– Vad ska du göra nu?

Den självklara frågan på alla studentmottagningar, från vänliga och välvilliga släktingar, kan vara ganska pressande.

– Mer och mer vill jag bara säga ”jag ska vara ledig”, nu vill jag gå emot alla normer, säger Tove Solheim, 19 år, som snart går ut samhällsvetenskapsprogrammet, ekonomisk inriktning, på Blackebergs gymnasium i Stockholm.

Hela tiden talas om lågkonjunkturen och studievägledaren rådde henne att studera vidare på högskolan direkt i höst.

Avgångseleverna Karolina Hägg, Johan Tönnesen och Tove Solheim är överens om att ungdomar är mer pressade i dag än när deras föräldrar var unga. Konkurrensen har hårdnat och det är allt viktigare att ha en utbildning. Även att få det enklaste sommarjobb kan vara en tuff match.

När Tove hör sina föräldrar berätta om sina yrkesval låter det så lätt. Det ena ledde till det andra, de tog ett jobb, reste, pluggade, sökte ett annat jobb, läste något annat och rätt vad det var hade de hittat sitt yrke.

Många unga i dag har känslan av att de måste lägga upp en sexårsplan – och sedan följa den.

– Jag tror att min pappa tog fyra sabbatsår, men det är som om samhället i dag inte ens tillåter att man tar ett, säger Tove Solheim.

Men Tove har, efter en hel del vånda, bestämt att hon ska jobba på Ica och sedan ge sig ut och resa under ett sabbatsår. Hon praoade på Ica i nian, fortsatte jobba extra under gymnasiet och har nu möjlighet att fortsätta i samma butik under sommaren och hösten, vilket hon är tacksam för.

– Det känns som ju äldre vi blir, desto svårare är det att få ett förs­ta jobb. Det är tungt för kompisar som inte lyckats hitta något och går på intervju efter intervju, ­säger hon.

– I dag går det inte att få ett jobb utan att känna någon, säger Johan Tönnesen, 19 år, som går samhällsvetenskapsprogrammet, kulturinriktning, och brukar hoppa in som vaktmästare på den vårdcentral där hans mamma jobbar.

Om tre veckor har Tove, Karolina och Johan smällt igen de orange metalldörrarna i skåphallen för sista gången. Nu är det nedräkning till friheten. Den här sista terminen har de gått på många roliga studentskivor, som den med turisttema där Tove hade riktigt kul utklädd till tysk turist i tubsockor och sandaler. Johan har klarat att festa hela natten för att sedan efter ett par timmars sömn vackla upp och redovisa ­tibetansk buddhism. Men de har också suttit hela helger och bara pluggat eller varit uppe till småtimmarna för att få inlämningsuppgifter färdiga.

Den morot, eller kanske piska, som drivit dem är antagningspoängen till högskolan.

– Man vill inte hamna i situationen att plötsligt upptäcka att man inte kommer in någonstans, säger Johan.

Fixeringen vid antagningspoängen kan bli lite absurd, tycker han.

– Alla vill komma in på samma linjer av någon anledning. Det beror inte alltid på att man vill ­arbeta med de här yrkena, jurist eller läkare, för att det är roliga yrken, utan för att det är lite tuffast och gå de utbildningarna.

Jakten på höga betyg började redan i högstadiet.

Det är höga intagningspoäng till Blackebergs gymnasium. I den preliminära intagningen 2009 var intagningsgränsen 250 på samhällsvetenskapsprogrammet, inriktning ekonomi. Men Tove, Karolina och Johan känner ingen press från kompisarna.

– Om man har det motigt så blir man stöttad att prestera i alla fall. Vi peppar varandra, ”Kom igen nu, snart är det över”, säger Karolina Hägg, 18 år.

Hon är glad över att det inte är samma tävlingshets på Blackebergs gymnasium som hon tror att det är på Viktor Rydbergs gymnasium eller Kungsholmens gymnasium.

– Många som går här är från Bromma och övriga förorter. Vi har inte riktigt innerstadsmentaliteten.

Det är också avspänt vad gäller klädstil och det går bra att komma osminkad i mjukisbyxor, nu i trean vill säga. I ettan ägnade de betydligt mer tid åt dagens outfit på morgnarna.

Karolina Hägg började plugga på allvar först när hon gick i åttan. I sexan och sjuan var det kompisarna och stallet som gällde. Gymnasiemässan fick Karolina att inse att hon måste lägga manken till om hon skulle komma in någonstans. Periodvis har hon pluggat hårt, men det är inte föräldrarna som har pushat.

– Mina föräldrar är intresserade av hur det går, men de är införstådda med att jag blir pressad om de ligger på – och det gör de inte heller. Det måste komma från mig själv. Det är viktigt att ha hemmet som en frizon, säger Karolina.

Karolina, Johan och Tove tycker att föräldrar ska visa sig intresserade av skolan, de kan fråga om läxor och prov, men de ska inte lägga sig i och kolla upp allting.

– Och det är bra om inte alla frågor är relaterade till skolan utan att de visar intresse för andra delar i barnens liv också, säger Karolina.

Alla har de haft kompisar med press hemifrån. De föräldrarna har varit väldigt drivande, inte dolt sin besvikelse när ungdomarna kommit hem med VG och inte MVG. En del föräldrar har ibland själva skrivit sonens eller dotterns inlämningsuppgifter.

– Även om eleverna har fått bra betyg så är det ingen rolig väg. Det blir en dålig familjesituation och skapar en revolt. De har gått emot föräldrarna och tagit ut svängarna på andra plan, säger Karolina.

Att det går dåligt på ett prov är straff nog, att dessutom ha föräldrar som blir arga lägger bara sten på bördan.

– Om några veckor går vi ut och då ska vi klara oss själva. Det är kanske svårt att klara sig själv om man haft en förälder som ­legat bakom allt hela tiden, säger Karolina.

Både Tove och Johan har fått betalt för betyg och deras uppfattning är att det är ganska vanligt, åtminstone i högstadiet. Tove fick 500 kr för varje betyg hon höjde när hon gick i nian.

– Jag fick det som en morot när jag hade bestämt vilket gymnasium jag ville gå på. Det blev att jag jobbade på lite extra både för att komma in på gymnasiet och för att få den belöningen. Men jag kände ingen press från mina föräldrar.

Johan fick några hundralappar för VG och MVG när han gick i åttan. Det hade effekt då, han kämpade på lite extra.

– Jag fick det i en termin, men sen märkte mamma att det blev för dyrt.

Pressen på unga handlar inte bara om skolprestationer. Det är mycket ungdomar ska hinna med. Utöver att ha framgång i skolan ska man helst ha ett lyckat socialt liv, jobba för att tjäna egna pengar och träna för att hålla sig i form.

Johan kan känna sig pressad när han inte varit på thaiboxningsträningen på ett tag.

– Det kan, tillsammans med plugg, studentskivor och egentligen ganska små saker, skapa en ganska stressad situation.

Tove inflikar att hon lärt sig att om hon ger sig tid att träna eller träffa kompisar några timmar så pluggar hon bättre och intensivare efteråt. Men att låta en hel helg gå utan att plugga alls ger bara dåligt samvete.

– De flesta av oss är uppväxta i en trygg miljö i Bromma. Vi har en del att leva upp till om vi vill kunna ge samma sak till våra barn som våra föräldrar gett oss. Det kan ibland vara pressande, säger Karolina.