På rasterna leker de sex 11-åringarna på Eiraskolan gärna ute. Den här dagen hann de leka kull, herre på täppan och bluffkull innan det var dags för lektion igen.
11-åringarna i Eiraskolan på Kungsholmen i Stockholms innerstad har just kommit in från rast när vi möter dem. Kinderna är vinterrosiga, blickarna klara och alla ser pigga ut. Den här vinterdagen lekte de först kull, sedan herre på täppan och till sist bluffkull. Alla de sex tjejerna och killarna var med i åtminstone någon av lekarna.
Vi sätter oss på golvet i det stängda biblioteket för att prata om att leka. Inne eller ute. Datorspel eller lekar i parken. De flesta av de här 11-åringarna bor i den trafiktäta innerstaden, men har ganska nära till Kronobergsparken (Kronis, enligt barnen) och Landstingsparken.
När jag frågar om de föredrar att leka ute eller vara inne framför datorn vill de att jag ska precisera vilket väder det är. Vi bestämmer tillsammans att frågan gäller en hyfsat varm vårdag. Fem av sex armar flyger upp i luften som svar på frågan: ”Vilka föredrar att leka ute?”. Om bara vädret är vackert nog vill de alltså helst vara ute.
Men troligen leker dagens barn inomhus mycket mer än tidigare generationer. Låt oss ta reda på vad just de här 11-åringarna gör efter skolan en vanlig, kall men solig, tisdagseftermiddag på senvintern.
Nästa fråga barnen får är: ”Vad ska du göra efter skolan i dag?”
Bara en av 11-åringarna är bombsäker på att hon helst av allt är hemma vid datorn. Det är Sara Okmian. Hon älskar sin dator och alla de möjligheter den ger.
- Jag gillar att spela Sims 2, att spela olika spel på nätet och att chatta. Hemsidan Blip har många roliga spel, säger Sara.
För det mesta spelar hon tillsammans med sin bästis. Om hon är ensam kan hon chatta med någon av de 60 personer hon har på sin kompislista på nätet. Att de blev så många beror på att hon alltid sa ja i början när någon frågade om hon ville ha med dem på sin lista.
- Nio stycken på kompislistan känner jag jättemycket. De chattar jag med mest. Man kan dela in listan i olika grupper.
Sara berättar att hennes föräldrar brukar försöka få henne att gå ut emellanåt.
- Ibland säger de att jag ska gå en tiominuterspromenad
vid Karlbergskanalen. På helgen tycker de att jag ska gå till Netto för att köpa godis och det ligger ju typ tusen mil bort, säger Sara med ett leende.
Hon tycker att hennes föräldrar snackar om det här med att gå ut ganska mycket, särskilt på helgerna.
- Jag chattar också, berättar Pascal Andersson. Till exempel med en kille som är 18 år och bor i Holland. Min storasyster träffade honom på nätet.
Holländaren och Pascal chattar mest om olika spel, särskilt om så kallade skjutaspel som ”No one lives forever”. Han tycker att han får många bra tips om spel och på köpet lär han sig mer engelska. Syrran chattar med samma kille i stort sett varje dag, berättar Pascal.
Men det blir inte bara tid framför datorn. Ofta går han ut med en hund som han hjälper till att ta hand om. Den här eftermiddagen ska han sälja Unicefs ”vattendroppar” för att tjäna pengar till klasskassan. Mycket utelek blir det ändå inte så här på vintern.
- Fast förrförra helgen var vi i Kronis och åkte pulka, säger Pascal.
Att gå ut och sälja saker är annars en favoritsysselsättning just nu.
Aillavielu Castro bor i Rinkeby i norra Stockholm. Där är det närmare till naturen, men hon är ändå inte ute och leker så mycket.
- Nej, det är tråkigt att vara ute, säger Aillavielu.
När hon kommer hem från skolan brukar hon titta på tv, helst på Simpsons, men annat också.
- Min storebror är mest ute. Han är 18 år gammal. Min lillebror är ute och leker med sin Bayblade.
Magdalena Fischerström är för det mesta tillsammans med sin kompis efter skolan.
- Först äter vi mellis och gör läxan. Sen spelar vi dator eller går ut. Vi åker pulka eller går till Polishusbadet och badar ibland. Vi går inte till Kronis. Allra roligast är det att spela spel på datorn.
