Unga som använder sex själv­destruktivt upplever att de är nära döden i sina möten med förövarna. Det visar socionomen Linda Jonssons forskning som i slutet av september presenteras i en ny bok om sex som självskadebeteende. En av hennes slutsatser är att självskadandet fyller flera olika funktioner hos dem som gör sig illa med sex.

– Det mest vanliga verkar vara att få ångestlindring på olika sätt. En del vill komma bort, inte känna sig närvarande. Andra vill känna sig levande, som de kan göra genom smärtan, säger Linda Jonsson.

För när det gör ont strömmar adrenalinet till, förklarar hon. De flesta strävar efter att smärtan i själen ska upphöra. Och när de fysiska övergreppen äger rum förflyttas smärtan en stund från själen till kroppen.

Sex som självskadebeteende är helt klart ett rop på hjälp, menar Linda Jonsson.

– De här unga är så försummade. När de går till förövaren är det åtminstone någon som ser dem. De hoppas att förövaren ska hjälpa dem.

Paradoxalt nog tror de unga samtidigt att de ska bli dödade av samma person. För alla som Linda Jonsson har intervjuat beskriver att de upplever att de inte vet om de ska komma levande från mötena. De unga är nära döden när de får ta emot hårda slag mot huvudet eller blir utsatta för strypgrepp.

De här unga är så försummade. När de går till förövaren är det åtminstone någon som ser dem.

Linda Jonsson, socionom

Linda Jonsson är socionom och arbetade tidigare med it- relaterade övergrepp på barn vid Bup Elefanten i Linköping. I dag är hon doktorand i barn- och ungdomspsykiatri vid Lin­köpings universitet och forskar om unga som exponerar sig sexuellt online eller säljer sex på nätet. Via sin forskning har hon kommit i kontakt med unga som använder sex som ett sätt att skada sig själva.

Resultaten visar att sex som självskadebeteende skiljer sig från andra självskadebeteenden. En person som gör sig illa med sex lägger sitt liv i andras händer och förlorar därmed kontrollen över situationen, medan någon som exempelvis skär sig behåller kontrollen själv.

De som skadar sig med sex har även det gemensamt att de har en ambivalent inställning till kroppen. De avskyr sin kropp, den har förlorat sitt värde. Sam­tidigt anser dessa personer att de är ”bra” på sex och att kroppen därför fyller en funktion för männen – eller kvinnorna – som har sex med dem. Och genom att bli utsatt för våldsamt och förnedrande sex får de unga bekräftat att de är mindre värda. Något som de beskriver att de också har ett behov av.

En annan funktion som självskadebeteendet fyller är att bearbeta tidigare sexuella övergrepp, vilket många av dem Linda Jonsson har kommit i kontakt med har varit utsatta för.

Forskningen är entydig om att sexuella övergrepp kan få svåra konsekvenser, och att ett offer för sådana övergrepp självmant kan börja söka upp nya förövare. Personen gör det för att få övergreppet begripligt genom att uppleva det igen och därmed känna kontroll. Det blir ett sätt att försöka få ihop sin historia.

– De kan uppleva att de har kontroll när de stämmer träff med någon. Kanske bestämmer den unga vad som ska hända under mötet och om någon eventuell ersättning ska förekomma, förklarar hon.

Linda Jonsson är aktuell som huvudförfattare till den första fakta­boken om sex som självskade­beteende, ”Unga som skadar sig genom sex”, som ges ut av stiftelsen Allmänna barnhuset i slutet av september. Syftet med boken är att ge en introduktion till beteendet och öka förståelsen för denna grupp. Boken innehåller intervjuer med de unga själva och med yrkesverksamma och tar upp forskning som tangerar ämnet.

Men att få kunskap om dessa unga är långtifrån en lätt uppgift. Det har Linda Jonsson fått erfara eftersom det är svårt att få ungdomar att ställa upp på intervjuer. Hon förmodar att det beror på att skammen och skulden som de unga tar på sig är för stor för att de ska orka mötas öga mot öga. Däremot har hon kunnat få igång en mejlväxling.

Sedan forskningen startade 2010 har hon mejlat med 50 personer, både tjejer och killar, och har träffat ett 15-tal.

– Många vill berätta sin historia, men jag vill träffa dem så att jag kan läsa av kroppsspråket när det blir för jobbigt och avbryta samtalet om det behövs.

Ytterligare något som försvårar forskningen är att begreppet sex som självskadebeteende hittills inte har existerat inom forskarvärlden, varken nationellt eller internationellt.

– Dessa unga finns beskrivna på olika sätt i forskningen, exempelvis som sexuellt utagerande eller sexuellt destruktiva. Men de är inte grupperade just som att de skadar sig med sex. Därför behövs det så mycket mer kunskap om dem, säger hon.

Nu görs ett försök att hitta en definition. Åsa Landberg är psykolog och psykoterapeut hos Rädda Barnen och hennes definition finns med i boken. Sex som självskadebeteende innebär att en person har ett mönster av att söka sig till sexuella situationer som innebär egen psykisk eller fysisk skada. Beteendet ska orsaka starkt signifikant lidande eller försämrad funktion i skolan, arbetet eller på andra viktiga områden.

– Det är viktigt att etablera begreppet och exempelvis ta reda på likheter och olikheter med and­ra självskadebeteenden. Inte minst är det betydelsefullt för att kunna matcha så bra stöd och hjälp som möjligt för dem som skadar sig, säger Linda Jonsson.

Till skillnad från i forskarvärlden, där begreppet fram tills nu inte synts till, används det redan inom olika terapisammanhang. Men bara för att begreppet existerar inom vården är det inte klarlagt vilken behandling som fungerar bäst.

– Unga är olika och därför måste det finnas en flexibilitet och olika hjälp att få, inte minst när det kommer till behandlingsmetoder, säger hon.

En sak är klar, enligt Linda Jonsson, och det är att stödet måste vara långsiktigt.

– Ett problem är att vuxna tror att bara för att den unga berättar så är saken löst. För en del hjälper det inte att enbart prata. Man måste få bearbeta det man har varit med om och få hjälp att hitta ett substitut, något som funkar när de svåra känslorna kommer. Gör man inte det är risken stor att den unga fortsätter att skada sig med sex.

En terapeutisk metod kan vara dbt, dialektisk beteendeterapi. Det är en behandlingsform som bland annat riktas till dem med självskadebeteenden och själv­destruktivitet. Metoden är utformad för att passa personer med emotionellt instabil personlighetsstörning, eller borderline som det också kallas.

Flera av ungdomarna som behandlas av dbt-teamet inom Bup i Stockholm för att de skadar sig med sex, har drag av en sådan diagnos. En person med borderline är ofta deprimerad, impulsiv, självdestruktiv, känner ångest samt har svårt att hantera relationer till andra. Ingen under 18 år får dock denna diagnos eftersom personligheten inte anses vara fullt utvecklad förrän efter den åldern.

Dbt-behandlingen handlar om att personen ska få tala om vad den mår dåligt av och kunna hantera negativa tankar utan att skada sig. Den som går i terapi ska lära sig hitta alternativ till att göra sig själv illa när negativa tankar och impulser att skada sig dyker upp.

I höst startar en pilotstudie av dbt-behandling för unga som skadar sig med sex. Det sker vid Off Clinic i Kristianstad. Den privata mottagningen specialiserar sig på bland annat sexuella trauman, sexualiserade beteendeproblem samt unga som säljer sexuella tjänster. Sex ungdomar ska medverka i undersökningen som går ut på att ta reda på om dbt- behandling är något som kan hjälpa dem.