Katarina Gospic är medicine doktor och har forskat om hur hjärnan fattar beslut. Om det skriver hon i boken "Välj rätt". Tulsa Jansson är filosofisk praktiker och författare till boken "Du har svaren – filosofi till vardags".
Annika af Klercker och Knut Jansson
...Och missa inte listan med låtttips för dig som är i valet och kvalet. Se längst ned på den här sidan.
Då sätter vi punkt för chatten. Tack, för alla kloka och tänkvärda frågor!
Gisela:
Hej, jag är doktorand på KTH och undrar om den amerikanska studie som hänvisas i artikeln om Katarina, där medarbetarna avbröts var 11 minut, kan man få en referens på den? Skulle gärna läsa den.
Katarina Gospic:
Kolla T Klingbergs bok ”Den översvämmande hjärnan”
Rudolf:
Är det onormalt att inte vlja gör beslut överhuvudtaget utan bara låta saker ske? De flesta problem löser sig ju själv ändå. Inte fattade grottmänniskorna några stora beslut heller. De jagade när de blev hungriga och ****** när de var kåta.
Katarina Gospic:
Att inte vilja fatta beslut alls är inte normalt. Då är man ofta sjuk. Att vilja välja är en grundläggande drift. Även grottmänniskorna fattade viktiga beslut. Den hjärna som du ”har” ser exakt likadan ut som den gjorde för 40 000 år sedan. Jag gissar att även du fattar överlagda beslut?! ;)
Lärare:
Om jag som ibland har lektioner i ämnet livskunskap skulle undervisa i ämnet beslutsfattande. Vad tycker ni att jag ska ta upp då? Mina elever går i högstadiet.
Katarina Gospic:
De sju steg som jag nämner i slutet på min bok.
AnnaF:
Jag är mitt i en utbildning till sjukgymnast. Ju mer praktik vi har haft desto mer tvekar jag om det här är rätt för mig. Hur kan ni hjälpa mig att fundera på om jag ska hoppa av eller fortsätta?
Katarina Gospic:
Om du har möjlighet att extrajobba som sjukgymnast skulle jag prova på det. Ibland är det så att utbildningen och yrkesutövningen innebär 2 olika saker. Oftast blir praktiska utbildningar roligare när studentstämpeln försvinner och man får ta eget ansvar. I övrigt skulle jag råda dig till att klura ut vad det är som du verkligen gillar att göra. Om du vann 100 miljoner vad skulle du göra då? Skulle du fortfarande vilja arbeta som sjukgymnast? Om svaret på frågan är att du skulle bli pilot el ngt annat så kankse det är detta du brinner för på riktigt?
Lärare:
Om jag som ibland har lektioner i ämnet livskunskap skulle undervisa i ämnet beslutsfattande. Vad tycker ni att jag ska ta upp då? Mina elever går i högstadiet.
Tulsa Jansson:
Maila mig så får du tips på övningar. Det finns också beskrivningar av workshops du kan ta rakt av i min bok.
Gina:
Vilken filosof eller bok skulle du rekommendera mig att börja läsa om man vill hitta stöd för vardagsfrågor?
Tulsa Jansson:
Med risk för att framstå som självgod så har jag just skrivit en bok om hur du kan använda filosofi i vardagen. (Du har svaren! Filosofi till vardags) Den är väldigt praktisk med en teoretisk del och en med tillämpningar. Andra böcker för vardagsfilosofi är Platon inte Prozac av Lou Marinoff och Filosofi för Livet av Svare och Herrestad.
Allan:
Katarina svarar Margareta att hon nog redan innerst inne vet svaret om sin 24-årige son. Är det ofta så? Att man redan vet? Hur vet man att man vet? Vad är det man inte vågar möta som gör att man inte ”vet” att man redan bestämt sig? Vore spännande att höra mer om den processen.
