Saima valde att försörja syskonen

ISLAMABAD. Ansvar är det som spelar roll för att man ska känna sig vuxen. Det tycker 28-åringarna Saima Rani, som hoppade av skolan för att försörja sina yngre syskon när pappan blev sjuk, och Leena Khan som försörjs av sina föräldrar.

– Jag kan faktiskt komma ihåg den dag när jag kände att jag blivit vuxen, säger Saima Rani, 28.

Hon tar en klunk av sitt te innan hon börjar berätta om dagen då hon 19 år gammal tog beslutet att lämna college för att försörja sin familj.

– Alla mina vänner från college, ungefär tolv tjejkompisar, kom hem till mig med avskedspresenter och grät. Min bekymmersfria tid med dem var förbi och livet drog mig i en annan riktning.

Det var Saima själv som bestämde sig för att mot sin mammas vilja hoppa av skolan när pappan blev sjuk. Bara två av hennes sex syskon är äldre och inte ens de kunde bidra ekonomiskt eftersom de är gifta och själva har barn.

– Jag ville inte att min familj skulle lida brist på något, särskilt inte mamma.

Snarare än att känna att hon förlorat sin ungdom är Saima stolt över att hon kunnat bidra till att de fyra yngre syskonen fått en bra utbildning. Samtidigt säger hon att hennes iver att göra allt för att bädda för deras framtid också gjort att de har mindre ansvarskänslor än vad hon själv hade som yngre.

– Min 24-åriga syster tjänar numera sina egna pengar men om inte jag fanns tror jag inte att hon skulle vara kapabel att ta hand om hela familjen. Hon är fortfarande för ung och omogen. Mina yngre bröder är 21, 18 och 16 år gamla och det kommer att ta tid för dem att bli vuxna.

I och med att syskonens situation är alltmer säkrad har Saima kunnat återuppta sitt eget sociala liv. Det är först nu som hon känner sig redo att överväga att gifta sig. Men som 28-åring i Pakistan är Saima redan överårig.

– Tjejer gifter sig oftast när de är mellan 21 och 25 år gamla, så jag antar att jag passerat det stadiet nu.

Hennes familj är konservativ och modern oroar sig mycket över att Saima fortfarande är singel.

10

procent har tillgång till internet i Pakistan.

Befolkning: 190 miljoner.

Språk: Urdu (officiellt), panjabi, sindhi etc.

Medianålder: 21,9 år

Livslängd: 65 år (män), 68 år

(kvinnor).

Andel fattiga: 22,3 procent.

BNP per capita: 2 800 dollar (Sverige: 40 700).



De flesta äktenskap i Pakistan arrangeras av familjerna som börjar leta efter en lämplig partner så snart deras barn kommer upp i giftasålder. För kvinnor är det så snart de slutar college eller ännu tidigare och för män när de har börjat jobba och tjäna egna pengar.

Familjerna hittar potentiella erbjudanden genom egna och vänners sociala nätverk. Det finns även en hel del professionella förmedlare som till en kostnad letar upp lämpliga brudar eller brudgummar och internet är ett annat populärt sätt för familjer att hitta sina barns tilltänkta. Eventuella skulder och dåliga vanor synas sedan noga innan ringar kan utbytas.

– Men alla erbjudanden som når oss inom systemet för arrangerade äktenskap gäller yngre kvinnor. Min mamma får hela tiden höra att jag är för gammal.

Saima bekymrar sig inte så mycket över de dåliga utsikterna att hitta en make. Hon är van att vara självständig singel och säger att hon just nu koncentrerar sig mer på att få sin yngre syster bortgift. För henne är steget in i vuxenlivet inte alls kopplat till äktenskapet. Även om många av hennes vänner är gifta och har barn, upplever hon dem inte sällan som barnsliga.

– Jag antar att det handlar om ansvar, vilket i mitt fall innebar att jag var tvungen att ge mig ut för att försörja oss. Det är vad som gör att man växer upp.

Medan Saima gör sig redo för att köra till banken där hon arbetar vaknar Leena Khan, också 28, för att förbereda sig för sitt jobb – att undervisa barn vid en privatskola i Islamabad. Det moderna huset där hon bor med sina föräldrar och sin bror har perspektivfönster och välklippta gräsmattor och ligger i centrala Islamabad. Leena behöver egentligen inte arbeta för att försörja sig men undervisningen vid skolan där hon jobbar är något som sysselsätter henne och som hon tycker är kul.

– Jag känner mig faktiskt inte särskilt vuxen, säger Leena och stryker undan en test av det mörka håret.

Hon ser ut som en filmstjärna där hon sitter iklädd skinnjacka, svarta leggings, knähöga stövlar och med en märkesväska i handen.

– Ansvar är det som spelar roll för att bli vuxen, säger hon och upprepar nästan ordagrant Saimas ord.

– Jag bor hemma, är väldigt skyddad och har inte ansvar för något även om jag börjat arbeta på senare tid.

"Jag känner mig faktiskt inte särskilt vuxen", säger Leena Khan. "Jag bor hemma, är väldigt skyddad och har inte ansvar för något även om jag börjat arbeta på senare tid."

Jag antar att äktenskapet också är en intressant resa, kanske den som slutligen kommer att lära mig att bli vuxen.

