”Barnfri tid.” Sofia, 19 år, hatar det uttrycket. Är man förälder så har man barn hela tiden, det finns ingen barnfri tid.
– Pappa ville ha barnfri tid för att vara ensam med sin nya fru. Mamma sade att hon behövde barnfri tid för att bygga upp ett nytt liv. När jag bodde hos den ena kunde jag aldrig åka till den andra när jag ville. Jag måste ringa först och se om det gick, säger Sofia 19 år.
Fritid kan föräldrar ha, men inte barnfri tid.
– Det där är min känsliga punkt.
Det är åtta år sedan Sofias föräldrar separerade. Pappa hade träffat en ny kvinna. Sofia hade känt hemma att något var fel i flera månader, men reagerade med att anklaga sig själv.
– Om jag varit kaxig mot min lillebror kunde jag ha dåligt samvete i flera veckor.
En gång bytte hon prislapp på en legobyggsats för att ha råd att köpa den. Expediten märkte inget, men Sofia fick samvetskval och gick storgråtande tillbaka till affären.
– Expediten tyckte att jag var jättegullig, men jag trodde att jag hade förstört mitt liv. Jag lade all sorg på det.
Så en dag berättade Sofias mamma att pappa träffat en ny tjej och skulle flytta ihop med henne.
– Jag klättrade upp i ett träd när jag fick reda på det. Mamma blev hysterisk och trodde att jag skulle hoppa, men jag hade ju bara satt mig där för att tänka, berättar Sofia.
Hon hade många kompisar med skilda föräldrar. Och de som hade gifta föräldrar kunde berätta att de bråkade livet ur sig i alla fall.
– Det var inte exotiskt eller skämmigt, på något sätt. Jag tror att jag accepterade det direkt, men det var jobbigt att se mamma ledsen.
Vi träffas på ett café. Sofia kommer direkt från träningen. Under intervjun plockar hon ofta upp mobilen för att se vad klockan är. Just nu både pluggar hon och har extrajobb och det är svårt att få tiden att räcka till. Sofia berättar snabbt och tvekar aldrig med svaren. Det är tydligt att detta är något hon reflekterat mycket över.

Första halvåret efter skilsmässan bodde Sofia, som då var 11 år, tillsammans med storasyster Anna, 14 år och lillebror Felix, 5 år, hos mamma.
Sofia saknade inte pappa särskilt mycket. Pappa hade visserligen varit hemma ganska mycket, men arbetade ofta även när han var hemma.
Efter ett halvår började barnen bo hos pappa och hans nya fru Kristina varannan helg. Sedan skaffade de hus och då bodde barnen varannan vecka hos mamma och varannan hos pappa. Det var startpunkten för ”den stora oordningen”, som Sofia beskriver det.
– Jag hade så stökigt i mitt rum att man knappt kunde gå in där. Jag orkade inte hålla ordning, eftersom jag ändå skulle flytta snart.
Röran bestod av smutsiga kläder, rena kläder, gamla leksaker som skulle kastas, gamla frukter och bananflugor som vimsade runt i luften. Dessutom var det alltid mörkt. Rummen hos mamma och hos pappa såg ungefär likadana ut.

Mamma var väldigt ledsen de första åren efter separationen. Sofia fick ta stort ansvar för sin lillebror. Pappa hade fullt upp med sitt liv.
Tidigt kände Sofia att hon fick söka sin trygghet någon annanstans.
– Då började jag vända mig mer utåt mot kompisar. Jag blev nog tonåring lite tidigt. Inte så att jag började med droger eller något annat klyschigt. Det var bara att jag kände att om min familj är rörig, så måste jag ha rätt att skapa min egen familj av vänner.
Pojkvänner har hon alltid haft, eller i varje fall sedan hon var 10–11 år. I början handlade det mest om att dejta och gå på bio tillsammans.
– Jag såg alltid till att ha två pojkvänner samtidigt för att jag aldrig skulle bli ensam, aldrig få det som mamma. Det hade jag bestämt. Jag såg inget omoraliskt i det. Det är väl ungefär som när gubbar tar två fruar – jag tänkte att jag är ju snäll mot båda, säger Sofia och skrattar.
När hon var uppåt 15 år började det bli ohållbart att ha parallella pojkvänner, sedan dess har hon haft en i taget.

Efter skilsmässan var det mycket som inte blev sig likt. Semestrarna var inte lika roliga. Pappa försökte fortsätta traditionen att segla med barnen, men det blev aldrig detsamma. Dels var barnen äldre och ville helst vara med kompisar, dels tyckte Sofia inte om pappas nya fru.
– Fast ett år på Gotland fick alla vi syskon ta med oss flera kompisar. Det var rena ungdomsgården. Det var otroligt schyst att de ordnade det så.
När de var på semester med mamma kände Sofia tydligt att mamma ville ha vuxensällskap, inte bara vara med barnen.
Efter några år började syskonen bo två veckor i taget hos mamma och pappa.
– Det gick inte att ha två uppsättningar av allting, vi hade inte råd heller. Så då vi flyttade alla kläder, alla skor och alla skolböcker. Man vill ju ha allt att välja på. Jag vill inte leva sämre bara för att jag bor på två ställen.
Sofia kände sig stressad och rotlös. Hon tyckte att hon inte hade något riktigt hem.
– Jag brukade alltid börja bli trött på den ena familjesituationen lagom tills det var dags att flytta.