Tulsa Jansson:
Titeln på min bok är ”Du har svaren”, så det avslöjar ju hur jag ser på din fråga. Jag håller med Sokrates om att vi bär på visdom som ibland behöver en ”barnmorska” för att ”födas fram”. En förutsättning för ett svar verkar vara en fråga. De ”rätta” frågorna kan fungera som stimulans av den egna visdomen, det egna förnuftet och den egna kreativiteten.
Carl:
Jag har tänkt på hur stor roll vår personlighet betyder för hur vi fattar beslut. En del är blixtsnabba och reflekterar väldigt lite, andra tänker evighetslänge och fattar aldrig beslut. Hur tänker ni att man ska göra för att ta lagom hänsyn till sin personlighet i sitt beslutsfattande?
Katarina Gospic:
Att lära känna sig själv är nyckeln till framgång. Om man är väldigt impulsiv så behöver man oftast lära sig att hämma sig själv ibland. Även det omvända är sant, om man alltid tar 100 år på sig att komma fram till ngt så behöver man våga vara lite impulsiv. Naturens viktigaste princip är balans och det gäller även här.
Undrar Flundran:
Ska man vara taktisk, strategisk eller följa sin lustkänsla? Vilka olika konsekvenser för mina beslut?
Katarina Gospic:
Bra fråga! Det beror på situationen! ;) Den enklaste grundregeln är att följa sin inre motivation dvs det man verkligen vill göra. Att göra saker som kommer fr hjärtat är mer hållbart och långsiktigt.
Signatur Emblan:
Min beslutsångest sträcker sig över ett antal år och jag känner mig missnöjd över att jag fortfarande inte lyckats lösa de problem jag har på ett sätt som jag kan känna mig stolt och nöjd med. För 7 års sedan fick jag en utmattningsdepression. Jag visste hela tiden att orsakerna var den arbetssituation jag hade där jag blivit degraderad efter en föräldraledighet och inte fått några arbetsuppgifter samt den relation jag lever med sedan många år tillbaka. Jobbet flyttade så jag har slutat där och vidareutbildar nu mig. Men under hela tiden har jag kämpat med relationen och många gånger funderat på att bryta upp utan att fatta ngt beslut. Jag har hela tiden valt att fortsätta för att barnen betyder så mycket för mig och av egen rädsla men kanske även egoism. Dessutom har jag inte trott på mig själv orsakat av ett vacklande självförtroende och självkänsla eller om det är orsaken till det. Jag saknade även stöttning av nära släktingar då jag senast befann mig i en relationssvacka. Då jag nu är i slutet på min utbildning, är frågan ännu en gång aktuell. Jag försöker nu finna orsaken till att jag beslutat som jag gjort men också att finna den egna styrkan och självkänslan så att jag kan känna mig nöjd med mig själv. Jag vill faktiskt få tillbaka min livsglädje och passion som jag en gång i tiden hade och en positiv livssyn som jag vet finns därinne någonstans. Jag vill gärna ha en utomståendes syn på saken.
Katarina Gospic:
@ Emblan: Rädsla är den känsla som ofta hindrar oss från att fatta de beslut som vi verkligen vill. På kort sikt kan det vara läskigt att följa sitt hjärta för det ofta innebär mycket osäkerhet (= skrämmer oss). Dock brukar denna typen av beslut leda till stora långsiktiga belöningar. Jag föreslår att du ställer dig frågan vad det är du vill uppnå. Vilka är dina mål? Sedan gör du upp en plan för hur du ska nå dem. Låt dig inte lamslås av rädsla - våga utmana dig själv!
Perzon:
Vad menar vi när vi säger magkänsla?
Tulsa Jansson:
Intuition och/eller när vi spontant och oreflekterat följer en norm eller en vana vi lagt oss till med. Vi är sociala varelser per definition och påverkar och påverkas både på medvetan och omedvetna plan av varandra. Jag tänker mig att magkänslan inte måste vara en autonom ursprungsinsikt. Det kan också vara reslutat av påverkan från media, vänner, föräldrar, samhälle på omedvetna plan. Det som är bra med magkänsla är att vi har en riktning, en böjelde att handla på ett visst sätt snarare än ett annat. Min uppmaning är att ranssaka magkänlsan och undersöka dess ursprung.
