Vi skriver år 40 000 och det ser mörkt ut för mänskligheten.

Sedan många år tillbaka är jordens befolkning utspridd på flera miljoner planeter i galaxen. Visserligen proklamerade kejsaren ett galaktiskt korståg för att ena människosläktet igen. Men det var för 10 000 år sedan och resulterade bara i långvariga inbördeskrig och förödande konflikter med det mänskliga imperiets främsta fiende: Chaos.

Det är med de dystra förutsättningarna som några killar träffas en fredagskväll i en lägenhet på Kungsholmen i Stockholm för att iscensätta en blodig batalj mellan det goda, kejserliga imperiet och universums onda krafter.

– Vi började spela med varand­ra i högstadiet. Det är ju lite nördigt och man blev ju inte precis mer populär bland tjejerna för att man höll på med detta. De flesta lägger väl av när de är 20. Men jag vet de som är 50 och som fort­farande spelar, säger Ludde, 25 år och jurist som just gör sin tingsmeritering vid Stockholms tingsrätt.

Enligt stressforskaren Lennart Levi vid Karolinska institutet består ett väl avvägt och harmoniskt liv av tre beståndsdelar: Arbete, kärlek och lek. Och just den här leken är det ytterst få kvinnor som leker. Luddes fästmö till exempel har absolut ingenting emot att han ägnar sig åt det – men är själv totalt ointresserad.

För kvällens drabbning har man kommit överens om att han ska vara den goda kejserliga armén medan Krille är överbefälhavare över det ondas legioner. Till vardags arbetar Krille, 32 år, med biotekniska analyser på KTH.

Kylskåpet är laddat med Coca-Cola light och några flaskor Nils Oscar öl. Vitrinskåp täcker väggarna där det finns tusentals små handmålade figurer som används i spelet som kallas Warhammer 40000.

– Vi äger gubbarna som vi samlat på oss genom åren tillsammans. Jag skulle tro att de allt som allt är värda runt 100000 kronor, säger lägenhetens ägare Patrik, 30 år och mjukvaruutvecklare på ett dataföretag.

I bokhyllorna står ett antal ­meter med vackert illustrerade regelböcker för spelet och bakgrundsinformation till detta framtida kosmos där Warhammer 40 000 utspelar sig.

– Tyranider är varken goda ­eller onda. De är insektsliknande och äter upp allt på de planeter som de invaderar, berättar Patrik som försöker beskriva detta nästan oöverblickbara universum med de mest otroliga existenser – och icke-existenser.

Under spelets gång kommer han att fungera ungefär som en domare som ideligen slår i regelböckerna för att ta reda på vad vissa figurer kan och inte kan göra vid vissa bestämda tillfällen. Kalle, 30 år och doktorand i fysik vid KTH, sitter i soffan och läser en bok om djurspår i naturen men följer hela tiden spelet med ett halvt öra.

Krille och Ludde förbereder slaget mellan de båda makterna och placerar ut ruinbyggnader av plast, några träd och i mitten en park med en fontän. Spelarna har en viss poängsumma som de får ”köpa” figurer för. Krille plockar åt sig en drakliknande varelse som inte ser ett dugg snäll ut. Den ser snarare ut att komma från en helvetesmålning av Hieronymus Bosch.

– Han var människa från början men har bytt sida sedan han välsignats av Chaos-gudarna, ­berättar han.

Ludde måttar med en mätsticka då han placerar ut delar av det kejserliga gardet bakom en sönderskjuten och eldhärjad byggnad. För flera av arméerna på de olika planeterna har det ­publicerats detaljerade kodexar av det brittiska företaget i Nottingham som hittat på Warhammer 40 000.

Det finns också en uppsjö av bakgrundsmaterial om detta universum, bland annat en roman­serie i sju delar - hittills.

– Det har också varit möjligt att skicka in rapporter, beskrivningar av bataljer man spelat och som i vissa fall vävts in i bakgrundsmaterialet, i de pågående berättelserna som publiceras kontinuerligt, berättar Patrik.

Spelet börjar och Ludde slår med tärningarna. En av hans stridsvagnar avlossar en salva mot fienden. Med en genomskinlig gradskiva kollar han och Krille hur skottet träffat. Inte så allvarligt, men dock en träff.

Krille rycker fram med en ­division. Med ett metallmåttband – engelska tum – mäter han räckvidden för deras vapen. Patrik slår i regelboken.

– Om man avancerar med tunga trupper går det inte att skjuta samtidigt, säger han.

Första dödsoffret blir en av Krilles fotsoldater. Bataljerna är blodiga och går helt enkelt ut på att tillintetgöra fienden. Det tas inga fångar och frågan om inte någon armé respekterar Genèvekonventionen besvaras med kluckande skratt av de båda spelarna.

– Det kreativa tänkandet stimuleras i denna väldigt strukturerade fantasivärld. Det jag gör på mitt jobb är inte lika häftigt. Där löser jag uppgifter som jag får mig tilldelade. Här kan man göra bort sig, här får ingenting man gör några som helst konsekvenser, säger Patrik när han försöker beskriva fascinationen av Warhammer 40 000.

När Ludde sökte jobb för ett tag sedan på ett advokatkontor berättade han i ansökan att han sysslade en del med rollspel.

– Det uppfattades positivt. Man lär sig strategiskt tänkande och måste följa regler. Det är samma sak i juridiken. Men det gäller förstås att skilja på sakerna. Skulle jag till exempel föreslå att någon ska dömas till att offras till en demon skulle jag nog få sparken.

Det intergalaktiska kriget mellan Krille och Ludde går nu in på andra timmen. Det ser inte bra ut för imperiet och stora delar av dess elitstyrkor har utplånats. ”En massaker”, suckar Ludde. Krille tar en klunk Coca-Cola, mäter och avancerar med sina onda styrkor.

– In the grim darkness of the far future, there is only war, citerar Patrik från spelets under­rubrik.

En mörk framtid, bara krig.

Citatet är ett svar på frågan om spelet har någon anknytning till den värld vi lever i just nu.

– I mitt jobb på KTH flyttar jag vätskor. Det här är väsentligt ­annorlunda. Jag kan ta paus i ­jobbet och tänka på spelet som innebär lite mer tänkande. Ett kul nöje med mycket tänkande, säger Krille.

Bataljen mellan honom och Ludde är förhållandevis begränsad och pågår bara i ett par timmar. För några år sedan iscensatte de ett slag som var tolv gånger större och som krävde ett stort vardagsrumsgolv. Tre dagar höll de på.

– Vi planerade slaget under ett halvår, berättar Ludde.