Skoldag och fritis flyter ihop för sjuåringarna på Enskedefältets skola. På avdelningen Ängsstugan har de både klassrum och fritis i en trivsam träbyggnad nedanför den stora skolan på kullen. På eftermiddagen, när sista timman i skolan är avklarad, förvandlas deras skolsal till lekutrymme på fritis.
Aktiviteterna på rasterna är det som sjuåringarna först berättar om när de får frågor om hur de har det under sina skol- och fritisdagar. Många av dem har noterat att mamma och pappa jobbar mycket (särskilt papporna påstår de), men ingen klagar över det. Så är det bara. Den som har längst dagar på fritis säger till och med att de kunde vara ännu längre.
Det märks att barnen är väl medvetna om allvaret i att de nu har börjat skolan och att kraven på att lära sig läsa, skriva och räkna är högre i ettan än i förskoleklassen.
Över en kanelbulle och ett glas blandsaft får Svenska Dagbladet tillfälle att intervjua sex nyblivna förstaklassare om hur de ser på sin tillvaro just nu. Runt bordet sitter: Johanna
Eidensjö, Pontus Sjöström, Kajsa André, Isac Spanerdal, Leo André och My Fransson.

Vad är annorlunda nu när ni går i första klass?
- I skolan har vi mycket mer läxor och inte så mycket rast, säger Kajsa.
- Nu får man sitta på stolar. I sexårs satt man på en blå matta. Det är bra att ha börjat skolan, påpekar My.
- Man måste lära sig att skriva, fortsätter Kajsa.
- Och få alla siffror och bokstäver åt rätt håll. Man är i skolan för att lära sig. På fritis kan man leka vad man vill, säger My.
Alla barnen vill svara på alla frågor. Åsikterna far som pingpongbollar genom luften. Reportern försöker fånga alla ord på pappret, medan förstaklassarna spanar ned i blocket och undrar vad det står.
- Det är jätteroligt att gå i skolan, säger Johanna.
- Jag gillar att räkna för jag gillar att tänka, kommenterar Leo.
- Fast det blir för små summor. Jag tycker att det ska bli roten ur hundra, säger Pontus sturskt.

Alla sex barnen har gått på dagis. De flesta dessutom på samma. När de tänker tillbaka på hur det
var beskriver flera av dem att de tyckte mycket om sitt dagis men att de också kände sig mer kontrollerade i leken där. Vissa tycker att det var bättre, andra uppskattar den större friheten för barnen att själva råda över vilka som får vara med i lekarna på fritis.
- Man fick inte göra vad man ville. Det var inte bra, säger Pontus.
My funderar på hur det är när de leker på rasterna i skolan.
- På skoltiden får man alltid vara med. Inte sen, säger hon.
Precis som barnen upplevde skillnader mellan hur det var på dagis och i skolan, verkar barnen här märka att det är mer vuxenkoll på rasterna i skolan än under fritistiden.
- När vi går i skolan har vi bara korta raster. Då får alla vara med, säger Kajsa.

Vem bestämmer vad man ska leka?
- Vi kommer överens. Om någon säger nej gör vi inte det eller så försöker vi övertala den som inte vill, förklarar Kajsa.
- Jag tycker att det är bra att fröknarna kollar vem som får vara med och vem som inte får det. Anna, vår andra fröken, är så bra på att höra hur det
är, säger My. Hon spetsar öronen, säger hon.
Kajsa och My berättar att många av tjejerna har bästisar och att det är en trygghet för dem som har det, men att det kan vara jobbigt om man hamnar utanför. Konflikter om vem som ska leka med varandra är vanliga på rasterna i skolan och på fritis. Ofta kan det vara så att man har lovat någon, men när rasten kommer blir man sugen att leka med någon annan. Den man lovat blir förstås sur då.
Det sociala samspelet är särskilt viktigt om man ska vara tillsammans i många timmar.

Hur länge är ni på fritis?
Frågan är komplicerad eftersom ingen kan klockan. De tar sig en funderare innan de svarar. Johanna spanar ned i mitt reporterblock och ser att jag har skrivit ett frågetecken och undrar varför. Jag berättar att jag skriver ned mina frågor också. Inte bara deras svar.
- Jag är nog på fritis i 2-3 timmar. Till klockan fem ungefär, säger Isac.
- Jag går hem mellan klockan 16 och 17, säger Leo.
- Jag går hem före klockan 16, säger Johanna.
- Jag tycker att jag är
för kort tid på fritis, säger Leo som ibland hinner med att vara på Öppis, avdelningen där de öppnar extra tidigt och stänger allra sist.
- Mamma hämtar mig för sent. Jag vill slippa sista lektionen, säger Pontus.

Längtar ni efter pappa eller mamma ibland?
- Jaa, jag längtar, säger Johanna.
- När jag var på fritis på sommarlovet längtade jag för när jag kom hade jag inget att göra. Då gick jag runt, runt, runt, säger Leo.
Många av kompisarna hade fortfarande sommarlov då.
- Jag längtade ganska ofta förut. Men det är bara att börja bygga nåt om man längtar efter mamma eller pappa. Då kommer de! förklarar Pontus.
- Min pappa jobbar alltid sent, säger Johanna.
- Min pappa jobbar mycket och min mamma är sjukskriven, säger Leo.
Kajsa och My har också funderingar kring hur det är när man längtar.
- Ibland kan man gråta lite för sig själv. Om man gör illa sig eller inte får vara med, säger Kajsa.

Bara några smulor och lite pärlsocker ligger kvar på bordet när sjuåringarna flyger upp från sina stolar när
intervjun är över. Äntligen ska de få bli fotograferade. Svara på frågor om hur de har det var väl ok, men att få vara med på bild överträffar allt.