Göran K:
Hur kan jag träna min hjärna att fatta klokare beslut?
Katarina Gospic:
Ut i löparspåret! =) Lär känna dig själv och dina känslosignaler. Analysera tidigare beslut för att se vilka du är nöjd/missnöjd med.
Den ofrivilliga forskaren:
Insikten att gjort fel karriärsval har hunnit ikapp mig och gör ont. Framförallt eftersom yrket har dyster framtid vad gäller anställningsvaraktighet, något som jag behöver för att känna mig trygg. Så här sitter jag något bitter och undrar om jag bara ska gilla läget och flyta med eller byta bana helt och acceptera ytterligare perioder med sämre ekonomi och studier/kompetensutveckling. Känner mig matt och uppgiven! Kan jag inte bara få vara en stadig vuxen med fast jobb och trygg vardag?
Katarina Gospic:
@ den ofrivilliga forskaren: Gillar du ditt jobb? Eller är det arbetsmarknaden som gör att du känner dig uppgiven? Varför är det fel? Vad drivs du av i vanliga fall? Oavsett vad man gör så finns det alltid en osäkerhet. Kanske är det så att du behöver lära dig att hantera osäkerhets-/rädslekänslor än att byta jobb? Våga utmana dig själv!
Maria:
I vilka situationer är det särskilt viktigt att veta att belöningssystemet försöker få in en på fel spår när man ska fatta beslut?
Katarina Gospic:
Svårt att generalisera. Men när man suktar efter kortsiktiga belöningar istället för långsiktiga så kan det vara ett tecken.
Malin:
Min dotter som är 15 år har ofta väldigt svårt att bestämma sig. Det kan gälla enkla saker som vad hon ska ha på sig eller vad hon ska äta på restaurang. Nu gäller det förstås gymnasievalet. Finns det genetiska orsaker, alltså att vissa är predestinerade att ha svårt att bestämma sig?
Katarina Gospic:
Folk som är orosbenägna kan ha svårt att bestämma sig. Försök få henne att klura ut vad det är som gör att hon tycker att det är så svårt att bestämma sig. Då kan du hjälpa henne på traven!
Barnlös:
Den amerikanska komikern Sarah Silverman har bestämt sig för att inte skaffa (biologiska) barn för att inte ge dem sina anlag för depression. Jag tänker lite på samma sätt - vill inte ge barn mina dåliga gener. Är det rimligt att tänka så?
Tulsa Jansson:
Att filosofera är att ifrågasätta sin antaganden. Om jag förstår dig rätt så förutsätter
1 att dina gener är ”dåliga”
2 att även om dina gener skulle visa sig vara ”dåliga” så följer det logiskt att dina barns gener kommer vara ”dåliga”.
För att undersöka rimligheten behöver du börja med att förklara vad du menar med ”dåliga gener”. Om du menar att det faktum att du haft depressioner är ”dåliga” gener så ifrågasätter jag det starkt. Även ditt andra antagande är jag skeptisk till, så givet den info du gett mig här verkar det inte rimligt att resonera så.
1 att dina gener är ”dåliga”
2 att även om dina gener skulle visa sig vara ”dåliga” så följer det logiskt att dina barns gener kommer vara ”dåliga”.
För att undersöka rimligheten behöver du börja med att förklara vad du menar med ”dåliga gener”. Om du menar att det faktum att du haft depressioner är ”dåliga” gener så ifrågasätter jag det starkt. Även ditt andra antagande är jag skeptisk till, så givet den info du gett mig här verkar det inte rimligt att resonera så.
Rasmus:
Hej, nej jag funderar inte på att skilja mig ;) Tvärtom så vill min flickvän att vi ska gifta oss nästa sommar. Hon vill börja planera och bjuda folk nu. Det gör mig stressad och att jag gillar henne lite mindre faktiskt. Men jag tror att jag i längden vill vara gift med henne. Fast typ inte än. Det här kanske inte handlar om att ta beslut men har ni några tips på hur jag kan säga till henne att det inte är nej men till ja heller?
