Högläsning bästa vägen till läslust

Under stjärnorna i det runda turkosa rummet har några förväntansfulla barn samlats. Det är ­sagostund på Kulturhuset i Stockholm. När barnen satt sig till rätta på golvet börjar Mimmi Willner att med stor inlevelse läsa sagan om de tre bockarna Bruse och det gruvligt elaka trollet som hade ögon stora som tallrikar och en näsa lång som ett kvastskaft…
– I dag är många föräldrar och förskollärare väldigt inriktade på läsning och tror att det är viktigt att barnet lär sig att rabbla alfabetet. Men det viktigaste vi vuxna kan ge barnen är läslust. Och det gör man genom att läsa högt för dem. Jättemycket! säger Susanna ­Ekström.
Hon är litteraturpedagog och undervisar på Lärarhögskolan i Stockholm. Dessutom recenserar hon barnböcker och föreläser ofta om just högläsning.
Vi träffas hemma i hennes lägenhet i Stockholm och att det är två läsande personer som bor där råder ingen tvekan om. Väggarna är täckta från golv till tak med bokhyllor. Ett av sovrummen är helt inbäddat av barnböcker ordnade efter författare. I ett annat har Susanna Ekström samlat alla sina sagor. Där trängs Bröderna Grimm med en vackert illustrerad samlingsvolym med afrikanska sagor.
Under intervjun springer hon flera gånger iväg för att hämta en bok med en speciell tecknarstil eller en kul formulering: ”Titta på den här spännande bilden.” ”Och lyssna på det här…” utbrister hon entusiastiskt.
– Främsta anledningen till att man ska läsa högt för barn är att det är så roligt. Man märker ju också bland vuxna att tidiga läsupplevelser har betydelse. När jag såg operan Loranga, Mazarin och Dartanjang med mina barnbarn var salongen full med vuxna som troligtvis läst Barbro Lindgrens bok som små. Mina egna barn var också lite besvikna över att jag bara bjudit med barnbarnen, säger hon och skrattar.
Liksom nästan alla experter på området konstaterar Susanna Ekström att böcker stimulerar barns språkutveckling. Högläsningen berikar ordförrådet, ger barnet ett bra uttal och en känsla för hur språket låter.
– Barn som får höra böcker ­läsas blir dessutom ofta sugna på att själva lära sig läsa och berätta. När jag högläser för barn talar jag alltid om vem eller vilka det är som har gjort boken. Det är viktigt att förstå att den är skapad av människor, för då inser ungarna att de själva kan skriva texter eller göra bilder. Det stärker deras identitet som kreativa personer, säger hon.

Men högläsning handlar inte bara om inlärning. Det är också ett väldigt trevligt sätt att umgås, understryker Susanna Ekström. Uppkrupna i soffan med en bra bok kommer barnet och den vuxna varandra nära såväl fysiskt som psykiskt. Genom läsningen får de en gemensam upplevelse som de sedan kan prata om.
– Som vuxen får man vara uppmärksam och försöka lyssna till de berättelser som barnen ger tillbaka vid högläsningen. Deras egna reflektioner kring bild och text ­säger ju ofta mycket om vad som pågår inom dem, säger hon.
Så hur tidigt kan man börja slussa in barnen i böckernas värld? Enligt Susanna Ekström finns det egentligen ingen nedre gräns. För ett spädbarn kan det vara en njutning att bara höra mammas eller pappas röst. Så småningom kan man börja prata om det man ser i bilder- ­eller pekböcker. Man bör dock inte läsa för länge. Hellre fler korta stunder.

– Små barn är oftast intresserade av böcker, men de kan behöva lite hjälp att behålla koncentrationen. Ett sätt kan vara att använda sig av fler sinnen och lekläsa böckerna, säger hon och springer efter en vit tygpåse.
Ur den plockar hon fram ett litet täcke och en kudde som hon bäddar med på soffbordet mellan oss. Därefter tar hon fram tygdockan Lisen och en massa mjukisdjur. Med stor inlevelse börjar Susanna läsa högt ur boken Lisen kan inte sova av Kaj och Per Beckman. ”Mamma”, ropar Lisen. ”Jag kan inte sova utan DOCKAN.” ”Gå och hämta den då” ropar mamma från rummet intill. På varje sida gör Susanna sedan en paus och stoppar ner ett nytt litet djur under täcket: nallen, hunden, kissen… På sista ­sidan är det så fullt i sängen – att Lisen inte själv får plats!
– En bok är ju en gestaltning av verkligheten och därför lite svårare för små barn att ta till sig. Man kan hjälpa dem lite på traven genom att gå från den tredimensionella berättelsen med dockorna till den tvådimensionella berättelsen på boksidorna, säger Susanna Ekström, som en stund senare drar på sig en liten söt ­tigermössa för att illustrera hur även de lite större barnen kan ­behålla koncentrationen genom att klä ut sig till lilla tiger och ta över vissa av replikerna i boken.

