När Agneta födde sin efterlängtade son vid 44 års ålder kände hon sig aldrig som en gammal mamma. Hon mådde utmärkt under graviditeten och var tryggt förvissad om att det skulle gå bra. I BVC:s mammagrupp, på dagisgården eller på skolans föräldramöten funderade hon aldrig över att hon var äldre än de flesta andra mammorna.
Men nu, när sonen Johan har hunnit fylla 14 år, känner hos sig gammal.
- Jag blir helt enkelt trött. Vissa saker tar lite längre tid och jag kan inte hålla lika många bollar i luften som jag kunde förr, säger hon.
Agneta är 58 år och hennes man Per är 64 år.
I trapphallen i radhuset trängs fotografier och teckningar av Johan. Det är en glad ettåring i gungan på landet, med mamma och pappa på fjällsemester och en rad porträtt på Johan i olika åldrar.
- Jag tror nog att Johan alltid känt att han var ett väldigt välkommet barn, säger Agneta.
Att hon fick barn på målsnöret, som hon säger, har flera orsaker. När Agneta och Per träffades var hon 32 år. Per var nyskild och hade en flicka som
var fem år. Barn var inte det första de diskuterade. Det dröjde tre år innan de flyttade ihop.
- Då var Per inte mogen för att skaffa fler barn. Jag ville ha barn, men det fanns nog skäl till att jag inte drev frågan, säger Agneta.
Själv är hon enda barnet. Hennes föräldrar bråkade mycket och Agneta fick som barn ofta rollen som medlare.
- Det här gör att jag kanske inte har haft så stark tro på den stora lyckliga kärnfamiljen, säger hon.
Åren gick och Agneta närmade sig 40 innan hon och Per på allvar började försöka få barn. När det inte lyckades sökte paret hjälp. Agneta genomgick en hormonbehandling som resulterade i ett tidigt missfall.
- Jag var så ledsen och kände mig så kränkt över behandlingen på sjukhuset.

Hon beskriver hur hon efter skrapningen satt på en liten stol i en sladdrig vit sjukhusskjorta och stortjöt medan den manlige läkaren stod bredvid, till synes oberörd, och förklarade att nu måste äggledaren opereras bort. Det behövdes dock aldrig och Agneta genomgick ytterligare en
hormonbehandling utan resultat.
- Jag kände en väldig sorg, men Per och jag pratade om det och enades om att inte gå vidare.
Agneta sörjde sin barnlöshet och försonades med den. Under försöken att få barn hade hon stannat kvar på sitt jobb trots att hon egentligen ville byta.
Efter att försöken att få barn var avslutade fanns ingen anledning att stanna kvar. Agneta sökte, och fick, ett nytt jobb.
Då, när hon släppt tankarna på ägglossning och fertila perioder, blev hon gravid. Agneta vet precis när det hände, det var under en fjällsemester med Per och goda vänner.
- Vi hade vansinnigt roligt. Jag skrattade som jag inte hade gjort på länge, berättar hon.
Men det tog två månader innan Agneta insåg att hon var med barn. Hon fick smärtor och gick till gynakuten för att låta undersöka sig.
- Läkaren kom ut och sade att jag var gravid, berättar hon och blir tårögd även nu, 14 år senare.

Agneta mådde bra hela graviditeten och kände sig aldrig orolig. När hon väntade på resultatet av fostervattenprovet tänkte
hon att hon nog inte skulle vara beredd att göra abort även om barnet var skadat. Nu behövde hon aldrig fatta något beslut eftersom fostervattenprovet visade att allt var okej.
På nya jobbet blev chefen sur när den nyanställda ambitiösa medelålders kvinnan utan barn plötsligt var gravid.
- Han var lite ful och insinuerade att jag skulle ha lurat dem, men jag var inte gravid när jag tackade ja till jobbet. Men jag klarade av att säga ifrån.
Under Johans uppväxt har Agneta legat lågt med sin ålder. Hennes hy är oförskämt slät och folk har ofta trott att hon är yngre än hon är.
- Om någon frågar så säger jag det förstås. Men det är så lätt att bli stoppad i ett fack på grund av sin ålder. För oss har åldern inte varit något problem och inte för Johan heller.
En gång kom en kvinna fram på en fest och började prata om Agneta och Pers ”barnbarn”.
- Jag skrattade och kände mig inte alls kränkt, men hon blev ytterst generad. Jag vet inte om hon kände sig dum eller om hon tyckte att det var hemskt att vi var så
gamla. Det kan säkert finnas människor som tycker att det är fel att man skaffar barn när man är gammal, men jag har inte stött på någon som explicit har sagt det.

Det händer att Johan klagar över att Agneta och Per inte hänger med när det gäller datorer och mobiler, vilket i och för sig även betydligt yngre föräldrar kan få höra.
- Johan vill ha en mobil med kamera, men jag har inte gått med på att behovet riktigt finns. Han har en mobil som är lite stor och klumpig, men den duger att ringa med.
När det gäller datorer är Agneta och Per lite mer lyhörda för sonens önskemål, med tanke på den framtida arbetsmarknadens krav. I pojkrummet står en ny dator med platt skärm.
- Titta, en sladdlös mus och skanner! säger Agneta skämtsamt triumferande och visar den nya utrustningen.