Katarina Gospic:
Hej!
Säg som det är och ta den tid du behöver för att ditt ”slutgiltiga” svar ska hinna mogna. Att rusa in i ngt som inte känns helt ok kommer fr ett långsiktigt perspektiv inte vara bra.
Säg som det är och ta den tid du behöver för att ditt ”slutgiltiga” svar ska hinna mogna. Att rusa in i ngt som inte känns helt ok kommer fr ett långsiktigt perspektiv inte vara bra.
Allan:
Katarina svarar Margareta att hon nog redan innerst inne vet svaret om sin 24-årige son. Är det ofta så? Att man redan vet? Hur vet man att man vet? Vad är det man inte vågar möta som gör att man inte ”vet” att man redan bestämt sig? Vore spännande att höra mer om den processen.
Katarina Gospic:
Oftast så vet man. Man vet att man vet när man inte behöver grubbla över vad man ska välja - när det är solklart att alt a är bättre än alt b. Det man inte vågar möta när man inte vet är rädsla. Vissa beslut är jobbiga att fatta för de innebär ovisshet och obehag. Det gör att vi håller oss borta fr att fatta dessa beslut. Men ibland behöver man fatta jobbiga beslut och då behöver man utmana/kontrollera sin rädsla.
Elin:
På semestern i södra Europa i somras träffade jag världens gulligaste kille. Jag tänker på honom hela tiden. Samtidigt är jag mitt i en utbildning men egentligen skulle jag vilja åka ner och vara med honom för att se om den här relationen kan vara något för framtiden. Mina föräldrar säger att jag ska gå klart skolan först. Vad säger ni?
Katarina Gospic:
Kul att du är kär! Jag tycker att du (om möjligt) ska åka och hälsa på din kille på höst- och jullovet!
Suzanne:
När vet man att man fastnat i sitt ältande? Vad kan man göra då? Vad kan man som vän/anhörig göra?
Katarina Gospic:
När man överväger att man ältar så gör man det sannolikt. Personer som ältar måste lära sig att släppa saker och att leva med de beslut de fattat. Eftersom vi inte kan gå tillbaka i tiden så föreslår jag att man blickar framåt. Som vän kan man hjälpa till med detta.
Elin:
På semestern i södra Europa i somras träffade jag världens gulligaste kille. Jag tänker på honom hela tiden. Samtidigt är jag mitt i en utbildning men egentligen skulle jag vilja åka ner och vara med honom för att se om den här relationen kan vara något för framtiden. Mina föräldrar säger att jag ska gå klart skolan först. Vad säger ni?
Tulsa Jansson:
Fråga dig själv vad som är viktigt och värdefullt i ditt liv och vad det är som gör dem värdefulla. Varför de är viktiga. Definiera dem och försök rangordna dem. Om exempelvis begreppet ”kärlek” är något som du menar är värdefullt, formulera för dig själva vad du menar med kärlek och på vilket sätt det eventuellt skiljer sig från ”förälskelse”. Spekulera i vilka olika, om det är olika, behov de båda begreppen fyller. Att filosofera över svåra beslut är att fördjupa sin förståelse för dilemmat. Att definiera och rangordna väsentliga värden i livet är ett bra sätt att fördjupa sin förståelse.
Margareta:
Jag velar hit och dit om min son som är 24 år. Just nu har han ett jobb, men han har varit arbetslös till och från. han har flyttat ut och hem igen mellan studier och jobb. Han sitter hemma mycket och spelar dator. Ibland är han underbar, ibland går han mig på nerverna. Han har ofta dåligt med pengar och jag och vi bor i en ganska stor villa. Ska jag be min son flytta eller måste han få bestämma det själv?
