I sommar tar Malin t-banan till Norsborg

Semesterprojekt? Det är knappast något som upptar Malins tankar. Hon har aldrig haft semester och det lär inte bli någon i år heller. Fast projekt som måste klaras av i sommar saknas inte: Malin ska flytta från studentettan till en hyrestrea i Vårberg, vila sig friskare, jobba på vårdhem, förbereda en C-uppsats – och förhoppningsvis njuta av ett och annat bad i Mälaren tillsammans med sin son.

Malin är 24 år och ensamstående mamma till Andreas som är 4 år. Hon har just avslutat näst sista terminen på Röda korsets sjuksköterskeutbildning och blir den första av sin mammas sju barn med en högskoleexamen. På kvällarna när Andreas somnat i köket i studentettan har hon plockat fram böckerna för att plugga.
Ända sen hon flyttade hemifrån, fem dagar före sonens födelse, har det varit knapert. Nu har hon kämpat med studier och praktik på olika ställen inom sjukvården i fem terminer och varje sommar har det varit samma visa: Sista studielånet kommer i maj. Har hon haft turen att få sommarjobb får hon lönen först i slutet av juni eller juli. Hyra och annat ska förstås betalas som vanligt. Juni månad är årets absolut fattigaste. Det är inte tal om att köpa glass på stranden eller att kosta på sig några nöjen som kostar pengar.
– Nej, i min situation har man med sig en macka och en frukt hemifrån när man går till stranden, säger Malin.

Andreas, som är fyra år, klagar inte. Viktigast för honom är att få tillgång till hink och spade. Än så länge har han inga krav på häftiga aktiviteter, dyra kollovistelser, besök på Gröna Lund eller att få ha särskilda kläder på sig. Han trivs jättebra på sitt dagis och tur är väl det när mamma Malin måste sommarjobba för att kunna betala hyra, mat och annat. I år ska Malin arbeta på ett vårdhem för äldre, men hon börjar först den 15 juli. Innan dess ska hon återhämta sig efter en tids sjukdom. Hennes mamma, som hjälpt henne mycket med Andreas, fick en stroke i maj. Det utlöste en krisreaktion hos Malin. För tillfället är hon sjukskriven med lägsta sjukersättning. Det var inte möjligt för henne att börja jobba direkt efter terminens slut. Andreas är bara hos sin pappa var tredje eller fjärde helg.

Fenomenet semester är så avlägset för Malin att hon inte ens funderat ut vad hon skulle vilja göra. Vi träffas på ett fik i Skärholmens centrum, sätter oss vid ett utebord ute på Bredholmsgången. Det är svalkande i skuggan denna varma dag, men Malin låter sig inte lockas av läsk eller några av diskens söta läckerheter. Hon förklarar att hon står sig bra efter en rejäl frukost.
Det tar ett tag innan hon kan komma på vad hon skulle vilja göra på en semester. Några högtflygande planer för sin första semester har hon inte.
– Jag skulle nog vilja åka till Finland, säger hon lite dröjande. Där bor en av mina bröder och min farmor. Det är nog vad jag skulle göra om jag hade pengar över till en resa.

Finsk sisu är ett epitet vi gärna sätter på personer med rötter i Finland. Lite fördomsfullt är det säkert, men ordet dyker upp i tankarna när man lyssnar på Malin som så målmedvetet och strävsamt pluggat från det att hennes son var stor nog att gå på dagis. Trots att hon haft ensamansvar för sonen från första början, trots att hon inte kunnat räkna med ekonomisk hjälp hemifrån och trots att hon inte kommer från ett akademikerhem. Malin är kroppsligt späd och ser ung ut, men hon ger ett moget intryck med sin fasta blick och sina sakliga svar på mina frågor.
I år består sommarfriheten i att socialen gav henne möjlighet att köpa ett SL-kort. Med studiemedel på 5 500 kronor och en hyra på 4 700 kronor för en etta blir det kärvt även om både bostads- och underhållsbidrag tillkommer.
– Med ett SL-kort kan jag i alla fall åka och hälsa på min syster som bor i Hässelby och min mamma som bor i Norsborg. Syrran har barn i samma ålder som Andreas. De brukar ha kul ihop.
Malin berättar att hon flera gånger gått den långa sträckan mellan lägenheten i Bredäng och mammans hem i Norsborg, eftersom hon inte haft pengar till SL-kort. För det mesta är det mamman som kommer till henne.
– Mamma köper alltid SL-kort trots att hon inte har så hög pension.
Att hälsa på syskonen som bor på andra håll i Sverige och i Finland har det inte varit tal om för Malins del.

