* Reagera i tid och säg ifrån så snart du känner att du måste. Samla inte på dig stark vrede som till sist kan få dig att helt tappa kontrollen.
* Tänk igenom på vilket sätt ditt barn ”kommer åt dig” och vilka som är dina svaga punkter. När du känner dig provocerad är det för att du låtit någonting gå för långt. Du kan inte göra någon annan än dig själv ansvarig för hur du reagerar.
* Tillstå öppet när du känner dig sliten, trött och irriterad så att andra vet var de har dig. Det kan ge dig en känsla av kontroll att själv ha markerat din utsatthet.
* Försök känna dig mindre beroende av omvärldens reaktioner och förväntningar. Ta ”time out” och låt dina egna behov och det som är viktigt för dig komma i förgrunden.
* Om du skäms inför andra över ditt barns beteende, försök att bortse från detta. Det handlar om dig och ditt barn, det är det viktiga!
* Om du har svårt för att säga nej, börja med sådant som du anser inte är förhandlingsbart och håll fast vid ditt nej.
* Försök bryta onda cirklar. Om ditt barn är oregerligt kan det väcka din hätskhet men barnet känner sig kanske olyckligt av något skäl och behöver din tröst. Sök orsaken till oregerligheten i stället för att banna.
* Att trösta ett ilsket barn är inget motsägelsefullt: det är barnet du tröstar, inte beteendet du därmed accepterar!
* Om du sagt något du ångrar: be barnet om ursäkt! Men vänta med din ursäkt tills du verkligen menar vad du säger!
* Gör inga överenskommelser med ditt barn när du är upprörd. Konstatera högt att detta inte är läge att diskutera just nu. Du kanske behöver tänka över vilket besked du ska ge.
* Be om möjligt någon annan ta över och reda ut en situation som runnit dig ur händerna. Återkom när du hunnit samla dig igen.
* Det är aldrig för sent att bättra sig. Barn har en stor beredskap att ta emot din vilja till förändring till det bättre.
* Barn kan vara ur balans, oregerliga och bete sig elakt, men barn är inte elaka!
* Sänk rösten och tonfallet och säg vad du menar så lugnt du kan. I upphetsat tillstånd förlorar du både dig själv och ditt budskap.
* Försök vara kortfattad och entydig när du är upprörd. Ju mer du argumenterar, desto mer uppfattas du som osäker och möter motargument.
* Undvik att ta med ditt barn till situationer som du vet stressar er båda. Kanske kan du hitta en annan lösning än att ta med ditt trötta barn till affären där du vet att det kan bli kiv och tjat.
* Att säga ifrån är att visa att man bryr sig om! Att tillrättavisa ett beteende eller en felhandling är inte detsamma som att säga att barnet är fel!
* Kom ihåg att ditt barn inte väntar sig att du ska utplåna dig själv för att vara honom eller henne till lags. De har ändå ingen glädje av föräldrar som är trötta och uppgivna. Tänk lite på dig själv också ibland - det är nyttigt för barnet att få lära sig att du inte bara finns till för honom eller henne.
Text i samarbete med Growingpeople.se.