Katarina Gospic:
Innerst inne tror jag att du vet vad svaret är. I mina öron låter det som om du är rädd för att fatta det beslut som du verkligen vill.
Manu:
Kanske en aning off topic men ändå inte. Jag presterar väldigt mycket bättre när jag är nära en deadline, eller mer precist, under stress (vad gäller intellektuellt arbete främst). Och när jag ej är under direkt stress så blir jag extremt ostrukturerad och blir stressad på ett annat sätt pga av min ineffektivitet. Finns det någon metod för att skaffa sig den där strukturen/disciplinen även om man ej är under externt tryck såsom en deadline? (Fantiserar om att jag skulle hypnotisera mig själv till att tro att deadlinen var väldigt snart trots att jag hade mer tid än tillgängligt, men misstänker att det inte är så lätt att genomföra :)
Katarina Gospic:
Övning ger färdighet. Börja med att lägga upp en plan och följa den. Disciplin handlar om att använda sin pannlobskraft för att fokusera. När du blir distraherad måste du öva på att hålla kvar koncentrationen vid uppgiften.
Anna:
Jag läste till psykolog för att jag hade ett stark vilja att hjälpa människor . Efter ett år började mitt arbete ta på mina krafter och efter terapi insåg jag att valet av utbildning varit en följd av att alltid tvingats vara den omhändertagande i min missbrukande uppväxtfamilj. Jag kände direkt att jag inte längre ville arbeta som psykolog. Bara tanken av att stötta andra och fokusera på andra gjorde mig helt utmattad.Men nu vet jag inte riktigt ”vem jag är”. Hela mitt liv har jag identifierat mig som en som hjälper andra, kanske ÄR jag sån oavsett hur mina föräldrar hade behandlat mig, kanske inte.. Jag vill må bra men vet inte om vägen till detta är att sluta som psykolog och välja en helt annan bana som jag vet bara är min. Jag vet inte om detta är en tillfällig kris eller om jag insett att jag inte behöver fortsätta leva mitt liv i ljuset av min traumatiska barndom. Kanske är det rätt för just mig att skita i andra (något tillspetsat) och se till att jag mår bra? Hur når jag fram till rätt beslut?
Katarina Gospic:
1. Ta en paus! Du behöver komma bort från ditt sammanhang och få tid till att tänka. Just nu verkar dina tankar gå runt i invanda hjulspår. 2. Vad är det DU gillar? Om du vann 100 miljoner vad skulle du göra då? Vad har du för långsiktiga mål med livet? När du blir gammal, vilka historier vill du då berätta om för dina vänner? 3. Optimera dina system dvs ät bra, träna och se till att få ordentligt med sömn.
Carl:
Jag har tänkt på hur stor roll vår personlighet betyder för hur vi fattar beslut. En del är blixtsnabba och reflekterar väldigt lite, andra tänker evighetslänge och fattar aldrig beslut. Hur tänker ni att man ska göra för att ta lagom hänsyn till sin personlighet i sitt beslutsfattande?
Tulsa Jansson:
Jag kommer just från en workshop på ett stort företag där vi jobbade med begreppet identitet. Det är en personlig favorit för mig att utmana vår syn på oss själva, hur det kommer sig att vi är de vi är och vad som format vår personlighet. Jag ifrågasätter att vi bara är de vi tror oss vara. Jag tror att vi har oändliga möjligheter att utvecklas mot snabbt beslutsafttande eller mot långsamt, beroende på vad man tycker är värdefullt att utveckla. ”Lagom hänsyn” är ett intressant begrepp i sig. Vad menar du med det?
Börje K:
Är det egentligen något skadligt i att älta frågor, stora som små? Även om det kan vara energikrävande, borde ju ens beslut vara mer övervägda?
Katarina Gospic:
Älta och att överväga sina beslut är inte samma sak. Att älta är dåligt och leder inte någonstans. Det är som att springa runt i en cirkel. Att överväga sina beslut handlar om att ta in information för att sedan bestämma sig för ngt.
