För Joanna Grubbström och Jon Wahlquist har det underlättat att båda har kunnat ge Torsten mat redan från början. Joanna gav amningen ett försök, men när det inte fungerade kändes det helt okej, Jag var inte så sugen på amning, och en av anledningarna till det var att Jon skulle kunna vara lika delaktig.
Foto: Tomas Oneborg
Torsten, sex månader, studsar glatt upp och ner i sin pappas knä och kastar sig plötsligt fram och gosar in sig i mammas hår. Allt är spännande: kaffekoppen, pennan, knapparna på mamma Joannas blus. När pappa Jon pussar Torsten över hela ansiktet skrattar han förtjust.
Jon Wahlquist och Joanna Grubbström blev föräldrar den 11 augusti förra året och tre veckor senare satte Joanna sig i skolbänken för att slutföra sin utbildning. Jon var hemma på heltid Torstens första nio veckor och började sedan jobba 35 procent medan Joanna pluggade mycket hemifrån.
– Men det var Jon som hade huvudansvaret för Torsten hela hösten, jag tog bara en kram eller två när det blev för tufft för mig, säger Joanna.
Deras uppdelning av föräldraledigheten är ovanlig, för trots att fler och fler pappor är hemma var det 45,2 procent av papporna till barn födda 2008 som tog ut föräldradagar under barnets första år. Mammor som går tillbaka till jobbet tidigt blir ofta kritiserade, senast var det gravida Birgitta Ohlssons beslut att tacka ja till EU-ministerposten och välja bort den tidiga mammaledigheten som fick debattens vågor att gå höga.
En av dem som är tveksam till om det är bra för barnet att mamman lämnar över till pappan tidigt är psykologen och före detta BUP-chefen Eva Rusz.
– Rent psykobiologiskt är mammor förprogrammerade att ta hand om spädbarn. Mannen har inte samma biologiska förutsättningar att ta hand om barnet den första tiden, säger Eva Rusz.
Pia Risholm Mothander är en av Sveriges ledande experter på barns anknytning till vuxna och menar att det viktigaste är att den som tar hand om barnet gör det med engagemang och kärlek.
– Det är fråga om kvaliteten på det man erbjuder barnet. Ska man vara noga så vet vi faktiskt inte om de skillnader som eventuellt finns mellan mammors och pappors sätt att ta hand om barn har någon betydelse, för det finns ingen forskning på det. Men det finns inget som tyder på att det skulle vara så.
Att det lilla barnet skapar starka band till de vuxna som tar hand om det är grundläggande för överlevnaden. Människans hjärna är inte färdig vid födseln, och utvecklingen sker i samverkan med miljön. Ett nyfött barn signalerar ”glöm inte bort mig, ta hand om mig”, och för att barnet ska utvecklas bra krävs det att det finns någon som är beredd att svara – enligt Eva Rusz bör denna någon vara mamman.
Pia Risholm Mothander menar i stället att det inte spelar så stor roll om det är en mamma, en pappa, en adoptivförälder eller någon annan, så länge han eller hon möter barnets behov. Enligt henne är det heller inte nödvändigt att en och samma person finns på plats hela den första tiden, att föräldrarna tar hand om barnet halva tiden var från start är bara positivt.
– Det är fullständigt solklart att barnet inte knyter an till bara en person. Det vore ju jättekorkat att satsa allt på en lott. Barnet förstår vilka personer som finns tillgängliga och vänder sig i första hand till personen han eller hon har mest erfarenhet av. Att man delar från början ger barnet lite variation, för även om man är lika aktiv som förälder tar man hand om barnet på olika sätt.
För Joanna Grubbström och Jon Wahlquist känns det självklart att Torsten har mått bra av att de båda tagit en aktiv roll från början.
– Det kan väl omöjligt vara dåligt för ett barn att ha båda föräldrarna hos sig? Han är lika trygg hos oss båda. Han vet att han får mat från båda och vänder sig till båda för tröst, säger Joanna.
Deras val att dela på föräldradagarna från dag ett handlar inte om att bevisa något, det var det som funkade bäst rent praktiskt.
– Det här är ju egentligen inte heller jämställt, vi har bara gjort tvärtom mot vad folk brukar. Det optimala skulle ju vara att båda skulle dela hela tiden, köra varannan vecka eller så, då får båda se barnets utveckling i samma fas, säger Joanna.
– Det allra bästa hade varit om vi hade kunnat vara hemma tillsammans, men det är inte så många som har råd med det och man får ju inte ta ut föräldradagar samtidigt, fyller Jon i.
Många reagerar med förvåning när de förstår att Jon är den som är hemma med Torsten, men de får sällan några negativa kommentarer. Den vanligaste frågan Joanna får är hur hon orkade lämna sitt barn tidigt, och visst var det tufft. Men det är ju samma sak för pappan, menar hon.
– Jag försökte tänka att om det inte var jag som behövde åka från Torsten så var det Jon, och det är lättare att göra något jobbigt när man besparar någon man älskar det. Mest var det fysiskt jobbigt för att jag hade ont i kroppen efter förlossningen. Men det är klart att det är jobbigt att skiljas från ett barn som man aldrig lämnat förut.
Men hon har aldrig fått dåligt samvete av att vara borta.
– Nej, Torsten var ju hos Jon! Jag fick i stället fjärilar i magen när jag skulle komma hem och visste att han var där.
Eva Rusz tycker att det finns en risk med att mammor går tillbaka till jobbet tidigt. Hon tror att många av dagens föräldrar är alltför fokuserade på att förverkliga sig själva, och sätter sina egna behov före barnets.
– En modern kvinna ligger nästan med laptopen på BB. Ankn ytning är ett band för livet och när man som mamma väljer duktig-flickarollen och anknyter till jobbet i stället kan det ställa till problem i framtiden. Många relationsproblem i vuxen ålder kan härledas till dålig anknytning som barn.
Pia Risholm Mothander tycker att det ska vara upp till varje familj att avgöra vem som ska vara hemma.
– Om föräldrarna hittar ett mönster som fungerar för dem, då mår barnet bra. Jag tycker det är olyckligt med kategoriska uttalanden att mamman är bättre än pappan den första tiden. Det handlar ju också om att vissa kan känna att de blir bättre som föräldrar om de får gå till jobbet.
