URBAN ODLING - En serie som gräver på djupet.

DEL 1.

Sparris, jordärtskockor, sviskon, krusbär, squash, pumpa, gojibär och äppelträd. I en glänta i skogen mellan ett höghusområde och ett villaområde i förorten Rågsved i södra Stockholm breder en hel trädgård ut sig. På en skylt står att läsa: ”Detta är en plats där alla får skörda gratis, närodlad och ekologisk mat”.

Hela trädgården är busodlad, det som på engelska kallas för ”guerilla gardening”. Det innebär att odla på någon annans mark utan att fråga om lov.

– Innan vi började odla var den här platsen helt övergiven. Det växte midjehögt älggräs och nässlor och man kom inte ens ner till vattnet, säger Christian Odberger som tillsammans med Margaretha Stuguland och andra frivilliga från nätverket Tillväxt har odlat upp platsen.

Tillväxt vill göra Stockholm till en mer hållbar stad genom att plantera ut ätbara träd och buskar i parker, på trottoarer, gator, innergårdar eller andra platser.

Varför busodling?

– Vill man plantera och sköta om ett fruktträd finns det ingen anledning att gå en lång omväg och söka tillstånd. Men vi spelar i samma lag som kommunen. De sköter om samhället och det gör vi också, säger Christian Odberger.

Christian Odberger.


Har någon blivit arg?

– Det har aldrig hänt. Vi planterar alltid på dagtid och förklarar vad vi gör för dem som undrar, säger han.

Tillväxt odlar varken var som helst eller hur som helst. En grundregel är att tänka igenom vilka som har behov av platsen och hur den används innan man börjar plantera. Öppna ytor lämnas fria och man planterar i stället i anslutning till andra växter, eller som här i Rågsved, på en ”icke-plats”, ett övergivet mellanrum i staden.

Odlingen i Rågsved har utformats som en skogsträdgård där varje växt har mer än en funktion – förutom mat ger den även näring eller skydd till växterna runtomkring. Glöm raka rader med samma gröda. I stället finns här ett organiserat myller av olika perenna växter om vartannat i tre stora bananformade odlingsbäddar där de lägre växterna längst i söder skyddas av de högre träden i norr. Det som är nyskördat dukas upp åt förbipasserande att ta för sig av på vägen till tunnelbanan. I kakburken bredvid kan den som vill lägga ett valfritt belopp – pengar som sedan används till nya grödor.

Christian och Margaretha kan mycket om odling. De har gått kurser i skogsträdgårdsodling, odlar hemma på tomten och har studerat Miljö och Utveckling vid Södertörns högskola. De menar att skogsträdgården, som när den är uppvuxen ger mycket grödor för liten arbetsinsats, är en av få hållbara lösningar för att vi ska få mat i framtiden.

– På utbildningen lärde vi oss om alla miljöproblem, men inget om hur man kan lösa dem. Jag kände att jag ville göra något konkret som gör nytta, som att plantera ätbara träd och buskar som ger mat till alla människor, säger Margaretha Stuguland.

Margaretha Stuguland.


I Fisksätra, en annan Stockholmsförort, finns fler som ingår i nätverket Tillväxt. Mellan pendeltågstationen och sporthallen, där det tidigare bara fanns en sönderbränd gräsplätt som människor snabbt passerade på väg till eller från stationen, håller de på att skapa en matträdgård. Redan växer här åtta olika sorters vindruvor, aprikos, plommon och persikoträd, minikiwi, vinbärbuskar, hösthallon, gojibär, hasselnötter, kryddväxter och örter framför sporthallens solvarma tegelvägg. Den nya växtligheten har även gjort att det som är kvar av gräsmattan numera är grönt och frodigt.

– Växterna fungerar som vindskydd, ökar luftfuktigheten och ger täckmaterial – det har blivit mångfald här istället för bara enfald, säger Dante Hellström som är engagerad i Tillväxt.

Nästa projekt är att förvandla en gräsmatta bredvid till ängsmark för att dels främja den biologiska mångfalden, dels kunna slå den och lägga på odlingarna för att ge näring till jorden. Tillväxt odlar även på flera andra ställen, både i Fisksätra och inne i stan. En del av den mark de busodlar på i Fisksätra ägs av ett fastighetsbolag och där har ett samarbete vuxit fram med tiden. Kring matträdgården vid sporthallen har man fått med sig kommunen som ställt upp med bland annat en vattenkran och jord.

– Men vill man odla i rabatten utanför sin port, så är det bara att plantera, tycker Dante Hellström.

Jules Baw, tidigare Fisksätrabo som flyttat ut på landet i Järna där han bland annat undervisar om permakultur (se fakta), håller med:

– Det är roligt att ha mat i rabatterna. Jag minns när jag bodde här och hade odlat potatis vid min port. En dag såg jag en dam utanför mitt fönster som böjde sig ner, grävde runt och plockade på sig lite gratis potatis. Jag blev så lycklig! säger Jules Baw.

Jules Baw.
Han berättar om en grupp grafittimålande tonåringar som han lärde att busodla.

– Istället för att göra något destruktivt fick de göra något positivt, som ändå var spännande. Och de fick en helt annan dialog med sin omgivning när det handlade om solrosfrön istället för sprayfärg, säger Jules Baw och fortsätter:

– För att få igång nya saker får man vara lite busig, ta en bit mark och börja plantera.

Att visa på nya sätt att producera bra mat nära oss är det som Tillväxts busodlingar främst handlar om. Skulle mattillförseln till de stora städerna i världen skäras av skulle maten vara slut på några få dagar, förklarar Dante Hellström. Och att transportera mat kors och tvärs över jorden, som vi gör i dag, är alltför energikrävande eftersom de fossila bränslena är på väg att ta slut.

– Dagens jordbruk gör av med mer energi, i form av olja och vatten, än vad man får ut. Visst är det effektivt om man ser till arbetsinsats per människa, men inte sett till energiförbrukningen och miljö- och samhällskonsekvenserna, säger Dante Hellström som tror att den ekologiskt odlade trädgården är framtiden för vår matproduktion.

Nils Tiberg är också engagerad i Tillväxts odlingar, liksom i flera andra stadsodlingsprojekt i Fisksätra, så som en plantskola och Odla med solen – ett socialt företag för lokal försörjning. Han var tidigare professor vid institutionen för samhällsbyggnad i Luleå där han undervisat i hållbar utveckling.

– Många kanske tycker att det här verkar orealistiskt och inte värt att satsa på, men det är viktigt. Att odla mat lokalt och påverka sitt närområde handlar om egenmakt. Det skapar både jobb, gemenskap, bättre miljö och hälsa, säger Nils Tiberg vars vägar korsades med Dantes då han flyttade till Fisksätra för fem år sedan.

– Stadsodling har en stor hälsopotential. Genom att komplettera vår vanliga mat med kryddor, bär och frukter från egna odlingar får vi i oss fler antioxidanter och vitaminer. De grönsaker vi köper i butik i dag är ganska utarmade genom industriell produktion, säger Nils Tiberg.

– Nä, nu får ni ta och jobba lite, avbryter Dante Hellström och sätter fotografen att plantera en björnrotsplanta.

Själv får jag ett par handskar, en kratta och en säck i mina händer och skickas iväg till skogsdungen bredvid för att samla ihop torra eklöv att lägga på planteringarna. Det ska ge skydd och näring till jorden, precis som i skogens ekosystem.

Urban odling - alla artiklar