Undrar Flundran:
Ska man vara taktisk, strategisk eller följa sin lustkänsla? Vilka olika konsekvenser för mina beslut?
Tulsa Jansson:
Det beror på hur du vill kunna rättfärdiga ditt beslut. Det finns olika etiska skolor genom vilka man kan rättfärdiga lust/frihet från smärta eller strategiska och taktiska strategier. Jag uppmanar dig att ställa dig frågorna: Vad vill jag? Varför vill jag det? och Hur rättfärdigar jag att jag vill det?
Katarina Gospic:
Gillar du ditt jobb? Eller är det arbetsmarknaden som gör att du känner dig uppgiven? Varför är det fel? Vad drivs du av i vanliga fall? Oavsett vad man gör så finns det alltid en osäkerhet. Kanske är det så att du behöver lära dig att hantera osäkerhets-/rädslekänslor än att byta jobb? Våga utmana dig själv!
AnnaF:
Jag är mitt i en utbildning till sjukgymnast. Ju mer praktik vi har haft desto mer tvekar jag om det här är rätt för mig. Hur kan ni hjälpa mig att fundera på om jag ska hoppa av eller fortsätta?
Tulsa Jansson:
Försök sätta ord på vad det är i praktiken som gör dig tveksam till att fortsätta. Fundera sedan över hur detta matchar med vad du menar är värdefullt. Om detta verkligen är ett dilemma för dig betyder det att det finns argument på båda sidor, dsv både för att fortsätta och för att hoppa av. I din formulering här låter det dock som om du är övervägande negativ till att forstätta. Jag undrar om det verkligen är ett dilemma eller om du inte redan fattat ditt beslut?
Barnlös:
Den amerikanska komikern Sarah Silverman har bestämt sig för att inte skaffa (biologiska) barn för att inte ge dem sina anlag för depression. Jag tänker lite på samma sätt - vill inte ge barn mina dåliga gener. Är det rimligt att tänka så?
Katarina Gospic:
Generellt är miljön den största bidragande faktorn till varför man blir sjuk. Miljön påverkar våra gener i väldigt stor utsträckning. Fantastiskt nog kan en gen uttryckas på 2000 olika sätt! Det betyder att om man ger sitt barn mycket kärlek så kan det förbli frisk trots sina gener.
Johan:
Hur länge kan jag vänta innan jag bestämmer mig. Vad finns det för för- och nackdelar med att vänta?
Tulsa Jansson:
Jag tänker att det inte handlar så mycket om tid som vad du i så fall ägnar tiden till. När man ska fatta beslut finns det anledning att fundera över vad som skapat ens drivkrafter och varför. Att tänka noga, att reflektera över syftet med att besluta det ena eller andra, tar tid. Om du ägnar tid åt detta är det något som kan ge dig mer grund för ditt handlande, ditt beslut. Men det betyder inte att ett snabbt beslut behöver vara dåligt.
Magnus:
Efter ett större beslut som tagit mycket tid att fatta får jag ofta ont i huvudet. Finns det någon förklaring till det?
Katarina Gospic:
Du är överansträngd och behöver ta en paus! =)
Perzon:
Vad menar vi när vi säger magkänsla?
Katarina Gospic:
Intuition dvs vi bara ”känner” vad som känns rätt (el fel).
