När Susanne Stavborg, 50, ringer sin 16-årige son på fredagskvällen för att kolla var han är vet han precis hur man retas med en mamma. Han brukar svara ”Jag dricker bira” eller ”Jag är yr”, fast han inte alls druckit något.

– Som tonårsförälder inser man att varje dag kommer första fyllan ett steg närmare. Men för varje dag som går känner jag mig också tryggare, de blir äldre och mognare, säger Susanne Stavborg som har 16-åriga tvillingar, en son och en dotter.

Hennes kompis Marjo Johansson, 42, har sex barn: 9, 11, 13, 15, 17 och 19 år.

– Jag tror att det är viktigast att man talar med barnen om hur man ställer sig till alkohol. Det är ganska naturligt att man pratar om hur mycket man ska dricka och att man måste kunna ta hand om sig själv, säger Marjo Johansson.

Hennes äldsta dotter har valt att inte dricka alls, vilket Marjo är glad för.

Marjo Johansson och Susanne Stavborg är grannar och vänner. Deras familjer brukar umgås med några andra familjer och nu när barnen är i tonåren har alkohol blivit ett diskussionsämne, både om gränsen för egna drickandet och hur man förhåller sig till barnen.

– Ungdomarna behöver själva ta ställning till hur de ska göra med alkohol. Nu, när de är större, tänker jag mer på hur de ­påverkas av hur vi gör och hur vi umgås med våra vänner. Jag skulle backa om jag hade vänner som drack för mycket, säger Susanne Stavborg.

– Om man diskuterar med barnen att vuxna får dricka men inte ungdomar eftersom de inte kan hantera det, så går det inte att umgås med vuxna som blir ­askalas-berusade stup i kvarten, fortsätter hon.

Även om man har bestämt sig för vilket förhållningssätt man ska ha till alkohol gentemot barnen så är det lätt att hamna i situationer där man undrar hur man ska göra. Det är en avvägning mellan att ha kontroll och att snoka för mycket, mellan att ge ansvar och att misstro. Då är det skönt att ha vänner att diskutera med.

Marjo kan bli upprörd över vilken självklar roll alkohol har i alla sammanhang. Hennes 17-åriga dotter är innebandy­tränare för ett lag med 13–14-åriga pojkar. När laget skulle till Prag följde även vuxna ledare och föräldrar med. I mejlet som gick ut stod det att vin och öl gick att köpa på bussen och att bussen skulle stanna vid bordershop så att de som ville skulle kunna handla ­alkohol.

– Då sade jag till min dotter att ”det är inte klokt, ni åker på en idrottsresa och så är det alkohol på bussen. Ska ledarna dricka ­eller hur är det tänkt?” Det är en idrottsresa, det blir jag lite störd av.

Susanne kan tycka att det är kluvet att prata om alkohol med ungdomar.

– Det är svårt. Å ena sidan får ungdomar inte lov att dricka, å andra sidan har jag som vuxen alkohol som medel att umgås och koppla av.

När Marjos nioåring deklarerar ”mamma, du luktar vin” när hon och hennes man har tagit ett par glas vin till middagen känns det lite sådär.

– Ibland kan vi säga att vi ska ta ett glas vin en vardag. Men då gör vi det när ungarna har lagt sig. Även om vi inte dricker i tid och otid så skulle vi nog få kommentarer om vi tog ett glas en onsdag.

Susanne och hennes man har fått kommentarer från ungdomarna när de har tagit ett glas en vardag.

– De är moralistiska i den ­åldern, men det är så klart ett sätt att testa oss: Var står ni?

När ungdomarna är ute på helgkvällarna brukar alltid någon av föräldrarna hålla sig helt nykter för att kunna hämta om det ­behövs. Längst ut på Värmdö där de bor går inte bussarna så ofta.

– Det är en trygghet när alla gör likadant och man har samma förhållningssätt. Vi är väldigt strikta. När vi hade studentmottagning för äldsta flickan, så bjöd vi bara på folköl, inte på vin eller starkare grejer, om de var över 18 år men under 20. Då får de hålla sig till det de kan köpa i affärerna och det tycker mina barn är jättepinsamt, berättar Marjo.

Varken Susanne eller Marjo tänker bjuda sina barn på alkohol hemma förrän de fyllt 20 år, den ålder då de själva får handla på Systembolaget. Susanne och hennes man har lovat barnen hjälp med körkortet om de inte röker eller dricker före 18-års­dagen och hoppas att det ska vara en morot.

Om Susannes barn ska sova över någonstans brukar hon ringa och höra att det går bra och att föräldrarna är hemma, även om hennes dotter tycker att det är töntigt.

– Man får försöka trygga lite, prata med kompisars föräldrar om alkohol och hur man ska ha det. Det låter präktigt, men jag tror att det är en hjälp för att få barnen till ett måttligt drickande.

Vad hon vet så har hennes barn inte druckit alkohol och hon har heller inte tagit upp vad som kan hända, vilka situationer man kan hamna i.

– Det tycker jag egentligen att jag borde, men jag tror att de vet. Det är till exempel självklart att man inte kör moppe på fyllan. De vet redan någon som gjorde det och gjorde illa sig.

Men Susanne och Marjo har inte heller pratat om det roliga och avkopplande med alkohol, varför man dricker.

De är några vuxna som har vinprovning och ibland får barnen ha cola-provning samtidigt. Susanne kan känna sig lite kluven och fundera över om cola-provningen är att skola in barnen i alkoholkulturen.

– Det tror jag att det är, det är klart att de kommer att umgås på ett liknande sätt. Men jag tror att vi har ett rätt okomplicerat förhållande till alkohol. Det är en del av allt annat som man gör i en familj.

I både Marjos och Susannes ­familj finns klara gränser för hur mycket föräldrarna tillåter sig att dricka.

Men Susanne minns en midsommar för flera år sedan när hennes man hade tagit några snapsar för mycket och cyklade i diket.

– Jag tyckte i och för sig att det var lite kul, men barnen blev lite rädda. Han skrapade knäna och betedde sig inte som han brukade. De tyckte det var skitjobbigt och pratade jättemycket om det nästa dag. ”Vad konstig du var!”

Susanne tror att barn är mer uppmärksamma på subtila skillnader än vad vuxna tänker på, som att föräldrarna pratar högre eller får ett annat rörelsemönster när de har druckit. Det kan kännas otryggt för barn även med måttligt berusade föräldrar.

Marjo håller med. Hon minns hur det var när hon som barn hälsade på släkten i Finland där några drack rätt friskt och det ofta blev bråk.

Susanne är uppvuxen med en pappa som drack mycket och vet allt för väl hur det är när roligt går över i tråkigt.

– Men det finns inget som skulle få mig att välja bort alkoholen, att sluta dricka. Jag tycker att det tillhör livet på något sätt. Men sen är det en jäkla massa elände förknippat med det. Jag är verkligen för en restriktiv alkoholpolitik eftersom så många människor inte kan handskas med alkohol.