Sommar även på egen hand

- Familjen har upptagit så mycket av min tid. Jag var alltid fokuserad på vad vi skulle göra ihop, också på semestern. Men så händer saker man inte räknat med. Skilsmässa. Plötsligt var allt ändrat och inga av det gamla strukturerna fanns kvar.
Ann-Charlotte Oetterli är på många sätt en vanlig svenska. Hon levde i ett äktenskap, skaffade två barn och lade all kraft på att få familjeliv och arbete att fungera. Båda jobbade och som för de flesta småbarnsföräldrar hade de svårt att få tiden att räcka till. På semestern hyrde hon och maken ett hus. Så småningom köpte de en tomt för att bygga lantställe på. En dröm skulle förverkligas.
- Det skulle vara lek, bara fötter och mat i det gröna tänkte vi väl båda. Resten av året är tiden så begränsad och barnen behöver ett avbrott i vardagen.
I stället blev det separation. Det var just i begynnande semestertider som Ann-Charlotte och hennes dåvarande man bröt upp. Beslutet fattades snabbt. Hon visste inte vad hon skulle göra eftersom all ledig tid gått åt till familjen och med två småbarn blir det sällan så mycket tid att tänka på annat.

Så i brist på annat packade Ann-Charlotte sina och döttrarnas grejer och for till landet av gammal vana. Hon fick med sig barnens mormor och en av sina barns kompisar ett tag, men i övrigt var hon och tjejerna ensamma.
- Det var faktiskt ganska hemskt och inte så vilsamt direkt. Vira var bara ett år och ett så litet barn är svårt att släppa ifrån sig. Jag kände mig så övergiven att jag bestämde mig för att inte åka tillbaka.
Det som hade varit ett ställe att hämta kraft på blev plötsligt något jobbigt och förknippat med brustna drömmar. Resten av sommaren tillbringade hon och döttrarna i våningen i stan och så åkte de och hälsade på släktingar. Det kändes konstigt och gav inte direkt någon semesterkänsla.
Året därpå bestämde sig därför Ann-Charlotte för att göra något annat. Det blev en semesterresa med bil. Hon och barnen hyrde in sig på vandrarhem en vecka.
- Det var visserligen trevligt men vi fick ju inte kontakt med någon annan. Det kändes ensamt och lite stympat.