Signatur Emblan:
Min beslutsångest sträcker sig över ett antal år och jag känner mig missnöjd över att jag fortfarande inte lyckats lösa de problem jag har på ett sätt som jag kan känna mig stolt och nöjd med. För 7 års sedan fick jag en utmattningsdepression. Jag visste hela tiden att orsakerna var den arbetssituation jag hade där jag blivit degraderad efter en föräldraledighet och inte fått några arbetsuppgifter samt den relation jag lever med sedan många år tillbaka. Jobbet flyttade så jag har slutat där och vidareutbildar nu mig. Men under hela tiden har jag kämpat med relationen och många gånger funderat på att bryta upp utan att fatta ngt beslut. Jag har hela tiden valt att fortsätta för att barnen betyder så mycket för mig och av egen rädsla men kanske även egoism. Dessutom har jag inte trott på mig själv orsakat av ett vacklande självförtroende och självkänsla eller om det är orsaken till det. Jag saknade även stöttning av nära släktingar då jag senast befann mig i en relationssvacka. Då jag nu är i slutet på min utbildning, är frågan ännu en gång aktuell. Jag försöker nu finna orsaken till att jag beslutat som jag gjort men också att finna den egna styrkan och självkänslan så att jag kan känna mig nöjd med mig själv. Jag vill faktiskt få tillbaka min livsglädje och passion som jag en gång i tiden hade och en positiv livssyn som jag vet finns därinne någonstans. Jag vill gärna ha en utomståendes syn på saken.
Tulsa Jansson:
Livet är komplext. För att kunna hitta svar, eller kanske bara nya frågor som är mer konstruktiva, behöver du börja med att formulera en fråga. Jag är osäker på vad det är du vill undersöka. Fundera ett varv till och försök hitta vad det är du behöver veta/undersöka ur ett filosofiskt perspektiv för att få en konstruktiv riktning i ditt grubblande. Är det ett socialt dilemma? Är det etiska? Är det meningen med livet? Är det en fråga om identitet? Är det vänskap? Jag ber dig alltså återkomma med en fråga. Många känner att redan fromulerandet av frågan hjälper dem att komma frammåt eftersom det tvingar dem att avgränsa sitt problem och även att rangordna problemen.
S.K.:
Hur ska det INTE kännas när man är på väg att fatta ett beslut? Finns det varningssignaler om att man är på fel väg?
Katarina Gospic:
Det som vi kallar för magkänsla ger en bra fingervisning om vi är på väg mot rätt el fel håll. Knyter det sig i magen så är det ofta ett tecken på att ngt är fel. Men i vissa situationer så behöver man övervinna sin magkänsla. Tex om man är rädd för att tala in för folk kan det knyta sig i magen och kännas helt fel trots att det kan vara en bra utmaning att våga.
Katarina Gospic:
Rädsla är den känsla som ofta hindrar oss från att fatta de beslut som vi verkligen vill. På kort sikt kan det vara läskigt att följa sitt hjärta för det ofta innebär mycket osäkerhet (= skrämmer oss). Dock brukar denna typen av beslut leda till stora långsiktiga belöningar. Jag föreslår att du ställer dig frågan vad det är du vill uppnå. Vilka är dina mål? Sedan gör du upp en plan för hur du ska nå dem. Låt dig inte lamslås av rädsla - våga utmana dig själv!
Sara, 15 år:
Ska man gå till en filosof för att lära sig att bestämma över sig själv?
Tulsa Jansson:
En filosof är bra på att formulera frågor. Därför kan man använda ett samtal med en filosof för att bli stimulerad att tänka i nya banor. Att tänka kritiskt och kreativt. Så, för att svara ja eller nej på din fråga behöver jag veta vad du menar när du säger ”bestämma över sig själv”.
anna:
det här med snabb belöning: varför äter jag chokladen när jag egentligen vill bli smal? jag fattar ju att det motverkar målet...
Katarina Gospic:
Suget efter sötsaker ökar när man är trött eller hungrig. Du äter chokladen för att du lockas av den snabba belöningen. Om du vill ändra ditt beteende föreslår jag att du skriver ner följande saker varje gång du äter en chokladkaka: vilken tid? Vilken plats? Är du tillsammans med andra el ensam? Ser du ngt mönster? Du kan även prova att ersätta chokladkakan med ett äpple. Om det funkar så är du helt enkelt hungrig.
Musik för dig som är i valet och kvalet:
Och här är fler låttips:
• The times they are a-changin'. Bob Dylan
• Doing the right thing. Whitney Houston
• How do you do it. Gerry and the Pacemakers
• Tell me what you see. Beatles
• You can´t always get what you want. Rolling Stones
Urval: Harry Amster