Om hon själv fått bestämma skulle hon ha velat bo en månad i taget, eller kanske ett halvår, hos mamma respektive pappa.
– Men mamma tyckte att det skulle kännas ‘onödigt‘ att bo själv i en femrummare i en månad, även om den totala tiden skulle blivit densamma.
Under gymnasiet kände Sofia sig oerhört pressad. Hon kämpade för att få MVG i alla ämnen, vilket hon också fick. Att behöva flytta samtidigt som hon var mitt uppe i pluggandet var påfrestande.
– Till slut vägrade jag. Om inget annat hjälpte började jag gråta. Jag fick så mycket ångest.
Men allt var inte nattsvart. Sofia berättar också om hur mycket hon tycker om mamma, pappa och syskonen. I hennes familj är man gullig och omtänksam mot varandra, alla är utåtriktade och det blir livliga diskussioner vid middagsborden. Men samtidigt som Sofia pratar om ”min jättefina familj” så har hon ofta känt sig orättvist behandlad.
– Pappa och Kristina åkte alltid på de flashigaste resorna själva. De åkte på golfresor till Italien, Irland och Portugal.
Hon tog reda på vad det kostar att spela på golfbanor utomlands och kom fram till att pappa mycket väl skulle ha råd att ta med sig barnen utomlands om han skar ner antalet golfdagar.
– Det blev stort bråk. Om man är en familj så lämnar man inte hälften hemma när man åker på semester. Då sa de att vi var otacksamma, vi får ju vara på Gotland på somrarna.

Hon är arg på att pappa ofta pratar om hur mycket barnen kostar.
– Men pappas lyxkonsumtion är mycket dyrare. Han köper dyra viner, äter lunch ute varenda dag, spelar golf och hyr tennisbanor.
Mamma däremot är generös, trots att hon tjänar sämre. Så fort hon får lite pengar över köper hon teaterbiljetter, biobiljetter eller god mat så att hon och barnen ska ha extra trevligt. Om hon kostat på sig en ny tröja får hon dåligt samvete.
– Det är verkligen mannen och kvinnan! De följer könsrollerna så bra.
Hemma hos pappa och Kristina kan det vara jättetrevligt när ”alla är på vuxet humör” och de äter middag, dricker vin och sitter och pratar.
– Men vardagslivet fungerar inte. Jag förstår att jag inte är så lätt att ha att göra med alla gånger. Jag kräver att folk är gulliga mot varandra. Man är inte otrevlig på morgonen, man kokar inte te åt bara sig själv, man muttrar inte. Det gör Kristina.
Samtidigt kan hon glädjas för pappas skull när hon ser att pappa och Kristina har tänt ljus, lyssnar på musik, pratar och skrattar. Och hon kan se att pappa blivit ”varmare och gulligare” sedan han träffade Kristina.
– Det är jätteskönt, därför vill jag aldrig önska bort henne.
Sofia ser sig själv som det ”krångligaste” av syskonen, även om hon alltid skött skolan exemplariskt. Det är hon som ifrågasatt och tagit konflikterna hemma. Anna och Felix har oftast undvikit bråk.
Men Sofia har också beröm till sina föräldrar för hur de skött skilsmässan. De aldrig har baktalat varandra. Hennes pappa har uppmanat henne att lyssna på mamma och tvärtom. Efter skilsmässan sade Sofias mamma till och med att de fick kalla pappas nya fru för ”mamma” om de ville.
– De har aldrig satt oss i en klämsituation. Det är inte så många vuxna som klarar av det. Men pappa borde ha tänkt mer på oss än på Kristina. Och de borde ha låtit oss flytta när vi ville. De måste ha sett hur mycket ångest jag fick.

Trots all stress som det växelvisa boendet orsakat kan hon inte tänka sig att bo hos bara en av föräldrarna.
– Nej, jag vill känna båda mina föräldrar. Jag ser ju att mina föräldrar inte velat mig något illa. De ville ha en lösning på en konstig familjesituation.
I dag bor Sofia mest hos sin pojkvän. Om ett par månader ska hon flytta till en egen lägenhet.
– Det är någons sorts utbrytningsfas.
Sofias föräldrar brukar säga att hon är rotlös.
– Men jag ser det inte som ett problem, det är inget jag lider av.
I den nya lägenheten hoppas Sofia att hon ska få lite mer hemkänsla.

Fotnot: Personerna i artikeln heter i verkligheten något annat.