Leena Khan, 28 år.



De flesta unga ur Islamabads rika elit bor hemma i föräldrarnas lyxiga hus och är så bortskämda att en filmregissör nyligen gav livsstilen beteckningen ”Slackistan”. Filmen följer ett gäng unga privilegierade 20-åringar som har en västerländsk livsstil och som tillbringar sin tid med att dra runt på staden, festa och surfa på nätet.

Leena har inte själv sett filmen även om hon känner flera av de personer som är med. Under hennes uppväxt fanns inte några som helst begränsningar och hennes uppfostran har varit väldigt fri. Hon kunde hänga på kaféerna i Kohsar market med vänner, gå på konserter och fester. Om hon ännu inte har lärt sig köra bil är det mest för att hon varit lite lat och egentligen inte känner så stort behov eftersom hennes privatchaufför tar henne dit hon vill.

De flesta av Leenas vänner är redan gifta eller förlovade – medelåldern för att gifta sig i hennes sociala kretsar är mellan 25 och 28 år. Själv är hon förlovad, hennes fästman är domare och kommer från en rik och mer konservativ familj. När de gifter sig tror Leena att hennes bekymmersfria liv kommer att genomgå stora förändringar.

– Jag antar att den frihet jag känner nu kommer att försvinna, men jag har känt min fästman i sex-sju år så jag känner mig ändå relativt bekväm med honom.

– Jag tror att jag kommer att känna mig vuxen när jag är gift och har en egen familj. I Pakistan innebär bröllopet verkligen början på ett nytt kapitel i livet. Jag kommer att flytta in hos min svärfamilj och ägna mig åt att passa upp dem. Mamma försöker förbereda mig på att jag måste uppträda på ett särskilt sätt, leva livet enligt deras regler och se till att göra alla nöjda.

Leenas äktenskap är inte arrangerat utan vad som i lokala termer kallas ett ”kärleksäktenskap”. Hon mötte sin jämnåriga fästman i skolan och de har dejtat och lärt känna varandra under en längre tid.

– Min fästman gillar visserligen inte att gå på fester men han är ganska liberal och har inget emot att jag bär jeans och byxor eller att jag arbetar och vill fortsätta göra det även efter det att vi gift oss.

Leena växte upp i olika länder och tror att skolgången med elever från många håll i världen har gjort henne mer tolerant och flexibel.

– Att anpassa mig till olika kulturer i ung ålder har fått mig att växa. Ju mer man reser desto mer lär man sig. Och jag antar att äktenskapet också är en intressant resa, kanske den som slutligen kommer att lära mig att bli vuxen.


Fotnot: Sedan intervjun gjordes, har Leena Khan gift sig.

”Slackistan” får inte visas i Pakistan

"Slackistan" är gjord av den Londonbaserade independentfilmaren Hammad Khan. Den handlar om ett gäng prvilegierade Islamabadungdomar som lever västerländskt slackerliv medan verkligheten i världen utanför alltmer pockar på uppmärksamhet. Filmen är censurerad i hemlandet och har inte visats där – däremot på flera festivaler världen över.

Här kan du läsa mer om "Slackistan" på filmens Facebook-sida.

Alla artiklar i serien

  • Kopiera sidans adress

Vad gäller saken?

Idagsidan har skildrat generation Y som i Sverige och övriga västvärlden på grund av jobb- och bostadsbrist måste vänta allt längre på att leva vuxenliv.

Men hur ser det ut på andra håll i världen? Vad avgör när man ”blir stor” och hur svårt är det i till exempel Kamerun, Nepal, Pakistan och Brasilien? Det har vi tagit reda på med hjälp av lokala journalister och fotografer i just de länderna, i ett samarbete med det Londonbaserade medieinstitutet Panos.

I fyra reportage får du möta fattiga och rika ungdomar som berättar om sin väg mot vuxenblivandet.

Visa mer fakta
Följ händelseutvecklingen med SvD digital – Just nu 5 veckor för 50 kr!
Chatt | just nu

”Hur mycket högre blir min skatt efter det här?”

LIVE

SvD:s expert svarar på läsarnas plånboksfrågor.

Lista: Här är skatterna som höjs

23 miljarder

Enda skattesänkningen till pensionärerna.

”Åttaåringen utsattes för massivt våld”

mord

Åtal väckt mot Karlskronaparet.

Så mycket tjänar Tele2 på mobilsurf

Vill inte hamna i priskrig med konkurrenterna.

Klarar du mattedelen på högskoleprovet?

2 dagar kvar

Kan du kvantitativa jämförelser?

Hit reser svenskarna helst på semestern

trender

Gammal favorit på väg tillbaka.

Flygproblemen slår hårt mot Norwegian

Rasar nu på börsen efter dagens rapport.

Webb-tv

Mamma: ”Gud vad är det som händer”

Hemmasittare

Leon, 15, kan inte gå till skolan.

”Ryssland vill testa sina nya ubåtar”

Ubåtsjakt

Expert i USA om trolig kränkning.

Så hånas svenska ubåtsinsatsen

Sökinsats

Moscow times listar ”teorierna” om den okända farkosten.

Detta är Europas tio värsta flygplatser

ny lista

"Sliten och varken ren eller vänlig."