillämpa vanligt sunt förnuft.
Hon tycker att det är en dålig strategi att racka ner på dataspel i allmänhet. Det gör bara spelandet mer spännande och intressant.
Jonas Linderoth är inne på samma tankegångar. Han understryker att det är viktigt att inse att över hälften av alla dataspel faktiskt görs för en vuxen publik och inte ska spelas av barn. Han tycker att den nuvarande åldersmärkningen är en hyfsad vägledare.
Eva Hedberg Göran Segeholm
Frilansjournalister
Idag