Vill man väcka läslusten hos ett barn är det också oerhört viktigt att man försöker läsa skapligt bra, konstaterar Susanna Ekström. För att få liv i berättelsen kan man experimentera med olika röst­lägen, pauser, betoningar och artikulation. För den ovana kan det krävas en viss övning.
– Trots att jag läser professionellt skulle det aldrig falla mig in att högläsa en bok för barn utan att själv ha läst boken högt för mig själv först. Man kan också gärna pröva att rytmisera berättelsen, för då kommer barn ihåg den lättare, säger hon och visar genom att slå handen i bordet: ”dam, dam, da dam”.
En av de saker hon gillar med boken om Lisen som inte kan sova är just att den är så rytmisk och innehåller många upprepningar, vilket barn gillar.
– Som vuxen kan man ju tycka att det blir lite tjatigt, men det får man stå ut med och göra något ­roligt av.
Skulle ens barn ändå vara ointresserat och tycka att det här med läsning är tråkigt, gäller det att försöka ladda böcker med positiva känslor och förväntningar. Susanna Ekström berättar om en kvinna vars pappa ofta köpte böcker till dottern och som alltid gömde dem någonstans i hemmet så att hon fick leta efter dem.
–‑Snacka om att höja värdet på boken! Det blev ju som en skattjakt. Som förälder kan man också slå in boken och låta barnet öppna paketet. Det handlar om att på olika sätt ge boken en positiv laddning.
Men som heltidsarbetande småbarnsförälder är man ju ganska trött när man kommer hem från jobbet. Alla kanske inte har så mycket kraft kvar till vilda bokjakter eller inlevelsefull högläsning.
–‑Jag har träffat en del föräldrar som sagt att de bara somnar när de läser för barnen på kvällen, men om man inser hur viktig läsningen är så håller man sig nog vaken. Som förälder är det också viktigt att komma ihåg att även om man själv känner sig som en dålig högläsare, är det ingen som kan ersätta en. Mamma och pappa är alltid bäst, även som hög­läsare.

Men huruvida läslusten infinner sig eller inte handlar förstås inte bara om hur man läser, utan också om vad. Susanna Ekström nämner snabbt några favoritböcker som hon tycker att alla barn bör ha i sin bokhylla: Knacka på av Anna Clara Tidholm, en versbok av Lennart Hellsing och Loranga, Mazarin och Dartanjang av Barbro Lindgren.
–‑Men egentligen måste man välja böcker utifrån det enskilda barnet. Även om jag själv är kritiker menar jag att det är föräldrar eller lärare som känner barnen och som bäst vet vad som passar. En bok kan vara hur bra som helst utan att vara intressant för ett visst barn vid ett speciellt tillfälle.
En barnboks kvalitet handlar inte heller bara om texten, betonar Susanna Ekström. Den ska också innehålla bilder som utmanar ögat. Det kan vara allt från grafiska former i svartvitt till expressiva färgsprakande koloritmålningar. Det viktiga är att barnet får möta olika sorters bildspråk.
–‑Det tråkiga i dag är att så mycket av de bilder som barn exponeras för har samma bildspråk som Disneyfabriken. De bilderna finns i reklamen, på leksaksförpackningar, på film och i de böcker som ligger i jättetravar i varuhusen. När man hela tiden möts av samma bildspråk får man en fattigare bildspråks­utveckling, säger hon.
Av de drygt 1100 nya barn- och ungdomsböcker som gavs ut förra året finns det förstås en hel del som väl lever upp till de text- och bildmässiga kvalitetskraven. Ändå upplever många föräldrar att boken står sig rätt dåligt i konkurrens med andra medier. Böckernas värld har trängts undan av datorspel, tv-program och dvd-filmer.

Vilken betydelse har det för barn med läsning?
– Det inkräktar säkert lite på den tid som annars skulle kunna ägnas åt läsning. Ska man både se på Bolibompa och sedan spela spel på datorn blir det inte så mycket tid över för högläsning innan det är dags att lägga sig, konstaterar Susanna Ekström.
Hur skapar man då som förälder rum för den viktiga läsningen? Hennes grundtips är att försöka sätta tidsgränser för olika konkurrerande aktiviteter. Efter ett visst klockslag stänger man helt enkelt av tv:n eller plockar undan den där uppslukande leksaken.
–‑Min erfarenhet är att om jag säger till en grupp barn: ”Kom så ska jag berätta en saga för er”, så kommer de alltid. Ibland tror jag att föräldrar ger upp i förtid innan de ens har försökt. Men om de insåg att högläsning är lika viktigt som att äta och gå ut, kanske de skulle anstränga sig lite mer.

Anna Lagerblad

08-13 51 65

anna.lagerblad@svd.se

Fler artiklar