Hemma hos Magdalena finns det två datorer. Hennes storasyster har en egen och resten av familjen har en tillsammans. Om storasyster inte är hemma spelar Magdalena och hennes kompis mot varandra på de två datorerna.
- Vi spelar gratis on line-spel som Rose där man dödar fiender.
Det handlar om strider mellan de onda och de goda.
- Åh, är det bra grafik i den? frågar Olle.
Spel på nätet engagerar den här barngruppen, det råder inga tvivel om den saken. Magdalena fortsätter:
- Grafiken liknar manga, japanska tecknade serier.
Magdalena chattar mycket också, mest med personer som hon har träffat när hon spelar på nätet.
- De är oftast mycket äldre och oftast killar. En av dem kommer från Belgien. Vi chattar om spelet.
Flirtar ni inte med varandra?
- Nej! Man frågar vad den andra gör, hur den mår. Inte mer. Sedan pratar vi om olika spel.
Olle Wallberg börjar sina lediga timmar efter skolan med att släppa ut sin undulat.
- Och så kollar jag om det är något på tv. Vi har många kanaler. Simpsons brukar jag se.
När tv kommer på tal bryter det ut en diskussion i gruppen med repliker som ”Du ser ju på Babes i bushen” ”jättekonstiga tjejer som älskar rika ställen” ”Nej, det har jag bara sett nån gång” ”Men jag brukar titta på Top Model”.
11-åringarna har råkoll på vilka tv-program som visas på eftermiddagen. De vet precis vilka favoritprogram som har bytt sändningstider och om de har slutat visas. Men ingen av dem verkar fastna framför tv:n i många långa timmar. Det är inte tillräckligt roligt.
När Olle scannat av tv-utbudet går han till datorn och kollar om han fått några mejl. Ofta blir det en stunds chattande eller spel på någon hemsida som Blip.
- Jag chattar med alla som är inne när jag är inne.
Han säger att hans mamma brukar säga stopp när han suttit för länge vid datorn.
På våren och sommaren är Olle, Pascal och andra killar i tunnelbanegångarna under Polishusparken och skejtar.
- Vi är i Landstingsparken och spelar fotboll när det är fint väder. Men nu har de lagt stora stenar i vägen för att bilar inte ska köra där så det går inte så bra att spela längre, säger Magdalena.
- Vi har kommit på en jätterolig lek som vi brukar leka i Landstingsparken, berättar Olle. En gungar och så ska den andra försöka skjuta en boll på den som gungar.
Alla sex 11-åringarna får röra sig fritt i
kvarteren på Kungsholmen, men de får inte gå in till city själva och de får inte vara ute när det är mörkt. Aillavielu åker tunnelbana hem själv sedan slutet på trean.
Jonas Lundstedt sätter sig gärna och läser en stund när han kommit hem från skolan.
- Och så kelar jag med min katt och spelar gitarr.
Jonas Lundstedt spelar bas i ett band, tar gitarrlektioner och spelar fotboll.
- Jag ser på Parlamentet på tv en gång i veckan.
Visst spelar han datorspel ibland, men helst kollar han in Katthemmets hemsida.
- Vi ska köpa en katt till. Vår Elsa ser så ensam ut ibland.
Jonas berättar att deras förra katt blev överkörd. Därför är Elsa en innekatt och snart ska hon få en kompis.
- I går gick jag och Simon runt ute. Vi gör det ibland. Man hittar ställen man aldrig har varit på.
Många 11-åringar går direkt hem efter skolans slut. Mellanstadiebarn har förvisso ofta möjligheten att gå till någon fritidsklubb, men flertalet verkar tröttna fort på den föga påkostade verksamheten. Eftersom de flesta föräldrar
jobbar har barnen flera timmar när de kan göra vad de vill, utan vuxeninblandning. De behöver inte gå ut för att dra sig undan kontrollerande blickar som hemmafrugenerationen gjorde.
Kvarteren är inte heller fulla med stora barngrupper utomhus. Det går inte bara att ge sig ut och kolla vem som är på gatan och börja leka. För att göra det måste barnen ringa och bestämma möte med varandra. Vem orkar det efter en lång skoldag? Nej, då är det lättare att gå ut på någon internetsajt och kolla vem som är där. ”Ute” för 2000-talsbarnen är att vara på nätet.
