Bara de små leker i skogen

De flesta av oss föräldrar lär hellre våra barn att kryssa genom stormarknaden än genom storskogen. 2000-talets barn leker helst inne eftersom det finns så mycket roligt att göra där

Samtidigt gror det dåliga samvetet bland mammor och pappor. Att få ett nära förhållande till naturen ingår i sinnebilden för ”en god barndom” hos många svenskar. Som tur är tar för­skolorna ett stort ansvar för utelivet bland de minsta, till exempel Ur & skur-förskolan Skogsängen i Stuvsta.

Vinden viner mellan granarna och snön ligger djup i skogen där barnen går runt i en ring och sjunger. Om inte barnen hade reflexvästar skulle de passa in vilken vintrig Elsa Beskow-bild som helst. Precis som den amerikanske författaren Henry

David Thoreau förespråkade i boken ”Skogsliv vid Walden” redan år 1854 har Skogsängenbarnen en plats i sin skog som de återvänder till. Här följer de års­tidernas växlingar.

Just den här morgonen bjuder stenarna i skogen på en härlig halka. Barnen drar sig uppför en slänt genom att hålla i långa trädrötter. Sen svischar de ner snabbt. Och så upp igen. Andra myser i de kojor som blir till under granarnas lägsta grenar.

– Det blir inte lika många konflikter i skogen, leken är mer könsneutral och fantasin stimuleras, berättar Elisabeth Bergquist som är föreståndare på Skogsängen.

Medan vi pratar visar barnen hur effektivt motoriken tränas. Runt omkring oss rider de på stockar och rullar nerför snöiga backar. Liksom flera av sina kolleger har Elisabeth högskolepoäng i den speciella utepedagogiken. I Sverige har naturen ett högt värde.

Kanske kommer de här barnen i framtiden att agera i enlighet med gamle Thoreaus tankar om att ett liv nära naturen föder en respekt för den och en vilja att den ska bestå.

Vurmen för naturen växte fram under det sena 1800-talets nationalromantik. Naturen blev en del i byggandet av nationalstater. Friluftsfrämjandet, som står bakom Ur och skur-pedagogiken, startade år 1892.

När folk flyttade in till städerna började de idealisera landsbygden, naturen och den rena luften. Trenden håller i sig. Ju mer urbaniserade vi blir desto mer hyllar vi naturen, visar forskarna i antologin ”Naturen som symbol för den goda barndomen” (Carlssons).

Samtidigt har besöken i den stadsnära skogen halverats de senaste 20 åren. Men Gunilla Halldén, professor vid Tema Barn i Linköping och redaktör för boken lyfter fram ett undantag. De minsta barnen är faktiskt utomhus betydligt mer i dag än de var förr.

– Förr i världen hölls de minsta barnen inne. Bara de som var stora nog att klara sig själva gick ut, säger hon.

En amerikansk bok från år 2005, ”The Last Child in The Woods”, av Richard Louv, för fram tanken att dagens barn lider av NDD, Nature Deficit Disorder, det vill säga att de lider brist på natur i sina unga liv.

Gunilla Halldén tycker att amerikanen Louvs bok är problematisk. Den är i mångt och mycket ett hyllande av författarens egen barndom på 1940- och 50-talet, menar hon, och påpekar att det saknas ett kritiskt tänkande kring varför naturen är så bra för barn.

– Naturen fostrar inte bara ädla känslor. Det finns ett glorifierande av naturen och naturupplevelser som borde ifrågasättas. Vi har en nostalgisk bild av hur barn ska leva, gärna utomhus i naturen, och det händer att vi skuldbelägger barnen för att de inte lever så.

Gunilla Halldén menar att vi måste vara realister och inse att det inte finns tid och rum för allt när familjer lever som de flesta gör i dag. Förskolan blir därför den institution som kan introducera barnen till naturen.

Disa Bergnéhr har studerat hur natur och utevistelse diskuteras i relation till förskolans pedagogik. I ett kapitel i forsknings­antologin skriver hon att det ofta förs fram att motoriken tränas i naturen, sinnena utvecklas, barnen lär sig bättre både ute och när de kommit in igen. Många barn får ett lugn i kroppen. Naturen ger färre och lugnare sinnesintryck.

– Det anses genuint att vara i naturen. Det vi inte gör idealiseras lättare. När barnen var ute jämt ansågs det inte ha samma kvaliteter, säger Disa Bergnéhr.

Hon har också funderat över varför så få skolor har uteprofil.

– Vi tycker att det är väldigt viktigt för de minsta att vara ute i naturen, men sen tar det stopp, påpekar Disa Bergnéhr.

Eva Änggård som också medverkar i forskningsantologin har svar på varför den naturvurmande verksamheten får ett abrupt avbrott när barnen börjar skolan.

– Det har flera orsaker. Skolan har många mål som ska uppnås och kanske anser man att det är svårt att hinna gå ut. Men det beror också på skillnader i pedagogisk grundsyn och tradition, förklarar Eva Änggård.

Förskolan och skolan är sprungna ur två olika system. Skolan har sitt ursprung i den kristna katekesläsningen. Det är det som står i skriften (senare i läroplanen) som man ska lära sig. Förskolepedagogiken hänger i hop med en naturromantisk pedagogik som kom till Sverige via franske Rousseau och tyske Fröbel som båda menade att kunskap uppnås genom sinnligt utforskande.