Efter att ha blivit tipsad av sin mamma gick Malin till FVO, Föreningen för Välgörenhetens Ordnande, för att söka hjälp till att betala den dubbelhyra hon drabbas av när hon lämnar studentettan i Bredäng för att flytta till en trerummare i Vårberg. Eftersom hon snart har studerat klart visste hon att det gällde att hitta en lägenhet innan sista terminen är slut. Efter det får man inte bo kvar i en studentlägenhet.
Genom att skicka brev till olika fastighetsägare fick hon napp nyligen. Trean är knappast en drömlägenhet, men Malin får ett förstahandskontrakt och den ligger på hyfsat avstånd från det dagis Andreas går på i dag. Ska hon ha den måste hon flytta in bums. Dubbelhyran i juli månad blir bortåt 10 000 kronor – en omöjlighet att betala som student och ensamstående mamma.
Nya glasögon behöver hon också. Kanske kan hon få bidrag även till det. Men några extrapengar till en veckas stughyra eller någon annan form av ”rekreation” har Malin inte ens sökt pengar till. Semesterprojekt finns inte ens på önskelistan.
– Alla de utgifter man har hänger över en hela tiden. Det är viktigast att klara av dem.

Men Malin hoppas att hon som blivande sjuksköterska ska kunna få ett jobb som ger henne möjlighet till semesterprojekt i framtiden. En lön på minst 17 500 kronor i månaden känns knappast astronomisk, men ändå lovande.
– Jag har hört att de betalar runt 20 000 kronor på vissa ställen. Vi får se vad det kan bli.
Kraften att vidareutbilda sig kom med Andreas. Efter hans förlossning bestämde hon sig för att bli barnmorska, trots att hon hade haft helt andra tankar om framtiden när hon gick samhällsprogrammet med medieinriktning i gymnasiet. Då höll hon mest på med fotografering och filmande.
– Jag ville verkligen göra något efter mammaledigheten. Inte bara sitta i någon kassa resten av mitt liv, säger Malin, som har många gamla kompisar som fått barn tidigt.

Hon började med att komplettera sina studier på Komvux. Efter det kom hon in på sjuksköterskeutbildningen. Sedan dess har hon hunnit praktisera på många olika avdelningar, bland annat på förlossningen.
– Det var faktiskt lite skrämmande och ett enormt ansvar, så nu vet jag inte om det är just barnmorska jag vill bli. Jag vill prova på olika jobb inom sjukvården. Många säger att det första året som sjuksköterska kan vara lite skrämmande. Under praktik har man ju alltid en ansvarig sjuksköterska med sig.
Innan Malin kan stoltsera med sin sjuksköterskelegitimation måste hon få ihop en uppsats om hur dementa upplever smärta. Tankarna på den lär gnaga under sommarmånaderna.
– Jag tänker i alla fall ta två – tre veckor när jag inte alls ska fundera över det där, säger Malin bestämt.
Malin har lärt sig hur man måste dela upp arbete och ledighet för att orka med studier, föräldraskap och allt annat i livet. Nästa sommar är hon 25, förhoppningsvis anställd som sjuksköterska någonstans och kanske rentav på väg till Finland för att fira sitt livs första semester.

Maria Carling

maria.carling@svd.se

Fler artiklar | Blogg