Ann-Charlotte kände också att hon behövde tid för sig själv. Hitintills var det hon som stått för hela hemarbetet och tagit ansvar för barnen. Exmaken hade alltid tillbringat så mycket tid på jobbet, trots att han hade eget företag och borde kunna bestämma tiderna själv. Dessutom var hon och döttrarna nu ensamma på semestern och ingen kunde byta av Ann-Charlotte.
- I dag skäms jag nästan för att berätta hur det var när det är så självklart med jämställdhet. Men det var verkligen jag som stod för markservicen.
Exmaken fick ta barnen en vecka. Så här långt hade döttrarna mest bott hos Ann-Charlotte, även om det var tänkt att de skulle ha delat ansvar så småningom.
- Det löste många problem och det var oerhört skönt att få vara för sig själv ett tag. Jag fikade, gick och simmade och gjorde sådant som man inte kan göra med barnen.
Och så hann hon tänka. Inse att hon nu var ensam med två barn. Känna sorgen. Men också acceptera att förhållandet varit slut en längre tid, att hon och exmaken vuxit ifrån varandra. Hon var trött på att ständigt vara hemma och vänta med barnen. Nu gällde det att ta ställning till hur hon skulle organisera sitt nya liv. En fråga var just hur ledigheten skulle spenderas.
Ann-Charlotte tog kontakt med Makalösa Föräldrar - en förening för ensamstående föräldrar som behöver nya kontakter. Föreningen hittade hon på nätet.
- Jonas (exmaken) köpte ut mig från lantstället, så det alternativet fanns inte ens kvar. Det hade ändå känts fel. Huset var ju vår - min och Jonas - gemensamma dröm, en dröm som inte längre fanns kvar.
Ann-Charlotte minns väl när hon första gången bestämde sig för att åka iväg på semester och kollo i Makalösas regi. Det fanns flera olika varianter och prisnivåer att välja på.
- Jag valde ett där man slapp laga mat.
Färden gick ut i skogen utanför Örebro. Till badvatten, promenadstigar och lata dagar i solen. Det blev precis så bra som Ann-Christine hoppats på. Hennes barn fick andra barn att leka med och hon fick
andra vuxna att prata med. Det blev en vecka där Ann-Charlotte för första gången på länge fick uppleva känslan av att sätta sig vid ett dukat bord. Det var semester på riktigt!
Visst kunde det vara påfrestande att dela dygnets alla timmar med människor man inte känner, men Ann-Charlotte och döttrarna gillade lägerlivet.
Resten av sommarledigheten tillbringade de hemma och så åkte de det vanliga varvet och hälsade på - hos mormor och Ann-Charlottes bror och hans barn. Sedan var pengarna slut.
- Det är ju inte precis så att det är halva kostnaden för att man har barnen halva tiden, säger Ann-Charlotte med en grimas.
För ensamstående blir ekonomin ofta ett problem. Plötsligt ska en lön täcka allt. Hon retar sig på att rabatter sällan ges till frånskilda med barn, utan bara till hela familjer. Speciellt nu när barnen blivit äldre och hon måste betala inträde för båda, vad de än hittar på.
Tankarna om den lyckliga familjen drabbar fortfarande Ann-Charlotte och hon kan känna sorg över att det blev som det blev trots att hennes frihet är större i dag. Nu när de faktiskt delar på ansvaret är ju barnen hos sin pappa hela veckor i taget.
- Jag var nog ganska naiv när jag träffade min man och vi skaffade barn. Jag hann till exempel aldrig bo själv och tog med mig ett mönster hemifrån om hur saker skulle vara. Det var en bidragande orsak till att vi fastnade i de roller vi gjorde.
Ann-Charlotte är själv uppväxt med en ensamstående mamma. Mamman stod för all service genom åren, även de perioder då det fanns en ny man med i bilden.
Exmaken har inte ändrat sina vanor lika mycket. Han har kvar tomten och det lilla huset som den forna familjen en gång köpte åt sig. Tillsammans med en ny kvinna ska det hus som aldrig blev byggt snart uppföras. Fördelen är att döttrarna har kvar sitt lantställe.
- Och så får de längre sommarlov. Eftersom vi delar på sommaren kan de vara lediga från fritis och skola i sammanlagt åtta veckor. Det är fördelen med att vara frånskild och ha delad vårdnad.
De första åren hände det ändå att Ann-Charlotte saknade huset och gemenskapen med exmakens familj, som hon inte träffar alls längre. I dag har hon ersatt det med egna vänner. Genom Makalösa Föräldrar har Ann-Charlotte byggt upp det nätverk hon inte hann skaffa sig under familjetiden. Via träffar på webben ordnar föreningen aktiviteter för både föräldrar och barn och var och en deltar så mycket de har lust.
En del av semestern har de gjort till en vana att fira tillsammans. Varje år drar hon och barnen iväg på kollo en vecka och de prövar lite olika saker. Förra året blev det ett yogaläger som Ann-Charlotte uppskattade mycket.
- Dessutom har jag blivit modigare, säger Ann-Charlotte och skrattar försiktigt. Jag vågade inte så mycket innan. Nästa steg är att åka utomlands med barnen. Gärna något varmt land, vi har pratat om Thailand.
Men det nya livet kräver en annan organisation, förstås. Numera vet hon att det gäller att planera så att man inte bli kvar ensam och isolerad med barnen. Då blir alla tre uttråkade. Att "vänta och se" är ett
minne blott. Ann-Charlotte har fått en otrolig rutin på att snabbt plocka ihop matsäck och sticka iväg, ofta med vänner just från Makalösa.
- Både nätverket i stan och kollon kräver att man själv engagerar sig och tar initiativ. I det moderna livet kan ingen längre sitta ned och bara konsumera.
Årets semester då, hur blir den?
Först hade de tänkt åka till Gotland, men äldsta dottern har blivit så stor att hon ska åka på eget kollo en vecka. Sedan blir det två gånger två veckor med pappa och däremellan åker Ann-Charlotte och tjejerna den vanliga rundan och hälsar på släkten.
- Och så blir det förstås en vecka med Makalösa. Det är vår tradition.