När sonen klagar över att de inte förstår sig på datorer kan Agneta inte annat än hålla med.
- Vi är dåliga datafreaks. Båda använder vi datorer i jobbet och jag fattar tillräckligt för att klara mig, men inte mer. Vi kan skämta om
att han har äldre föräldrar och att det inte är mycket att göra åt.
Även tv:n är av nyaste modell, medan vävtapeterna och furutaket i vardagsrummet är av betydligt äldre snitt.
- Johan klagar ibland över att vi aldrig tapetserar eller målar hemma utan bara renoverar på landet. Men jag brukar säga att om du skäms för dig så skäms jag för mig, säger Agneta.
När det gäller dataspel har Agneta skaplig koll på vad sonen spelar. Han får inte spel med 15-årsgräns och där är hon strängare än en del andra mammor.
Sammantaget beskriver hon sig som en ”relativt hygglig mamma”.
- När man är lite äldre har man skaffat sig en position i jobbet, man är inte mitt i karriären. Vi hade både hus och lantställe när Johan föddes.

Agneta har alltid varit ambitiös i jobbet. Innan Johan föddes blev det övertid ett par kvällar i veckan. I efterhand tror hon att stressen bidrog till att hon inte blev med barn. När Johan kom var det ingen tvekan om vad hon prioriterade. Skulle hon hålla ett möte inledde Agneta med att tala om att
hon måste gå klockan 14.30 och hon tror att en del tyckte att hon var rigid. Nu arbetar Agneta som ekonom på en statlig myndighet och har valt att gå ner till deltid.
- Det är för att klara livet. Förr var jag aktiv i flera olika grupper i skolan och på fritis. Ibland blir jag alldeles matt när tänker på hur jag fick till det.
På frågan om hon tror att hon varit överbeskyddande som äldre mor svarar hon tveklöst ja.
- Jag har nog varit en närvarande mamma på gott och ont. Jag har velat ha kontroll över hur det går i skolan och hur det är med kompisar. Det goda är att jag vetat hur det står till. Men ju äldre barn blir, desto större är deras behov av frizoner.
Hon beskriver Johan som en klok och lite försiktig kille. Det tror hon kan vara en följd av att hon varit lite överbeskyddande. Men Johan är också en aktiv tonåring med gott självförtroende.
Agneta försöker låta Johan ta mer ansvar och ta konsekvenserna om han till exempel glömmer något.
Hormonerna sätter ibland humöret i gungning hos både mor och son. Agneta har slutat med östrogen och kommit i klimakteriet samtidigt som Johan gått in i puberteten. Det är mycket diskussioner och gränser som testas.
- Vi är lite i samma fas. Jag har mina vallningar och ibland blir jag så himla arg. Men jag är medveten om det och kan be om förlåtelse efteråt.

Både Per och Agneta är friska och aktiva, om än lite trötta ibland. När Agneta engagerat sig i skolfrågor så har Per varit aktiv i sonens idrottsföreningar.
Men till och från kommer tankarna på att de kan bli sjuka.
- Det är det värsta. Har man barn så håller man sig ung längre, samtidigt finns oron att det ska hända en något. Det är en stor oro till och från, men den förmedlar jag aldrig till Johan.
Det är också anledningen till att hon vill vara anonym och inte ha med sitt riktiga namn i intervjun.
Agneta rör inte kakorna som hon dukat fram till förmiddagskaffet. Både hon och Per försöker vara noggranna med kost och motion.
Om Agneta ska sammanfatta sin erfarenheter så anser hon att man absolut inte ska
avstå från att skaffa barn på grund av hög ålder. Å andra sidan tycker hon inte att man ska skjuta upp föräldraskapet i onödan.
- Är man äldre så snuvar man sitt barn på mor- och farföräldrar, säger hon.
Agnetas mamma blev sjuk i samband med att Johan föddes. Det var tungt att både orka med gamla sjuka föräldrar och ett litet barn.
- Mamma var mycket förstående och sade ofta ”du behöver inte komma” eller ”nu får du åka hem till Johan”.
När Johan var fem år dog Agnetas mamma och pappa med några veckors mellanrum.

Johans halvsyster är 17 år äldre och han har inga jämnåriga syskon. Familjen har också varit i otakt med vänkretsen. På middagar och fester är Johan alltid yngst och han har inte heller haft jämnåriga kusiner att leka med. Men han har alltid fått ta hem kompisar och huset är ofta fullt av grabbar.
- Men det är så här det är. Jag försöker att inte lägga ner så mycket energi på det som inte går att ändra.
Intervjun är slut och Agneta visar sin sons något otympliga mobiltelefon som ligger på
köksbänken.
- Han kanske ska få en kameramobil i alla fall. Men det blir i julklapp och jag säger inget nu, säger hon och skrattar.