Papparollen i dag är inte som förr. I dag tar fler pappor ut föräldraledighet. Pappor är med under förlossningen och engagerar sig mer i barnet och i uppfostran. De får en nära relation. Precis som kvinnan kan mannen må dåligt av den stora förändringen.
- Det har på senare tid blivit mer känt att nyfödda barn har ett lika starkt band till pappan som till mamman. Den nära relationen mellan mannen och barnet är en utlösande anledning till varför män får en efterförlossningskris, säger Kirsten Lindved.
Hon vill inte kalla det förlossningsdepression, det ordet tycker hon är missvisande, då det handlar om en process och inte om ett tillstånd eller en sjukdom, som ordet depression tyder på. Kirsten Lindved tror heller inte att en efterförlossningskris är hormonell, inte ens hos kvinnorna.
- Om en sådan här kris var hormonell skulle alla få en depression efter att fått barn. Till och med adoptivföräldrar kan få en kris.
Ungefär 10-15 procent av de nyblivna papporna får en efterförlossningsreaktion: ångest,
depression, tvångstankar eller till och med en psykos. Oftast startar en sådan reaktion redan under graviditeten.
- Det är både normalt friska män och män som är psykiskt sårbara som kan drabbas av en kris, säger Kirsten Lindved.
I 15 års tid, till och från, har hon forskat om efterförlossningskriser. Redan 1989 startade hon Gaia-institutet utanför Köpenhamn, ett institut som ägnar sig åt just forskning och undervisning och behandling som rör de psykiska reaktionerna hos kvinnan och mannen efter en förlossning.
- Det är inget tvivel om att graviditeten och föräldraskapet innebär en stor omställning för mannen, liksom det är en stor förändring för kvinnan. Dessvärre har männen svårare för att söka hjälp, medan kvinnor har förhållandevis lättare för att prata med andra kvinnor om förlossingsmässiga problem.
Kirsten Lindved menar att en rädsla över att bli utskrattad och svårigheter med att sätta ord på känslorna kan vara hinder för männen att öppna sig. Deras kvinnor har ju fått barn. De ska stötta och
hjälpa. Och försörja. Inte klaga. Inte må dåligt. Inte få ångest. Inte gråta. Så många tiger. Och många lämnar sina familjer. För de kanske heller inte kan sätta ord på det som sker, tror Kirsten Lindved.
- Det sker en mängd förändringar på både det medvetna och omedvetna planet. Den främsta orsaken till en kris ligger på det omedvetna planet, i de tidigaste barndomsminnena.
Genom engagemanget i barnet väcks mannens egna barndomsminnen till liv och de olösta konflikter som kan finnas där återupplevs. Det kan vara traumatiska minnen, minnen från hans egna föräldrar, om rivaliteten som han kände gentemot sina syskon eller om relationen till sin pappa.
- Mannen kanske har valt en kvinna som ska stilla behov som han inte fick tillfredsställda i barndomen. När partnern riktar sin uppmärksamhet på barnet blir mannen besviken. Och det kan leda till att han blir aggressiv. Det finns andra män som känner sig undanträngda när barnet har kommit. De kanske inte har fått tillräckligt med uppmärksamhet i
barndomen.
De tydliga förändringarna på det medvetna planet handlar om att uppfattningen om ansvar, om förhållandet till partnern, till barnet och till sig själva ändras i och med att de får barn.
Förutom förändrad livssituation och egna barndomsminnen, kan även synen på partnern som mamma påverka en kris. Vissa män kan uppleva en konkurrenssituation om vem som är den bästa föräldern, andra kan bli arga på sin partner eller på sitt barn över de förändringar som de båda åstadkommit. Hos vissa andra kan det vara så att kvinnan mår psykiskt dåligt, vilket gör att mannen känner sig då maktlös och bryter ihop.
Precis som orsakerna varierar och den utlösande faktorn är individuell är symptomen såväl olika som personliga.
- Vilka symptom som uppstår beror på livsomständigheter, som till exempel den ekonomiska situationen, den religiösa bakgrunden, olika sociala mönster och stöd från familj och vänner, säger Kirsten Lindved.
Symptomen kan vara allt från långvarigt illamående, tvångstankar till depression, ångest, trötthet och panikattacker.
- En efterförlossningsreaktion varar oftast mellan 14 dagar och två år. I vissa fall kan krisen pågå upp till fyra år. Men ju fortare man får hjälp, desto fortare kan det ske en förbättring. Trösten är väl ändå att det går över.
