Både förespråkare och motståndare till omskärelse av pojkar menar att de är på barnets sida och stöder sig på Barnkonventionen. Det svenska samhället har hittills valt att hänvisa till religionsfriheten och därför blir omskärelse av pojkar under reglerade former tillåtet. Debatten inför lagen 2001 var intensiv. På så vis har en icke-medicinsk fråga hamnat på sjukvårdens bord.

Lagen från 2001 tillåter och reglerar omskärelse, men det har hela tiden varit frivilligt för sjukvården att erbjuda. Det har inte så många landsting gjort. Enligt uppskattningar utförs kanske 2000 omskärelser på annat håll än sjukvården. Vården har då fått ta hand om en del småpojkar med komplikationer efter illa utförd omskärelse på annat håll, senast i april i år.

Nu, några år efter lagens tillkomst, föreslår Socialstyrelsen att lagen ska skärpas ytterligare: inte för att göra det svårare att få omskärelse, utan lättare. Detta för att minska riskerna för pojkarna.

Men det betyder inte att omskärelse generellt är att rekommendera.

– Nej, det finns inte några som helst medicinska skäl att utföra omskärelse på friska män eller pojkar. Denna uppfattning uttryckte Socialstyrelsen också inför lagen 2001.

Det säger tillsynsläkaren Per Manhem, Socialstyrelsen, som varit med om att utreda och komma fram till förslaget om skyldighet för landstingen att tillhandahålla omskärelse.

Inte ens internationella studier som tyder på att hivspridningen minskar om män är omskurna eller tidigare data som indikerar lägre andel livmoderhalscancer hos omskurna mäns partner, menar Per Manhem räcker för att Socialstyrelsen ska rekommendera det.

Men uppdraget var att se till att pojkar inte far illa. Skickligt utförd omskärelse innebär minimala risker både på kort och lång sikt, menar Manhem och andra bedömare. Därför bör det göras inom sjukvården.

– Det vore att svika barnen annars. Det har ingenting med vår inställning till omskärelse som sådan att göra. Vår uppgift var att se till att de komplikationer som orsakas av oseriösa personer reduceras, säger Per Manhem.

Men Socialstyrelsens förslag som kom 2007 orsakade diskussion och kritik inom landstingen och bland läkarna. De vill inte tvingas att omskära och inte använda offentliga resurser till detta. Sveriges kommuner och landsting, SKL, kom nu i april efter en remissrunda bland landstingen med en något mjukare skrivning: Landstingen ska i stället rekommenderas att tillhandahålla omskärelse till självkostnadspris, det vill säga utanför högkostnadsskyddet, vilket i praktiken troligen inte kommer att innebära någon större skillnad jämfört med lag­tvång.

– Frågan om omskärelse av pojkar rymmer ett etiskt dilemma. SKL:s rekommendation är inte ett ställningstagande för eller emot omskärelse, utan handlar om hur landstingen bör hantera situationen utifrån den lagstiftning som gäller på området. Alternativet är annars ofta att obehöriga utför ingreppet utan vare sig smärtlindring eller tillräckliga kunskaper, säger Joakim Pettersson, politiskt sakkunnig hos socialminister Göran Hägglund.

Kritikerna inom vården har ibland även uttryckt principiella skäl mot omskärelse på barn. Hur de kommer att förhålla sig nu, efter SKL:s rekommendation till alla landsting, återstår att se.

Läkarförbundet vill att man ska arbeta mot ett upphörande genom upplysning om de medicinska riskerna som alltid finns vid sådana här ingrepp, även om de utförs på ett riktigt sätt.

Svensk barnkirurgisk förening genomförde 2008 en enkät med anledning av Socialstyrelsens förslag. Där framkom att en majoritet av barnkirurgerna inte vill utföra icke-medicinsk omskärelse alls. Ungefär en tredjedel kan tänka sig det, men är ändå emot att det ska göras inom offentlig sjukvård – av prioriteringsskäl. Sjuka barn ska inte vänta. Gunnar Göthberg är ordförande i Svensk barnkirurgisk förening:

– SKL:s förslag är tyvärr det enda rimliga som situationen är i dag. Eftersom det finns kirurger som kan tänka sig att utföra ingreppet kommer det att medföra en sanering av missförhållandena med så kallad köksbordskirurgi.

– Men eftersom det inte är sjukvård i egentlig mening och inte omfattas av högkostnadsskyddet så kan jag som enskild kirurg avstå från att utföra ingreppet, om jag enligt mitt samvete finner att detta är ett övergrepp, säger Göthberg.

Gunnar Göthberg, som är överläkare vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg, har tidigare utfört omskärelser på pojkar men har nu helt svängt. Han ser det alltmer etiskt problematiskt.

– Att ta bort förhuden på en liten pojke är ett litet ingrepp som ytligt sett inte har någon betydelse. En man kan leva även utan sin förhud. Kvinnlig omskärelse i sin vidrigaste form är självklart lätt att ta avstånd ifrån och det är stor skillnad. Men tänker man vidare så är min uppfattning att alla former av stympande utan medicinska skäl och utan medgivande är fel, menar Gunnar Göthberg.

Han tillhör dem som tror att omskärelse skulle minska i omfattning om det blev ett förbud mot att göra det på barn. Han jämför med lagen mot barnaga, som lett till att attityder ändrats och misshandel av barn minskat.

Att förbjuda omskärelse av barn ser han inte som diskriminering.

– Religionsfrihet innebär inte rätt att ställa krav, bara rätt till acceptans. Vi behöver en genomgripande belysning om vad som är religiös rättighet, vad som är religiöst önskemål och vad som är juridiskt och moraliskt acceptabelt, säger Gunnar Göthberg.